"Nu inleds en omdaning som ska öka tillgängligheten och göra konstmuseet till en mötesplats för många. Lokalerna ska få sig ett lyft med ny entré, nya hissar och toaletter. Men det är på sikt."
Så lät det i en artikel i GA 2013, skriven med anledning av den nya utställningssal som museet var i färd med att öppna överst i byggnaden på S:t Hansgatan.
Museichefen Jenny Westfält skrattar till när hon blir påmind om pressträffen för elva år sedan och de storslagna planer som presenterades där.
– Just det, ja. Vi gjorde ett försök. Det hjälpte inte.
Sedan gick det som det gick. I slutet av 2018 meddelade Gotlands konstmuseum att delar av byggnaden skulle stängas för att förbättra inomhusmiljön för konsten. I november 2019 kom dråpslaget: Klimatet inomhus var så illa att Gotlands museum inte såg något annat alternativ än att utrymma lokalerna på konst och sätta lås på dörren.
– Efter att vi hade gjort mätningar över tid förstod vi stegvis att detta inte kunde hålla på sikt. Den rekordvarma sommaren 2018 blev väl droppen. Det gick knappt att vara högst upp i byggnaden då, säger Jenny Westfält.
Det var inte bara svårt att vistas i lokalerna när solen låg på, att planera utställningar i en lokal som inte levde upp till dagens krav på säkerhet och klimat kunde emellanåt vara en pärs, minns verksamhetsledaren Angelica Blomhage.
Den rekordvarma sommaren 2018 blev väl droppen.
Jenny Westfält
Museichef
– Vi började få problem med inlåning av vissa konstverk. Det hände senast när vi vände oss till Malmö konstmuseum i samband med vår Bergman-inspirerade utställning "Såsom i speglar" 2018. Det rörde sig alltså inte om en oljemålning från Nationalmuseum. Ändå ställde de krav på inomhusklimatet och hur det skulle mätas som vi inte kunde nå upp till, säger hon.
Lokalerna på S:t Hansgatan uppfördes i mitten av 1800-talet och inrymde då Visbys första folkskola. När det nyetablerade konstmuseet flyttade in 1988 hade den gamla skolbyggnaden genomgått en totalrenovering.
– Vi är inte ensamma om att ha stött på de här problemen, eller att sitta i byggnader som från början var anpassade för någon annan form av verksamhet, med de komplikationer det medför. Både stora och små museer kämpar med lokaler som tiden hunnit i kapp. Och den akuta situationen har uppstått ungefär samtidigt på flera håll i hela landet, säger Angelica Blomhage.
Det har dels att göra med eftersatt underhåll, dels med att kraven på museerna blivit hårdare med tiden, betonar Jenny Westfält.
– Vårt uppdrag är att förvalta in i evigheten. Om vi tar emot ett verk spelar det ingen roll om det är 200 år gammalt eller 2 månader, vi ska inte vara de som påskyndar åldrandet. Sedan finns det säkerhetsaspekter i det där också. Verk som vi har ansvar för ska vara i tryggt förvar.
Beslutet att stänga museet var inte lätt att fatta, men nödvändigt, säger Jenny Westfält fem år senare.
– Det var så klart inte kul och vi förstod att det skulle bli reaktioner. Men det handlar också om att ta ansvar och hitta en lösning som fungerar på sikt. Målet är att vi ska ha ett konstmuseum för 2020-talet, som är en attraktion i sig men som också kan samla konstnärskåren på ön.
Reaktioner blev det mycket riktigt. Att stänga helt hållet, var det inte väl drastiskt, frågade sig många vid tidpunkten. "Det är skillnad att härbärgera Leonardo da Vincis Mona Lisa från 1500-talet i sekler i samma rum, och att ha samtidskonst under en period på två månader", konstaterade två konstnärer i en kritisk insändare som publicerades 2020.
Ett vanligt missförstånd, i alla fall där i början, menar Jenny Westfält.
Vårt uppdrag är att förvalta in i evigheten.
Jenny Westfält
– Det rådde viss förvirring kring vad ett museum har för uppdrag och vad vi kan och får göra. En privat konsthall har ett större handlingsutrymme, vi riskerar att tappa hela vårt bidrag om vi inte om vi inte uppfyller vårt uppdrag.
Ett annat missförstånd är att verksamheten upphört, vilket inte stämmer. Sedan lokalerna på S:t Hansgatan dömdes ut har utställningarna fortsatt, fast på annat håll och ofta i samarbete med andra lokala aktörer.
"Konstlivet", som hänger på Fornsalen och visar samtida och äldre verk ur museets samlingar, och "I din tid" – en grupputställning längs veteranjärnvägen mellan Dalhem och Roma – är två aktuella exempel.
Att "konstmuseet" för många blivit synonymt med ett specifikt hus på S:t Hansgatan 21 i Visby har bidragit till förvirringen, tror Angelica Blomhage.
– För mig har det funnits något lockande och spännande med arbeta mera undersökande och utgå från platser som inte förknippas med konst eller utställningar, till exempel Roma sockerbruk. Men det är dubbelt. Samtidigt som vi kommer ut i folks vardag på ett annat sätt och möter en ny publik, blir vi mer osynliga, får svårare att nå ut. I vilket fall är det något vi vill fortsätta med och bygga vidare på i den nya verksamheten.
Ja, för planen är fortfarande att lokalerna på S:t Hansgatan ska öppna på nytt. Som vi berättat tidigare finns numera såväl förstudie som skisser – och från hösten har man också tillsatt en projektledare med erfarenhet från snarlika omdaningsprojekt på fastlandet.
