"Jag står på nedervåningen. Klockan är tolv på natten. Jag ser genom ett av fönstren att en svart bil med tre personer stannat utanför. De sitter och dricker. De ropar att vi ska komma ut. De pekar finger och skriker att de vill slåss.

De är unga. När vi inte gör som de säger går en av personerna fram och rycker i dörrhandtaget, men dörren är låst.

Min vän som står bredvid mig säger att ”de har kommit hit för att döda oss, slå oss”. Vi är i chock, vi är rädda att de har en pistol med sig.

Jag vänder mig om och börjar gå från fönstret. På väg upp för trappan hör jag en smäll. Jag vänder mig om och ser att fönstret där vi nyss stod har krossats.”

 

Det blåser kallt i Slite. Hösten har färgat träden orange och röda och löven virvlar runt i vinden. Utemöblerna vid det gamla hotellet Slitebaden står tomma. I dag håller alla sig inomhus och gardinerna är fördragna för de flesta fönster. 

 

Natten till torsdagen förra veckan blev asylboendet i Slite attackerat av tre för dem okända personer. Ett av det gamla hotellets fönster krossades när en sten kastades genom rutan. Händelsen skärrade de boende. Mohamed Keyse, 19 år, är en av dem som såg händelseförloppet.

– Alla tror att de kan komma tillbaka, vi får väl se, säger han uppgivet.

I matsalen sitter fyraåriga Ala och äter ett ihoprullat pitabröd och lyssnar på svenska visor på Youtube. I dag står potatisplättar med lingonsylt på menyn. De har precis avslutat dagens svensklektion.

– Jag vet inte varför det hände, vi har inte gjort något, vi bor bara här. Det känns orättvist, säger Mohamed Keyse.

 

Söndagen då allt började hade de asylsökande från Slitebadens gamla hotell fullt sjå med att hjälpa Sliteborna att städa på stranden.

Tre mil därifrån kontaktar en kvinna polisstationen och berättar att hon blivit våldtagen av sex okända män i en villa i Visby.

De boende vet det inte ännu, men händelsen i villan ska få stor inverkan på deras tillvaro. Männen grips. Trots att deras identiteter är sekretessbelagda börjar rykten omedelbart cirkulera på ön om att de misstänkta gärningsmännen har utländsk härkomst.

 

 

LÄS ÄVEN: Misstänkt våldtäkt i Visby – fem män anhållna

LÄS ÄVEN: Advokaten: "Hon stängde av, hon genomled det här"

 

När kvinnans målsägandebiträde, Staffan Fredriksson, i samråd med kvinnan går ut med uppgiften att hon är rullstolsburen blåser en storm upp på Gotland och från olika håll hörs upprörda röster.

Men det är när åklagare Mats Wihlborg kort därefter väljer att inte begära männen häktade, utan istället låter dem gå fria under den fortsatta utredningen, som allt exploderar. Samma kväll väljer ett hundratal gotlänningar att demonstrera.

De samlas på parkeringen vid Max och går sedan vidare till både polishuset och villan där den misstänkta våldtäkten ska ha ägt rum – för att protestera mot åklagarens beslut och för att visa sin sympati för kvinnan som anmält att hon blivit våldtagen.

 

LÄS MER: Kvinna har en funktionsnedsättning

LÄS MER: De fem mistänkta för våldtäkten släppta

 

Runt öns fikabord och på stan är händelseutvecklingen det givna samtalsämnet. Få vet vad de ska tro, men nästan alla har en åsikt.

– Jag tycker att det är bra att folk reagerar. Vad ska man annars göra när lagstiftningen inte räcker till? säger gotlänningen Folke Gardelin.

 

Han var själv inte delaktig i demonstrationen, men är en av många som berörts av det han läst i tidningar och sociala medier.

– Jag tycker att man borde ändra lagstiftningen till omvänd bevisbörda. Det borde vara gärningsmannen som måste bevisa sin oskuld, inte tvärt om som det är i dag. Men vi lever i en patriarkal värld. Händelsen i sig är hemsk, jag brukar säga att man inte ska gå på kalaset om man inte är bjuden. Rent principiellt tycker jag illa om folk som beter sig illa mot kvinnor, säger han.

