Familjen flydde från Bangladesh 2015 där pappan, vars namn skrivs A.K.M.H., verkat som oppositionspolitiker.
De hamnade så småningom på Gotland där de skapade sig ett liv. A.K.M.H och hustrun arbetade och betalade skatt, Ebrahim gick i skola och fick även en lillebror, nu nioårige Carl Suleiman.
Efter fyra år fick de avslag på asylansökan och återvände till Bangladesh, nära gränsen till Indien så att pappan lätt skulle kunna fly om så krävdes.
De kom sedan åter till Gotland genom så kallat arbetstillstånd.
2021 ansöktes om förlängt arbetstillstånd, svaret kom i fjol: Avslag.
Vid sin flykt från landet för nio år sedan använde de smeknamn i resedokumenten för att ha bättre chans att lämna landet.
Dessa dokument kom att spela stor roll i hanteringen, något Helagotland tidigare berättat om.
– Migrationsverket hade plötsligt dragit fram de gamla dokumenten från 2015, med smeknamnen, och börjat ställa frågor. Vi har försökt förklara allt men de tror oss inte, sade 22-årige Ebrahim i en intervju tidigt i september.
Beslutet om att inte få förlängt arbetstillstånd överklagades till Migrationsdomstolen, men för fem månader sedan kom avslag även därifrån.
Barnens identiteter är numera bevisade, men gällande föräldrarnas finns fortsatt osäkerhet, menar domstolen.
Familjens sista hopp att få stanna i Sverige var en ansökan om verkställighetshinder där pappans belägenhet med ökande psykisk ohälsa åberopades.
– Han mår väldigt dåligt mentalt, han pratar inte mycket. Ibland bara skriker han. Hela tiden är han rädd att polisen ska komma och föra bort honom, precis som det var i Bangladesh, förklarar Mahbuba Akhter, som oftast kallas Lepe.
I augusti diagnostiserades fadern med medelsvår depression och får sedan dess antidepressiv behandling. Det har åberopats att tillgången till psykiatrisk hjälp på primärnivå i Bangladesh är låg.
Migrationsverket menar att inga nya omständigheter framkommit vilket gör att beslut av högre instans (Migrationsdomstolen) inte kan omprövas.
Ingenting i det inlämnade läkarintyget tyder på att A.K.M.H:s hälsotillstånd medför att det är praktiskt omöjligt att verkställa utvisningsbeslutet, skriver Migrationsverket i det beslut som inte går att överklaga.
Just nu vet familjen inte vad som ska hända. Pappan behandlas inom psykiatrin i Visby och i Bangladesh råder allmänt kaos. För närvarande avråder UD från icke nödvändiga resor till landet.
– Vi har inget att återvända till och vår lille son är född och uppvuxen här. Till Bangladesh åker vi inte, det går inte, säger Mahbuba.
Familjen har genom åren försett Migrationsverket med dokument och intyg av alla de slag. Dessa har hela tiden hävdats ha ”lågt bevisvärde”.
– Ändå vill Migrationsverket skicka iväg dem, med ett pass som de menar inte är giltigt, säger Ebrahim, som är med under intervjun.
Pappans sjukdom tär också hårt, enligt familjen som menar att han behöver vård och får också det. Utan vård befarar familjen att hans ohälsa i värsta fall leda till suicid.
– Det kan man inte bara avbryta, säger Ebrahim.
Mahbuba säger att hon gråter mycket och har svårt att sova om nätterna. Oron mal, inte minst för den yngste sonen som går i årskurs två och har rotat sig i Visby.
– Vi trivs här och har kommit till en bra plats. Jag vet inte vad som ska hända nu, säger hon.