Det mest anmärkningsvärda i förslaget torde vara den tillbyggnad på 120 kvadratmeter som planeras mot Mellangatan, på byggnadens baksida.
– Ventilationen kommer att förbättras i hela huset, men det är omöjligt att klimat- och säkerhetsanpassa den nuvarande byggnaden till högsta nivå. Därför behöver vi göra den utbyggnaden, säger Jenny Westfält.
Det är alltså där de känsligaste verken, som lånas in eller hämtas från samlingarna, hamnar i framtiden. Den sammanlagda utställningsytan kommer trots det inte att växa nämnvärt, eftersom vissa rum får en ny funktion i förslaget. Bland annat kommer en av de befintliga utställningssalarna på bottenvåningen att göras om till ateljé och föreläsningssal.
– Vårt utvecklingsarbete har visat att konstmuseet bör bli något annat, något "mer", än vad det var. Utställningarna fortsätter vi så klart med som vanligt, men vi vill också vara en nod för konst och form på Gotland. Om man är verksam på det området ska det kännas naturligt att det är hos oss man ska ha årsmöten och andra träffar, säger Jenny Westfält.
Så var det bara det där med finansieringen ...
– Just det. Den lilla detaljen.
Kostnadskalkylen ligger fortfarande på 50 miljoner kronor plus moms, med ett svängrum på 20 procent. Gotlands museum – som också äger fastigheten – har tilldelats medel för att genomföra förarbetet, men exakt hur man ska gå till väga för att skramla ihop till byggkostnaderna kan museichefen ännu inte att svara på.
Fakta
Gotlands konstmuseum invigdes 1988, men redan under 1940-talet fanns det diskussioner om att konstmuseum i Visby. 1971 beslutade också fullmäktige att ett sådant skulle inrättas, men det dröjde alltså innan man kom till skott.
Efter ett upprop i början av 80-talet bildades Föreningen konstmusei vänner och jakten på en lokal började på allvar. Den gamla skolbyggnaden kunde förvärvas tack vare donationer från Gotlands kommun, DBW och Brucebostiftelsen.
Jan Brunius blev museets första chef.
Källa: "Konstnärernas Gotland" av Annika Svahnström
– Vi har sagt från början att vi inte bara kan sitta och hoppas att det dyker upp någon och ger oss en påse pengar. Vi har haft och kommer fortsätta ha en tät dialog med regionen. Utan någon form av stöttning från dem kommer det här inte att gå. Men vi måste vara i flera syltburkar samtidigt. Vi har också samtal med vår bank, sedan tror jag att vår breddade syn på konstmuseet kan göra oss intressanta för andra finansiärer. Exempelvis skulle Allmänna arvsfonden eventuellt kunna se ett värde i att gården blir en mer inbjudande lekmiljö, säger Jenny Westfält.
Parallellt med finansieringsarbetet förbereder man sig för att gå in i en projekteringsfas, vilket beräknas ske runt årsskiftet.
– Bilden av finansieringen kommer förmodligen att klarna när vi går in i den fasen och får kronor och ören på vad allt kommer att kosta. Sedan återstår förstås bygglovet, vilket kan ta sin tid med tanke på husets placering i innerstan, säger museichefen.
Under hösten 2019, hur länge trodde ni att det skulle dröja innan museet kunde öppna igen? Handen på hjärtat.
– Spontant tänkte jag nog fem år, baserat på andra liknande projekt. Och kanske skulle vi ha varit där nu om det inte vore för att pandemin kom. Där förlorade vi två år som vi aldrig får tillbaka.
Vi sitter inte här igen och gör samma intervju om fem år?
– Det har jag verkligen svårt att tro, säger Jenny Westfält.
Men vad säger konstnärerna? Petter Hellsing, lokal ordförande och talesperson för Konstnärernas riksorganisation, KRO, har fortfarande svårt att förstå beslutet som fattades under hösten 2019.
– Den lokalen har varit oerhört viktig för att Gotland ska kunna ha ett aktivt konstliv, året runt. Mot bakgrund av det tycker jag att alltsammans känns lite märkligt. Jag menar, man har visat konst på alla möjliga konstiga ställen. Går det ett visa konst i en oljecistern går det att visa konst i de lokalerna. Och uppenbarligen går det hur bra som helst när de lånar ut lokalerna till andra, säger han.
Skisserna ser lovande ut. Men en låda är bara en låda.
Petter Hellsing
För det gör alltså Gotlands museum sedan två år. KRO är en av de oberoende aktörer som fått låna lokalerna för tidsbegränsade utställningar de senaste åren. Att man öppnat för den möjligheten är bra, tycker Petter Hellsing, men han efterlyser samtidigt ett starkare engagemang från museet – och samhället i största allmänhet.
– Jag hade gärna sett att man använt lokalerna mer aktivt medan vi väntar på ett nytt museum. Det hade kunnat vara en plats för att diskutera vem är konsten till för, medborgardemokrati och vad ett framtida konstmuseum ska vara. Det är en diskussion som behövs nu, när kulturen framstår som alltmer hotad, säger han.
De planer och skisser som presenterats, tummen upp eller tummen ned?
– Jag tycker att det ser lovande ut. Men egentligen handlar det inte så mycket om hur boxen ser ut, utan om vad man fyller den med. Har man en policy som kan förankra platsen bland gotlänningar och aktiva konstnärer, då kan detta absolut fungera. Men en låda är bara en låda.