 

LÄS MER: Ett hundratal i protesttåg för våldtagen kvinna

 

Men reaktionerna stannar inte vid en fredlig demonstration. Vissa väljer att gå betydligt längre än så.

Några timmar senare, under natten, åker flera personer hem till åklagare Mats Wihlborgs privata bostad för att visa sitt missnöje mot att han valt att släppa de fem misstänkta.

 

 

LÄS ÄVEN: Åklagare fick hembesök – polis utreder misstänkt brott 

LÄS ÄVEN: Domprosten Mats Hermansson hotad

 

Samtidigt i Slite har tre personer just parkerat sin svarta bil utanför asylboendet. På övervåningen sover Somayh Darabi tillsammans med sin man Medi och deras tre barn Aras, Ala och Roshna.

De vaknar när stenen krossar fönstret på bottenvåningen. Somayh samlar barnen hos sig medan Medi ställer sig i fönstret och kikar ut bakom de blåa mörkläggningsgardinerna.

– Jag kunde inte somna om, jag satt hela natten och höll om barnen. På morgonen frågade barnen varför fönstret var trasigt. Jag kunde inte svara utan sa bara att jag inte visste, att det kanske var på grund av vädret, att någonting hade blåst in genom fönstret, säger Somayh Darabi.

Men hon vet precis vad som har hänt.

 

Sanna Norman, verksamhetschef på asylboendet, åker direkt till boendet och låser alla dörrar när hon får höra vad som har inträffat.

– Jag är rädd, mina gäster är rädda. Jag ser till säkerheten för mina gäster, säger hon.

LÄS MER: Rädsla efter misstänkt skadegörelse på asylboende

På boendet bor det just nu 16 personer varav flera familjer med barn.

– Det här är oskyldiga människor. Människor som inte har något att göra med vad potentiella brottslingar har gjort eller inte. Att redan utsatta människor ska få skit för sådant som andra är misstänkta för, det är så hemskt. Jag är ledsen, besviken och arg, säger Sanna Norman.

 

Efter demonstrationen, attacken mot asylboendet och påhälsningen hos åklagaren väljer den gotländska polisledningen att rubricera läget som en "särskild händelse". Det innebär att man får möjlighet att kalla in förstärkning från Stockholm med omkring 60 poliser. Under natten till fredagen anländer de första till Visby.

– Det sätt folk nu agerat på saknar motstycke. Jag är övertygad om att de som gått över gränsen kommer att märka av det här. Vi accepterar helt enkelt inte att man tar lagen i egna händer som många uttrycker att man ska göra, säger polisområdeschef Torbjörn Nilsson.

 

LÄS ÄVEN: Polisledningen kallar in extra resurser till Gotland

LÄS ÄVEN: Polisen mobiliserade för ny demonstration

LÄS ÄVEN: Polischefen: "Vi ser hat, okunnighet och missuppfattningar"

 

Ayman Aboulaich som är polisens förundersökningsledare har, liksom hela rättsapparaten, utsatts för hård kritik. Den kritiken möter han gärna, säger han, men inte nu medan utredningen ännu pågår och allt är alldeles för infekterat.

Han är dock, säger han, förvånad över den på många håll rådande naiviteten, över hur rykten och vrede sprids och hur konspirationsteorier växer till sanningar.

– Folk reagerar på ett känslomässigt plan, men det här handlar inte om känslor. Det handlar om lagar och förordningar och ett neutralt polisarbete, sådant som jag gjort i alla år, det här är inte det första grova brott jag utreder, säger han.

 

Det som börjar som en ilska över kvinnors utsatthet och en diskussion om behovet av en ny samtyckeslag, utvecklas snabbt till en infekterad debatt om invandring. Högerextrema grupper tar tillfället i akt att rida på vågen av invandringskritiska vindar.

På nätforumet Flashback startas en tråd där man tidigt försöker fastställa de misstänktas etnicitet. Snart har Flashbacktråden fått tusentals kommentarer. Engagemanget kommer från hela landet.

En grupp som kallas "Medborgargarde Gotland" växer snabbt på Facebook och varnar för "det extrema inflödet av så kallade ensamkommande flyktingbarn".

