Utställningen är curerad av Konstfrämjandet Gotlands ordförande Birthe Jørgensen och Angelica Blomhage, verksamhetsansvarig för Gotlands konstmuseum.
Ända sedan Gotlands konstmuseum tvingades lämna lokalerna på S:t Hansgatan i Visby för en mer undanskymd tillvaro på Fornsalen har museet sökt nya rum för sin utställningsverksamhet. Enholmen och Gotlands Museums skyltfönster är några av ytorna som tagits i anspråk när det tänkts utanför boxen på Strandgatan 14.
Museets senaste satsning sträcker sig från Hesselby station i Dalhem till Roma och görs alltså i samarbete med föreningen Gotlandståget, som ställt museijärnvägens vagnar, stationshus och konduktörer till förfogande.
Med på? tåget finns också Konstfrämjandet Gotland.
– När vi närmade oss Gotlandståget var det först: Jaha, samtida konst, ja ni kan väl eventuellt ställa ut något av stationshusen. När de började träffade konstnärerna utvecklades det långsamt till något annat. Till slut var inställningen: Allt är möjligt, säger Birthe Jørgensen, ordförande för Konstfrämjandet och tillsammans med Angelica Blomhage vid Gotlands konstmuseum den som curerat utställningen.
Åtta konstnärer medverkar, såväl lokala som internationella. Den tematiska tråden framgår redan i titeln, "I din tid".
Birthe Jørgensen, Katya Buchatska och Florence Montmare bläddrar i det ombordmagasin som tagits fram för utställningen.
– Med järnvägen bands land och stad och samman och den var avgörande för den industriella revolutionen. Vi som lever i dag har mycket att lära här. Även vi står inför en stor omställning, inte minst vad gäller vår energiförsörjning, säger Birthe Jørgensen.
För konstnären Florence Montmare gick tankarna till fotografiet som dokumentär och konstnärlig uttrycksform.
– Det växer fram samtidigt som järnvägen, och precis som tåget gjorde fotot det möjligt för människor att se helt nya platser, säger hon.
I Florence Montmares fall mynnade processen ut i filmen "Missed connections", som visas i en vagn vid Hesselby Station. Två släktingar får här en framträdande roll: Marta Berglund (1892–1973), som drev fotoateljé i Visby på sin tid, samt filmpionjären Anna Hofman Uddgren (1868–1947).
Den som blickar ut i landskapet under tågresan kommer att notera detta dansperformance av Jonna Hägg.
Inne i vagnverkstaden hörs Felicia Sjögrens ljudverk Amaξa, i vilket platsens elektromagnetiska strålning blivit konstnärligt stoff.
Ett av verken som uppstått under arbetet med utställningen är dessa ”sorgesmycken” av Kalle Brolin, som anspelar på en tid som gått förlorad.
– Tiden är ett återkommande tema i min konst. Här ville jag utforska det jag kallar samtidighet, att saker kan hända samtidigt i olika tidszoner, säger hon.
Den ukrainska konstnären Katya Buchatska står kanske för det mest våghalsiga bidraget till utställningen. I 24 timmar kommer hon att stänga in sig med andra människor i Tule stationshus.
– Inspirationen kommer från Ukrainas nattåg, som kunde ta ett helt dygn. I vagnarna möttes främlingar, som kom väldigt nära varandra under den långa resan. Det här är ett försök att återskapa den upplevelsen. Jag vet inte i förväg vilka jag kommer att bo med, för precis så var det på tågen. Man visste aldrig vem man skulle möta där, säger hon.
Dygnet som Katya Buchatska tillbringar i stationshuset kommer att gestaltas konstnärligt i ett annat verk framöver. Vad det blir återstår att se.
Verket knyter också an till Rysslands pågående invasionskrig.
– Kriget har lett till att järnvägen i Ukraina förkortas. I dagsläget går inte att göra den sån där 24-timmarsresa, vi förlorar räls varje dag.
Uppdelningen stad och land är som sagt ett annat bärande tema på "I din tid"; det märks bland annat i Paul Wu:s utställningsbidrag. För en tid sedan skrev han ett personligt inlägg på Facebook om hemmahörighet i en rotlös värld. Denna har nu satts upp som ett slags anslagstavla i Roma stationshus.
Paul Wu:s text om tillhörighet har satts upp på en anslagstavla i Roma stationshus. ”Jag känner mig mest hemma när jag befinner mig i rörelse”, säger konstnären.
Paul Wu, här tillsammans med Katya Buchatska och Birthe Jørgensen blev en smula förvånad när han fick frågan om att vara med i utställningen. ”Texten är väldigt personlig och det fanns inte i mina tankar att den skulle figurera i ett sånt här sammanhang.”
– Texten har sin upprinnelse i mina söners erfarenheter här på Gotland, där den som går i skola i Visby retas för att han är "lantis" och den som går i skola på landsbygden retas för att han har ett kinesiskt utseende. Det väckte många frågor hos mig, säger han.