Fältgatan på A7-området är ett av regionens särskilda boenden. Flera anställda som Helagotland talat med vittnar om tystnadskultur och en rädsla för repressalier.
Efter att personal på Tingsbrogården slog larm om en ohållbar arbetssituation plockas personal från andra boenden med vad de anser vara en tvångsförflyttning. Helene Lännerholm har jobbat på Fältgatan 77 i fyra år och är en av dem.
– Chefen kom och hämtade mig en dag till möte, och sa att jag skulle flyttas till Tingsbrogården – med mindre än en vecka kvar. Det kom som en chock för mig, säger hon och berättar att hennes familjesituation gör att hon behöver arbeta i Visby.
Omplaceringen gjorde att Helene Lännerholm kände sig tvingad att säga upp sig. Det har ytterligare två i arbetslaget gjort. Där finns en som jobbat åtta år på Fältgatan och beskriver sina kollegor som ”enormt kompetenta och nära vänner som gjort allt för att de boende ska få så god omvårdnad som möjligt”.
– Vi misstänker att det är för att splittra vår grupp, vi var starka och höll ihop, säger Helene Lännerholm och kramar om några av sina kollegor medan hon gråtande fortsätter:
– Nu är jag sjukskriven, på grund av psykisk stress. Jag mår skit. De tvingar bort mig från mina kollegor som är som min familj. De är mina kompisar som alltid har funnits för mig.
De ur personalen på Fältgatan som Helagotland har talat med säger att helgerna har blivit enormt tunga, sedan de börjat jobba tolvtimmarspass lördagar och söndagar.
– Jag vet inte hur det ska gå att kombinera med ett föräldraskap, säger en småbarnsförälder, som vill vara anonym av rädsla för repressalier.
Julia Holm har jobbat tolv år på Fältgatan och är ensamstående förälder till ett barn som snart fyller fyra år. Hon säger att hon sedan en månad nekas att byta pass, även om en kollega ställer upp och vill byta med henne.
– Det är bara jag som behandlas så här och jag känner att det är personligt. Jag mår jättedåligt psykiskt av det och har brutit ihop flera gånger. Jag håller på att gå in i väggen, men jag vill inte förlora min bostad och jag har ett barn att ta hand om, säger hon.
Kollegorna har varit som en familj som stöttat Helene Lännerholm under flera års tid. Hon är nu sjukskriven efter att ha sagt upp sig då hon menar att hon tvångsförflyttats till ett annat boende.
Flera av de anställda som Helagotland träffar berättar att man av rädsla för repressalier låter bli eller undviker att skriva avvikelserapporter när vården på boendet brister.
– Man kan kallas till möten helt utelämnad, och utan facklig företrädare, säger en av dem.
Försvårande har också, enligt de vi pratat med, varit att det som skulle ha varit ett pilotprojekt kring ett digitalt planeringsverktyg har permanentats och nu löpt på i två års tid.
– Appen är egentligen framtagen för hemtjänsten och vi har inte varit nöjda. Det har inte fungerat och gjort att folk har varit stressade, säger en annan.
Omsättningen på personal och att kollegor nu valt att säga upp sig drabbar också de boende och deras anhöriga.
– Både de boende och deras anhöriga förlorar den relation de byggt upp med de medarbetare som tvingas sluta på grund av dålig personalpolitik och de som tvångsförflyttas, säger en av de vi har talat med.
Pia Malmros, Kommunal på Gotland, är kritisk till Region Gotlands personalpolitik när det gäller de anställda på Fältgatan.
Även facket är starkt kritiska till hur personalen behandlas på Fältgatan.
– Vi är förskräckta över den personalpolitik som Region Gotland just nu bedriver. Både med att förflytta personal mellan boenden, men också i möjligheten att kunna kombinera en anställning med föräldraskap. Man tror att personal är brickor man förflyttar i ett spel, säger Pia Malmros, ordförande för Kommunal på Gotland.
Kommunal har lyft hanteringen till central nivå, och stöttar de medarbetare som inte mår bra.
– Det här är väldigt beklagligt. Personalen är så välbehövda i sina yrken och gör ett helt fantastiskt jobb. Jag kan bara beklaga att en arbetsgivare inte lyssnar till sin personals behov, säger Pia Malmros.
Hos Region Gotland är Axelina Anbåtels Lyngstad enhetschef för personalen på boendet på Fältgatan.
– Det är så klart inte roligt att höra att medarbetare inte trivs. Arbetsmiljön är jätteviktig. Deras upplevelse av tystnadskultur måste jag som chef ta på allvar. Vi har en rad olika former för dialog: APT, samverkan med fackförbunden och dialog i vardagen. Jag tänker att det finns många tillfällen att säga vad man tycker och jag upplever också att medarbetare gör det, skriver hon i ett mejl till Helagotland.
Axelina Anbåtels Lyngstad vill inte kommentera enskilda fall, men när det gäller att en medarbetare skulle flyttas till Tingsbrogården uppger hon att det var en tillfällig åtgärd i enlighet med kollektivavtal.
Vad är din bild som chef av verksamheten och hur den fungerar i dag?
– Vi har en god vård och omsorg och många duktiga medarbetare. Men vi behöver hitta tillbaka till formerna för dialog i arbetsgruppen och föra diskussionerna på rätt nivåer. Demografin, att vi blir fler äldre framåt, är en stor utmaning för oss och för att vi ska klara omsorgen om våra boenden måste vi hitta nya sätt att arbeta. Förändring är inte alltid lätt men den kan bli bra om vi gör den tillsammans, skriver Axelina Anbåtels Lyngstad.
Region Gotlands äldreomsorgschef Marit Lindgren säger till Helagotland att det finns många faktorer att ta hänsyn till när äldreboenden ska bemannas.
– Det är klart att vi måste försöka ta vara på vår personal, men vi har också en verksamhet som måste fungera. Det är inte alltid lätt att matcha personal mot det behov vi har. Vi har ett arbetsgivaransvar att bemanna verksamheternas behov, säger hon.
Trots att vi är en bra bit in i juni är sommaren fortfarande inte helt löst på alla boenden.
– Vi är inte fullt klara, det gäller delar av socialförvaltningens verksamheter, säger hon.