 

Samma dag som de misstänkta släpps publicerar den nazistiska organisationen Nordiska Motståndsrörelsen, NMR, en film på Youtube där några personer, som påstås vara de som misstänkts för våldtäkten, hängs ut. Filmen resulterar i en hatstorm i sociala medier.

LÄS ÄVEN: Misstänkta hängs ut i film på sociala medier

Det är inte bara polisen som förstärker med extraresurser från fastlandet. Även de högerextrema mobiliserar. På söndagen, en vecka efter den misstänkta våldtäkten, genomför NMR en olaglig demonstration.

På ett regnigt Östercentrum står ett tiotal hitresta nazister. Några av dem håller organisationens fanor, några delar ut flygblad till dem som passerar. För många gotlänningar är en demonstration av det slaget ett obekant inslag. 

 

– Man blir väldigt berörd. Det är förfärligt att nazisterna kommer hit till den här lilla ön. Det är skrämmande, säger gotlänningen Inge-Marie Stengård.

Staffan Fredriksson, målsägandebiträdet som först släppte uppgifterna om att kvinnan sitter i rullstol, säger att han aldrig i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig den uppståndelse som blivit och den riktning allting tagit.

Och då har han ändå tidigare agerat i uppmärksammade mål, som den stora barnporrhärvan härom året.

– Att folk reagerar, det kan jag förstå, det är mänskligt. Det värsta är att främlingsfientliga grupper tar tillfället i akt att ventilera sina åsikter och ser en anledning att faktiskt begå brott. Det är både primitivt och helt förkastligt, vilket ursprung en gärningsman har är helt irrelevant i en utredning, säger han.

 

Själv har han aldrig ifrågasatt åklagarens beslut att släppa de fem männen, som ju fortfarande är misstänkta och i slutänden kan gå såväl fria som bli fällda.

Det har, säger han, inte heller hans klient gjort.

– Hon känner sig som en utomstående betraktare, ser det knappt som en händelse som hon varit inblandad i. Oavsett hur det går i det här målet kommer det andra att fortsätta, det är obehagligt.

 

Genom internet har historien fått en enorm spridning och börjat leva ett eget liv. Staffan Fredriksson blir varje dag kontaktad av olika typer av media, mer eller mindre seriösa, från hela världen.

– 20, 30 samtal om dagen, det sprider sig som en löpeld.

Det är fem personer som står misstänkta, men bland högerextrema riktas misstänksamheten mot alla asylsökande som det senaste året kommit till ön. "Så fort de kom hit har det hänt en jävla massa skit som aldrig händer på Gotland annars", säger en av rösterna bakom Facebookgruppen "Medborgargarde Gotland" till en högerextrem Youtubekanal.

Den rasism som hittills mest har förts i slutna rum, har plötsligt fått fritt spelrum. 

 

– Det är fruktansvärt. Vi vet inte vilka de är eller om de har begått något brott, så det känns inte rätt att peka ut en folkgrupp eller att tvista frågan för att driva en politisk agenda. Det hade kunnat vara vem som helst, säger gotlänningen Charlotte Stade.

 

Samtidigt förstår hon att människor upprörs av att de misstänka våldtäktsmännen inte häktats.

– Jag tycker att det är obehagligt hur rättssystemet fungerar. Fem personer misstänks ha våldtagit en funktionshindrad kvinna och släpps fria. Man tänker ju att de misstänkta gärningsmännen kan gå omkring här nu och att något liknande kan hända igen. När jag tänker på Visby så tänker jag att det är en lugn och trygg stad. Hur kan något sådant hända här, frågar sig Charlotte Stade.

 

LÄS MER: MANIFESTATION Tänder fackor mot rasism

LÄS MER: Flera personer utsätts för hatstorm

 

Många har svårt att förstå hur de fem männen kunnat släppas fria, trots att de fortfarande är misstänkta för brott. Många, både högerextrema och vanliga gotlänningar, känner en misstro mot rättssystemet.

