Det fortsätter att komma larm inifrån äldreomsorgen på Gotland. Det senaste från Fältgatans särskilda boende i Visby där flera anställda sagt upp sig den senaste tiden.
Ingen kan ha missat att medarbetarna inte räcker till för att ta hand om våra äldsta, sköraste. Fackförbundet Kommunal vittnar om trötta, stressade och uppgivna medlemmar. Somliga säger upp sig. Eller uttrycker en vilja att säga upp sig. Den frustration som anställda inom äldreomsorgen på Gotland uttrycker just nu känns kompakt, så tät att den framkallar dagliga tårar hos vissa. Så sorgligt.
Det väcker frågor om hur regionen arbetar med svar från sin medarbetarenkät. Ni vet, den där frågan om man skulle rekommendera sin arbetsgivare för andra. Det är viktigt att ha medarbetare som talar gott om det de gör. Som trivs med vad de gör och som tycker att de får lön för mödan. Att döma av de upprepade larmen, uppsägningarna och det faktum att det fattas folk till att bemanna i sommar så är det lite si och så med nöjdheten. Dagens underdrift.
Personal som Helagotland pratat med på Fältgatans boende säger att helgerna har blivit enormt tunga sedan de börjat jobba tolvtimmarspass lördagar och söndagar.
På insändarplats tog en undersköterska i äldreomsorgen nyligen till orda, nästan till ungdomars försvar, och undrade varför de skulle välja denna bransch. Arbete varannan helg, var och varannan storhelg, scheman som kan ändras med kort varsel, osäkerhet varje sommar om semestern beviljas, kollegor som inte orkar mer utan sjukskriver sig och/eller vabbar för att få en extra vilodag.
Där är vi nu. Medarbetare som inte kan rekommendera sin arbetsplats som en framtid att välja.
Att regionen försöker lappa ihop bemanningen på Tingsbrogården med att flytta personal mellan boenden är kanske tillåtet och möjligt enligt kollektivavtal, men Kommunal reagerar på den personalpolitik som gör det svårare att kombinera en anställning med föräldraskap.
Det blir underkänt för de manövrar som är ett pusslande med personal och där ny oreda uppstår för att brickor i spelet flyttas. Det borde väl ha gått att undvika? Erfaren och kompetent personal har tillåtits gå ut genom dörren utan att ha fått frågan: "Vad kan vi göra för att du ska stanna kvar?"
Och så snackas det om ”demografiska utmaningar” och ”allt färre i arbetsför ålder”. Nej, det finns faktiskt de som vill jobba. Men de pallar inte under nuvarande förutsättningar. Det behöver socialnämnden prata om, för ”demografi” kan inte vara hela förklaringen till personalsituationen nu.
Om det däremot stämmer att bemanningsproblematiken beror på demografin och ö-läget, så växer verkligen betydelsen av att regionen är mycket rädd om den personal som finns idag. Om det saknas arbetskraft som kan ersätta dem som jobbar idag, så se till att de trivs på jobbet. Och kan tala väl om sin arbetsplats. För det krävs extraordinära insatser, så be personalen berätta vad som fattas.
För just nu finns de folk på insidan som tycker att de som bemannar stoppar huvudet i sanden. Att medarbetare från andra boenden ska lösa situationen på Tingsbrogården, där halva personalstyrkan saknas, är inte långsiktigt hållbart.
Demografin i framtiden kommer att ställa till det än värre än nu. Det är alldeles för lite bebislycka på Gotland. Barnkullar på runt 500 bebisar om året på ön har ju blivit något av det normala på senare tid. Fjolårssiffran var historiskt låg. Det föddes 417 barn på Gotland 2024. Att jämföra med 90-talets babyboom, då födelsetalen var mer än det dubbla. 1990 föddes till exempel 951 barn på ön.
Det tänker jag på när jag känner att demografi-kortet spelats ut för tidigt.