IRIS-T SLM, ett tyskt medeldistans luftvärnssystem vid Försvarsmaktens regemente P18 på Gotland. ”Iris är säkert en trygg vän, men låt oss hoppas att inte det nya luftvärnssystemet ytterligare försvårar möjligheten att bygga på Gotland", tänker Gotlänningens ledarskribent.
När militären på Gotland ännu inte hade avvecklats kan jag inte minnas att folk pratade om Försvarsmaktens verksamheter som bromsklossar för gotländskt liv och leverne. Säkert fanns det också då ett och annat bygglov som inte gick rakt igenom.
Men när Gotland nu stadigt militariseras på nytt så har den våta militärfilten blivit ett irritationsmoment. Ett begrepp. Den blöta gröna ullfilten ligger över önskade solceller, vindkraftverk och elkablar. Bromsar en önskad skolutbyggnad i Västerhejde.
Försvarsmaktens överklaganden av byggplaner riskerar att äventyra den starka folkliga förankring som Försvaret på Gotland länge haft.
De förklaringar som kommit om Försvarsstabens inställning till vissa nybyggen bidrar inte fullt till bättre förståelse. Att en utbyggnad av en befintlig skola i Västerhejde skulle påverka försvarsförmågan negativt är svårsmält. Men förklaringen lyder: ”Statliga myndigheter tillämpar lagen”.
Alltså behöver lagen ändras.
När Försvarsmakten satte sig på tvären för Region Gotlands länge planerade tillbyggnad av Västerhejde skola skrev jag ledare om ondskefulla käppar i hjulet och att den gotländska skolan verkligen har andra problem just nu än att utkämpa strider med Försvarsmakten. I Västerhejde skola, med 264 barn, är det sunkig ventilation, provisoriska undervisningslokaler. Ständigt planer på nybyggen. Aldrig en spade i jorden. När det så äntligen finns pengar i budgeten till nya klassrum i Västerhejde anses skolan kunna stoppa skjutfältets framtida miljötillstånd. Ridå. Härligt att regionen trots allt utmanar den mäktiga motståndaren och försöker driva igenom planerna.
Tomas Ängshammar, kommunikationschef Gotlands regemente bemötte ampra ord om Försvarsmaktens agerande som remissinstans i bygglovsärenden. Förklarade att myndigheten bedömer hur byggen kan påverka möjligheterna att få igenom ett nytt miljötillstånd för Tofta skjutfält. Förenklat: ju fler bostäder och ju mer störningskänslig verksamhet som finns inom påverkansområdet, desto större risk att ett nytt miljötillstånd får inskränkningar som lägger hinder för verksamheten på Gotlands (just nu) enda aktiva skjutfält.
Där är vi nu. Helagotlands reporter Simon Bendelin har kartlagt byggplaner som stoppats eller överklagats av Försvarsmakten de senaste tio åren. Detaljplanearbeten har avbrutits, bygglov och/eller förhandsbesked har överklagats, större vindkraftsplaner stoppats. Gällande vind- och solenergi finns flera projekt som lagts ner redan i samrådsskedet.
På en ö där demografin håller på att gå överstyr, men allt fler äldre och ett skriande behov av fler i arbetsför ålder och rop efter barnfamiljer för att hålla skolorganisationen igång, duger det inte att bostäder stoppas av så ängsliga skäl; att någon i en framtid kanske klagar på muller från ett skjutfält.
Upprepar en tanke jag formulerat förr: Det anstår Försvarsmakten att tänka på hela det gotländska lokalsamhället och inte vältra sig över fungerande verksamheter och snacka om hur de "hotar riksintressen". Just nu är det militär verksamhet som "hotar" Gotlands utveckling, om minsta motvilja från Försvaret leder till att det ena och det andra stoppas.
När Lars Thomsson (C) satt i Gotlandsbänken i riksdagen skrev han en motion om samexistens mellan militära och civila verksamheter. Han nämnde där Försvarets, sedan gammalt, starka folkliga förankring på Gotland. ”Grannar har sedan länge varit vana vid militär närvaro och militärt buller, utan att det skapat nämnvärda intressekonflikter. Därför var den absoluta merparten av gotlänningarna positiva till återetableringen av P18 på ön.”
Hans motion är intressant i sin beskrivning av historia, nutid och framtid. Tofta skjutfält började etableras 1898 och omfattar cirka 2 700 hektar. Trots att platsen är densamma har påverkansområdet med åren blivit större, konstaterade han, ”trots att det är samma vapendimensioner och vapenslag som nyttjats sedan lång tid tillbaka”.
Nu får Gotland ett nytt luftvärnssystem – IRIS-T SLM – som ska kunna försvara mot drönare, helikoptrar, stridsflyg och kryssningsrobotar.
Det är skrivet i stjärnorna hur Iris kommer att bidra till den våta filtens utbredning. På ett sätt ska vi känna oss trygga under filten. Men det där att den är våtvarm är det obekväma.
Iris är säkert en trygg vän, men låt oss hoppas att inte det nya luftvärnssystemet ytterligare försvårar möjligheten att bo, bygga och gå i skola på Gotland.
Den gotländska riksdagsledamoten Hanna Westerén (S) har nyligen tagit plats i försvarsutskottet. ”Försvaret kan inte i alla lägen övertrumfa allt annat”, säger hon i första delen av Helagotlands artikelserie om den våta filten.
Låter som hög tid att damma av tankarna från den centermotion som det inte hände så mycket med; att utveckla lagar som möjliggör samexistens mellan militära och civila verksamheter i militära påverkansområden.