– Det känns som att det är brottslingen som blir skyddad. Då blir det så att folk tar lagen i egna händer. Gotland är så litet så att det sprider sig inom loppet av några minuter efter att någonting har hänt, säger gotlänningen Mats Pettersson.

– Det är förskräckligt det som har hänt. Jag vet inte varför allt har blivit så konstigt nu efter att de släppts fria. Det är inte rätt att gå hem till åklagaren sådär, fyller Mona Eneqvist i.

 

Åklagaren själv, Mats Wihlborg, är skakad över det som hände honom och hans fru, som också är åklagare. Händelsen är anmäld som hemfridsbrott och förgripelse mot tjänsteman.

– Vi har varit utsatta för ganska allvarliga saker, jag vill inte kommentera det mer, säger han.

Efter påhälsningen hemma hos familjen Wihlborg lämnar han ansvaret för utredningen och istället får Åke Olsson, från Västerorts åklagarkammare i Stockholm, ta över ärendet.

 

LÄS MER: Nya åklagaren: "Jag är van vid den här typen av brott"

 

Förutom det misstänkta hemfridsbrottet har efterdyningarna genererat ett tiotal polisanmälningar om hot och trakasserier. Minst ytterligare en person inom rättsväsendet har utsatts för brott.

– Det är allvarligt när man tror att man ska kunna hota rättsväsendets agerande genom att rikta sig mot enskilda tjänstemän, säger polisområdeschef Torbjörn Nilsson.

 

LÄS MER: Fler brottsmisstankar efter oroligheterna

 

En som gett sig in i debatten, och som tidigare fått dödshot riktade mot sig, är politikern och riksdagsledamoten Hanna Westerén (S). Så har det inte blivit den här gången. Snarare har det, enligt henne, blivit värre:

– Det gör mig så ont att se alla missförstånd, alla myter, långt mer obehagligt än ett hot mot mig som person. Det här har mynnat ut i en hatpropaganda av sällan skådat slag.

 

Hon oroas av att människor känner att rättsstaten inte räcker till, kanske beroende på att vissa inte känner sig sedda och hörda, inte tillräckligt inkluderade.

– Då kan detta vara ett sätt att kanalisera sin uppgivenhet, det är naturligtvis en politisk utmaning.

Men ändå, menar hon, och det säger hon gång på gång; att ta saken i egna händer är inte lösningen:

– Vad skulle det göra för gott? På vems uppdrag skulle ett medborgargarde agera? Och på vilket sätt hjälper det ett brottsoffer, som i det här fallet tagits som gisslan och blivit slagträ i en främlingsfientlig debatt, säger hon.

Enda sättet att komma framåt, menar hon, är att lita på varandra.

– Vi måste lita på varandra som medmänniskor, på politiker som beslutsfattare och lagstiftare och på de rättsvårdande myndigheterna. Påståenden som att rättsstaten är död är riktigt oroande, säger Hanna Westerén.

 

Gotlands landshövding Cecilia Schelin Seidegård har också berörts av det som inträffat. Och hon instämmer i det Hanna Westerén säger:

– Vi kan inte ta lagen i egna händer. Att hota polis och åklagare är djupt oroande. Jag känner djupt med Mats Wihlborg efter det som han utsatts för. Sedan gäller det att förhålla sig kritisk till det man ställs inför. Det krävs kloka medborgare nu, säger hon.

 

LÄS ÄVEN: De manar till lugn: "Det krävs kloka meborgare nu"

REDAKTIONSCHEFENS BLOGG: "Låt dem inte kapa debatten"

 

Även regionstyrelsens ordförande Björn Jansson (S) oroas av de mörka krafterna som han upplever på ön:

– Nu gäller det att visa civilkurage och stå upp mot de värderingar och attityder som kommer. När det gäller Region Gotland så har vi en krisberedskap för olika händelser. Vi följer det som sker, säger han.

På högerextrema sidor cirkulerar påståenden om att våldtäkterna på Gotland ökat sedan asylboendena öppnats på ön – en känsla som även finns bland många gotlänningar.

– Man börjar ju undra om det alltid har varit såhär, har det inte blivit mer nu? Varför tar sig männen frihet att göra sådant, frågar gotlänningen Mona Eneqvist.

