I en ledare på ämnet den våta filten skriver Mats Linder, politisk chefredaktör på oberoende moderata Gotlands Allehandas ledarsida, att det är både sanslöst och smaklöst av mig att kalla Försvarsmakten för en ockupationsmakt. Linder exemplifierar sedan med delar av Ukraina som vet hur det är att leva under en ockupationsmakt, och jag skulle kunna lägga till palestinierna på exempelvis Västbanken som även de lever under en ockupationsmakt.
Jag håller med Linder fullt ut vilket också var anledningen till att jag inte skrev det han påstår. Jag skrev det lilla ordet nästan, framför.
Men som jag lärt mig finns det ord man bör undvika för att vara så pedagogisk som möjligt. Man bör exempelvis tilltala barn utan att använda ordet inte. Att säga: Gör inte det brukar inte falla väl ut. Nu har jag lärt mig att Mats Linder har problem med nästan, vilket jag ska beakta framöver.
Med det sagt kan vi gå in på väsentligheterna.
Myndigheter har ett ansvar gentemot samhället. Lagar som finns till för att ge medborgare rättigheter eller skydd ska inte användas i motsatt syfte.
Under åren har vi sett hur myndigheter som handlägger rättighetslagar, såsom LSS eller sjukförsäkringen, genom politiska beslut om besparingar börjar hårdra lagstiftningen. Plötsligt använder myndigheterna lagstiftningen för att kunna göra besparingar och inte utifrån den rättighet till hjälp till personer i utsatt läge som lagen finns till för.
Liknande hårdragning har vi sett här på Gotland gällande strandskyddet, där jag anser att Länsstyrelsen tolkat lagen för hårt. Vilket även visat sig i ett fall där en entreprenör inte bara orkade överklaga hela vägen utan även hade resurserna att betala för processen.
Nu är det Försvarsmakten som i mina ögon hårdrar lagstiftningen, något Mats Linder troligen inte håller med om, då han i sin ledare skriver: ”Det är inte primärt Försvarsmakten som behöver ändra inställning.”
Jag vet inte hur många av de som lämnat in de 21 bygglov som Försvarsmakten överklagat enligt den sammanställning Helagotland gjort i sin artikelserie ”Den våta filten” som orkat och haft råd att gå vidare i den juridiska processen.
I den senaste delen av nämnda artikelserie kan vi läsa om en fastighetsägare som tog striden och vann. Något som visar att Försvarsmaktens tolkning inte håller fullt ut.
Den gren av försvaret som ville tvångsinlösa ett antal fiskebodar som gått i arv i generationer gav sig till slut, vilket jag ser som ett tecken på att de tog i lite för mycket i den frågan.
I solcellsfrågan uppfattar jag att det finns en enkel lösning för fastighetsägarna. De som gjort rätt när de i sina bygglov tagit med de solpaneler de tänkt fästa på de nybyggda taken och som fått negativa besked kan rätt enkelt runda Försvarsmaktens tolkning. Solcellerna i sig kräver inte bygglov, så med ett nytt bygglov utan solceller borde de utan problem kunna bygga det som ska byggas för att därefter montera solcellerna utan att Försvarsmakten kan göra något åt det.
Jag blir också glad över att Region Gotland ser ut att utmana den våta filten som Försvarsmakten lagt över skolgården i Västerhejde, och fullfölja sina planer på att ersätta den tillfälliga skolbyggnaden med en permanent byggnad. Vilket Försvarsmakten motsatt sig.
Försvarsmaktens våta filt som lagts över stora delar av Gotland måste utmanas juridiskt för att vi ska få prejudikat på hur lagarna ska tolkas.
Att de fastighetsägare vars bygglov stoppats av Försvarsmakten på grund av solceller inte överklagar är rätt lätt att förstå då de troligen kan runda det problemet rätt enkelt.
Att andra fastighetsägare som antingen inte fått bygglov eller fått sina bygglov överklagade, på grund av Försvarsmaktens tolkning av lagarna, inte heller överklagar är också förståeligt då det kostar i både tid och resurser. För även om de skulle vinna över Försvarsmakten i domstol så är det de själva som får bekosta den juridiska processen. Något inte alla har råd med.
Till skillnad från Mats Linder anser jag att Försvarsmakten har ett ansvar att tolka lagarna på ett juridiskt hållbart sätt. Hittills har en del av försvaret vikt sig i frågan om tvångsinlösen av strandbodar. En fastighetsägare som överklagat hela vägen upp till regeringen fick rätt mot Försvarsmakten.
Nu utmanar Region Gotland Försvarsmaktens tolkning gällande Västerhejde skola och det ska bli intressant att följa den processen.
För jag tror att den våta filt Försvarsmakten lagt över stora delar av Gotland är lite för blöt och att deras tolkning av lagarna är för snäv.