Det har hänt mycket sedan Mikael Mellqvist flyttade till Gotland och blev lagman för Gotlands tingsrätt. Men det mesta som förändrats är internt, som nya kollegor och digitaliseringen.
– Det är ett helt annat gäng än nu, men verksamheten är densamma och det är samma slags brott, samma slags bekymmer och samma slags glädjeämnen, säger Mikael Mellqvist.
Volymerna på tinget har också ökat, med en tredjedel ungefär.
Vad beror det på?
– Ja, det är en bra fråga. Har polisen blivit effektivare, är det fler brott som leder till åtal eller sker det fler brott? Antagligen är det en kombination av flera olika saker. Det här är inget unikt för Gotland, så ser det ut i hela landet.
Men den största förändringen är den som ligger utanför själva målhanteringen. Personalen har utbildats i hur man bemöter folk, hur man informerar allmänheten och kommunicerar med omvärlden.
– Vi ska vara offensiva, mer tillmötesgående, vi ska förklara vad vi håller på med för en större krets. Säkerhetsfrågorna har också förändrats, både att man ska skydda personer och lokaler.
Sekretessfrågor har också blivit mer frekventa.
– Vi lämnar inte bara ut handlingar till journalister, det är en mängd mer eller mindre konstiga nyhetsbyråer och personer som abonnerar på olika handlingar och dokument.
Varför blev du domare?
– Det är många tillfälligheter som gör att man hamnar där man hamnar. Men jag var inne på det här spåret tidigt och har aldrig ångrat mig.
Tidigt, redan som barn?
– Absolut inte! Det finns inga akademiska traditioner alls i familjen. Och att jag började plugga juridik var en tillfällighet, men när jag väl kom in i det så var det rätt.
– Jag har trivts med det, det är jäkligt omväxlande. Trots allt, är det ganska fritt. Man får både lite intellektuell gymnastik, och träffa en del mer eller mindre konstiga människor. Det innehåller rätt mycket faktiskt.
Han har varit på olika arbetsplatser under sitt yrkesliv, men längst tid har han varit på Gotland och på Svea hovrätt.
– En så här liten domstol skulle egentligen inte få finnas, enligt alla numera gällande normer. Det är på Gotland och i Norrland det finns så här små domstolar och det beror ju på att geografin ser ut som den gör.
– Små domstolar fungerar många gånger bättre, men det är svårt att rekrytera domare. Vi är bara tre domare och om en av oss är indisponibel så är en tredjedel av oss borta.
Med en blick i backspegeln är det några brottmål Mikael Mellqvist särskilt kommer ihåg. Den stora skattplundringen som uppdagades 2009, där tre personer dömdes för att ha grävt upp och sålt över 1 000 vikingatida föremål.
– De hade bra teknisk utrustning och var ganska proffsiga, affärsmässigt utfört.
Fallet var det första där någon dömts till fängelse för fornminnesbrott. En av dem dömdes till ett års fängelse och två till tio månader. Domen skärptes senare av hovrätten till 18 respektive 14 månaders fängelse.
– Jag tror att det fortfarande är enda gången som det dömts ut fängelsestraff för fornminnesbrott, säger Mikael Mellqvist.
Ett annat fall han särskilt minns var skjutningen vid Brucebo i december 2008 och rättegången mot 76-årige Torbjörn Axelman. Axelman skottskadade två personer och skadades själv när polisen sköt honom med tre skott, ett i bröstet och ett i varje ben. Han dömdes i mars 2009 till rättspsykiatrisk vård.
– Det var rätt spektakulärt. Han hade en grandios framtoning, vilket nog var en del av hans sjukdomstillstånd. Vid rättegångsdagarna hade han klätt upp sig i kavaj och kravatt, och när han kom in i salen vinkade han till publiken, som om han var en stor artist. Han var helt egocentrerad och berättade om sina stora kulturella bedrifter, och bagatelliserade det som hade hänt.
2015 blev Mellqvist även tv-kändis i SVT-dokumentären ”Domstolen”. 2018 plockade ”Breaking News”, med Filip Hammar och Fredrik Wikingsson, upp ett klipp från dokumentären där Mellqvist äter jordgubbar samtidigt som han pratar juridik.
– Det var väldigt speciellt. De var här väldigt mycket och tassade efter en i korridoren med kamera. Det var jäkligt kul, lite folkbildande och ett lite ovanligt grepp. Det var naturligtvis jobbigt också, man fick tänka sig för lite vad man gjorde, men i det stora hela var det skitkul!
Kände du att du blev rättvist framställd?
– Ja, det var faktiskt det som överraskade mig mest positivt. Det var så ärligt gjort och jag kände ett stort förtroende för tv-teamet. De lovade att om jag sa något åt helvete konstigt så skulle de klippa bort det. Jag behövde inte ”censurera” mig själv. De var inte ute efter att avslöja någonting, utan mer ute efter att beskriva en vardag. Det byggde på ett förtroende som jag kände mig trygg i.
Möjligen var "jordgubbsklippet" den gången de borde ha tänkt sig för, men Mellqvist skrattar bara åt minnet.
– Det skulle ju vara en dokumentär och det var det också. Vi hade hållit på en hel förmiddag och filmat kring en rättegång och jag hade inte tid att käka lunch, men hade lite jordgubbar som stod i kylen.
I samband med rättegången, ville filmteamet att lagmannen skulle förklara några juridiska begrepp. Av tidsbrist fick det bli under snabblunchen.
– Det var inget arrangerat, det var så där dumt. I vanliga fall tänker man ju inte på om någon slafsar lite eller tar stora tuggor när de äter jordgubbar. Fastnar det inte på film så är det ingen som kommer ihåg det. Det var rätt dråpligt, men det bjuder jag på.
Från maj månad väntar pension, men så mycket ledigt verkar det inte bli. Nu i april påbörjar han exempelvis ett utredningsuppdrag för kulturdepartementet, som handlar om inlåning av museiföremål från andra länder.
– Andra länder, som lånar ut kulturföremål, vill ha garantier för att föremålen inte blir tagna i beslag eller i kvarstad, på grund av att någon gör anspråk på dem. Det ska jag utreda och lämna ett förslag till lagstiftning. Det blir lagom att bita i.
Dessutom kommer han att fortsätta att skriva tidningsartiklar och läromedel. Han räknar också med att få hoppa in som domare ibland, både på Gotland och andra håll i landet.
– Jag har redan åtagit mig att jobba två veckor i juli och augusti när de andra ska ha semester. Det finns ett skriande behov av att pensionerade domare rycker in runt om i landet. Det finns alla möjligheter att knäcka extra och då kan man ju välja lite tid på året, plats i landet och typ av mål, säger Mikael Mellqvist.