 

Men trots flera uppmärksammade våldtäktsfall under sommaren och hösten visar polisens egen statistik att antalet anmälda våldtäkter på ön minskat under 2016 jämfört med samma period tidigare år.

Hittills i år har 28 anmälningar av våldtäkt eller grov våldtäkt gjorts på Gotland. Vid samma tid förra året var siffran 30 våldtäkter. Ändå uppfattar många att antalet ökat, menar förundersökningsledare Ayman Aboulaich.

– Det är för att media skriver om det på ett annat sätt. Vi människor påverkas av det vi läser och nu när den här typen av brott varit mer ­exponerat är det den känslan man får, säger han.

 

LÄS ÄVEN: 28 våldtäkter på ön i år

 

Den misstänkta våldtäkten i den oansenliga tegelvillan i centrala Visby drar till sig stor uppmärksamhet. Precis som vid alla andra polisutredningar råder förundersökningssekretess. Det enda som egentligen är känt är att en polisanmälan om en grov våldtäkt har gjorts och att fem män i dryga 20-årsåldern under ett par dagar suttit anhållna. Var de kommer ifrån, vilka de är eller i vilken grad de är misstänkta är det bara polis och åklagare som vet. Ändå tror sig många veta sanningen. Nätet kokar av rykten, lösryckta uppgifter som fått ett eget liv. Det är inte bara högerextrema som intresserar sig för händelsen. Under dagarna som följer toppar nyheten flera av de stora riksmedierna och journalister är på plats för att skildra hur det som för många är ett turistparadis, plötsligt blivit centrum för ett allvarligt brott och en uppblossande proteströrelse med starka kopplingar till rasism.

 

LÄS ÄVEN: Lagmannen om varför de misstänkta släpptes

 

De senaste veckornas händelser känns uppblåsta, menar gotlänningen Adrian Sjödoff.

– Det låter som om folk går runt på stan och spöar varandra. Så är det inte riktigt. Om jag hade bott i Stockholm hade jag inte vågat åka hit för att det låter så farligt. Jag tycker att det är bra med demonstrationerna. Men det känns lite som att det blivit vinklat, det låter snarare som att demonstrationerna handlar om invandring istället, säger han.

Det har snart gått två veckor sedan den misstänkta våldtäkten ägde rum i Visby. Lugnet börjar sakteligen åter infinna sig. Fönstret som krossades på asylboendet några dagar tidigare är lagat.

– Glasmästare, säger Somayh Darabi på trevande svenska.

 

Men något annat har gått sönder som är betydligt svårare att laga. I Slite är vardagen inte längre sig lik.

– Jag går inte ut längre. Jag brukade göra det, men nu stannar jag hemma med mina barn. Jag gillar Gotland, men jag känner mig inte trygg, säger Somayh Darabi.

 

Det har varit svårt nog att sova efter den långa flykten från Iran. Nu har nätterna blivit ännu längre för Somayh Darabi. Rädslan att de ska komma tillbaka har tagit över.

– Jag sover inte bra på nätterna. Jag vet inte varför de ger sig på oss.

För ett år sedan flydde 25-åriga Shewit Hadush ensam från Eritrea. I dag bor hon i Slite och drömmer om att få jobba som sjuksköterska. På golvet i hennes rum står ljus utplacerade som ett kors. Där brukar hon be.

– Jag är alltid rädd, jag går aldrig ut. Speciellt på fredags- och lördagskvällarna. Då blir folk fulla och gör dumma saker, säger hon.

De känner sig oskyldigt dömda.

– Vissa människor läser eller hör dåliga saker om någon och tar ut det på andra. Det känns orättvist. Jag trodde aldrig att något sådant här skulle hända, men allt har förändrats efter att fönstret krossades. Vi är människor, det är klart att vi är rädda, säger Mohamed Keyse.

  

De mörka krafterna har lagt sig som en dimma över Gotland. Det före detta hotellet i Slite har blivit de asylsökandes trygghet – en plats de ogärna lämnar.

– Jag känner mig säker i Slite men inte i Visby. Förr kände jag mig säker i Visby också, men inte efter det som hänt, säger Mohammed Eyebi.