“Alla längtar efter att komma tillbaka“, säger Hassan Alarfi.
Det är nästan tio år sedan han flydde och trodde att han aldrig skulle återvända. Efter diktatorns fall hade allt förändrats. Hassan Alarfi tog med sina två pass, det syriska och det svenska, för en resa tillbaka.
– Jag var nervös faktiskt och spänd. Jag vet inte vad jag förväntade mig, säger Hassan Alarfi, som reste från Visby, till Stockholm och vidare till Amman.
I Jordaniens huvudstad övernattade han innan nästa flyg gick till Syriens huvudstad. Den sista etappen beskriver han som en fest. Hemvändare sjöng och dansade på flygplatsen och kunde inte sitta still på planet, även om piloten uppmanade dem att sätta sig i flygstolarna inför landning.
Alla hade längtat och alla såg fram emot det
– Och när vi landade var det en mäktig känsla. Alla hade längtat och alla såg fram emot det. Vi hade inte träffat våra anhöriga eller kompisar eller sett våra hus, berättar Hassan Alarfi.
“Här står datumet 8 december 2024, när al-Assad föll“, säger Hassan Alarfi om sin souvenir.
Hassan Alarfi visar en bild på sig själv vid passkontrollen, när han har landat på syrisk mark,
Ankomsten
Dem han mötte på resan hade olika livshistorier, men alla hade samma längtan att få komma hem.
– När jag kom dit så bara grät jag. Det var en helt otrolig känsla, för att jag själv inte kunde förstå att jag var där. Men det var verkligheten, och drömmarna blev verklighet, säger Hassan Alarfi.
I glädjeyran på flygplatsen hade han fått en grön varselväst med Syriens självständighetsflagga på. Fastklistrad på golvet låg även en trasig porträttbild av den tidigare presidenten.
– Precis när du kommer in så ska du trampa på al-Assads bild och trycka ner honom liksom, diktatorn. När man går ut är det samma sak, man trampar på honom, det är jättemäktigt.
Hassan Alarfi kysste marken innan han delade en taxi med några från flyget. Genom bilrutan såg han raserade byggnader där igen längre bodde.
– Precis när du kommer in till Damaskus är det total förstörelse. Alla städer har drabbats, men de har gjort statistik över vilka som är mest drabbade och då är det min hemstad, säger han.
Den här resan åkte han inte hem till Deir Ezzor, där FN uppskattar att 80 procent av staden är förstörd. Där förekommer det ännu strider och attacker och familjen Alarfis hus är sönderbombat.
Det var så mycket folk
Återföreningen
I stället stannade han i huvudstaden, där han inte hade varit sedan han var tonåring.
– Mina föräldrar har en lägenhet i Damaskus, men jag kände inte igen gatan, det har förändrats oerhört mycket, säger han.
Till skillnad från stadens ytterområden, där byggnader rasat, hade det byggts nya bostäder i kvarteret. Där fanns även en marknad han inte hade sett förut och det vimlade med folk. En av dem var hans farbror som stod utanför lägenhetshuset.
Det var en sådan känsla, med glädjen, kärleken och att man har saknat varandra oerhört
– Hade han inte stått där hade jag inte känt igen platsen. Sedan hoppade jag ur bilen och vi gick direkt hem och där var min syster och hennes barn. Man grät. Det var en sådan känsla, med glädjen, kärleken och att man har saknat varandra oerhört, säger Hassan Alarfi.
Systern har bott i en annan stad under kriget, men kom till Damaskus för att träffa sin lillebror. Under resan träffade han även gamla vänner som också var kvar i landet.
– Dagarna när jag var där så sov jag inte så mycket faktiskt. Det var kort om tid så man ville inte sova, utan prata och träffas.
Det var mäktigt
Situationen
Även om Hassan Alarfi var lycklig över att vara tillbaka, såg han hur svårt det var att leva där.
– Jag har full respekt för de människorna som är kvar i Syrien, säger han.
Själv hade han inte sett något annan möjlighet än att fly 2015, men många han känner stannade kvar.
De har kämpat på riktigt och de är starka människor
– De har inte kunnat prata någonting. Man märker att de har varit helt tysta, men nu när regimen har fallit börjar de att prata om politik och om frihet. Förut kunde de inte göra det. De har kämpat på riktigt och de är starka människor, säger han.
Det är svårt att klara sig ekonomiskt, samtidigt som det är brist på vatten och el.
– Så är det i hela Syrien och svinkallt. Elen kan du glömma, den kanske kommer två timmar om dagen. De har inte element utan måste elda med gasol och kanske diesel, men det är svindyrt, säger Hassan Alarfi, som klädde sig i flera lager för att hålla sig varm inomhus och duschade bara en gång med en liten skål vatten.
Människorna där är begränsade och man har inte allting, men måste kämpa för att få det på något sätt
Konsekvenserna
Befolkningen har varit tvungen att klara sig med en skadad infrastruktur och knappa resurser.
– Lever man i ett krig då vänjer man sig, man måste anpassa sig till det som man har, säger Hassan Alarfi.
Säkerhetsläget i Syrien är ännu svårt och svenska utrikesdepartementet avråder från resor dit. Hassan Alarfi kände sig inte helt trygg, men på plats varnades han bara för vissa områden.
– Det är lugnt säger de för att de är vana, men jag var inte van, säger han.
Även om hans egna krigsminnen inte går att glömma, har han fått flera erfarenheter från fred.
Han har förstört generationer
– Eftersom jag har bott i Sverige i nästan tio år ser jag hur vi har utvecklats och hur de tyvärr inte har kunnat det, på grund av al-Assad. Han har förstört generationer. Framförallt om man tänker på barn och ungdomar. Där står de i kö bara för att köpa bröd och försörja sin familj när de är tio år, säger Hassan Alarfi, som själv jobbar med barn och unga, som elevassistent på Gråboskolan.
– Det är det som har tagit hårt på mig, när jag såg hur de har det, säger han.
Det är inte deras fel att de inte gick i skolan eller inte har pengar
Övergången
Själv hade han levt under krig i över fyra år, innan han flydde.
– När man lever i kriget så lever man sekund för sekund, man kan inte ens leva dag för dag för du vet inte vad som ska hända, säger han.
Diktatorn Bashar al-Assad har numera ersatts av interimpresidenten Ahmed al-Sharaa. Han var tidigare rebelledare för islamistiska HTS, som störtade diktaturen, och är Syriens nya ledare tills vidare.
Man vill ha fred och man vill bygga det här landet
– Nu vill vi att det ska vara ett land och det ska bli ett land. Man vill ha fred och man vill bygga det här landet, säger Hassan Alarfi.
Även om det är ett krigshärjat land, där det inte kommer att hållas några val den närmaste tiden, är han hoppfull. Han tror på Syriens framtid och dess folk.
– Alla tänker på hur man kan bygga upp det här och det finns organisationer och länder som kan hjälpa till.
Hassan Alarfi visar en selfie från en moské i Damaskus, där landets tillfällige utrikesminister Asaad al-Shaibani sitter på knä och ber bakom honom.
Han var i sitt ursprungsland i ungefär en vecka. När han åkte tillbaka till flygplatsen och trampade på al-Assads porträtt på golvet ännu en gång, planerade han redan att återvända.
– Jag kommer absolut att åka igen, men man vet aldrig vad som händer, säger Hassan Alarfi.
Vi vill att Syrien ska bli ett land där alla kan leva utan problem
Hassan Alarfi
Visbybo och svensksyrier
Föreläsning i Visby
Vad tänker man när det är krig? Hassan Alarfi föreläser om sin berättelse om Syrien, på Gråbobiblioteket i Visby, 11 mars 16.00.
I en tidigare artikel berättar Hassan Alarfi om sina erfarenheter i krigets Syrien.