Det är inte lätt att vinna mot försvaret – men finns det detaljplan eller förhandsbesked sedan tidigare, verkar chansen större.
DEN VÅTA FILTEN
När det gotländska landskapet ska beskrivas är ordet ”kargt” vanligt förekommande. Det vill säga kärvt, knappt, till och med ofruktsamt – men i dessa beskrivningar ändå något positivt, som i bemärkelsen ”avskalat”.
Det där vackert karga finns här, längs den lilla grusvägen i Väskinde, där husen ligger samlade en bit in i barrskogen, med höga tallar bevarade både på och mellan fastigheterna.
Familjen de Verdier har valt naturtomt; från uteplatsen på baksidan är det svårt att se var gränsen går, till den otämjda skogen.
– Det har blivit jättemysigt här, med trevliga grannar, säger pappa Johan, som bor här med fru och två barn.
Intervjun kommer av sig litegrann när ett passagerarplan går in för landning, det ska till Visby flygplats som ligger två kilometer söderut. Ett Jas-plan dånar ännu mer såklart, men Johan de Verdier störs inte nämnvärt:
– Förut hyrde vi hus några kilometer norr om det här och det var ungefär samma sak där. Vi visste ju dessutom hur det skulle bli och personligen tycker jag det är lite kul med flygplan.
Det var på en lokal loppis, för sju år sedan ungefär, som familjen hörde talas om tomterna vid Stora Klintegårde. De slog till på den sydligaste tomten och fick även bygglov, eftersom det redan fanns ett positivt förhandsbesked.
Men under perioden mellan detta besked och bygglovsansökan hade flygplatsens påverkansområde utökats; därför valde Försvarsmakten att överklaga.
– Jag tänkte: hur tusan ska man vinna det här, mot försvaret. Det går ju inte, sade Johan de Verdier i en tidigare intervju.
Detta var också starten på en utdragen och något kafkaartad process, med idel tvära kast.
Länsstyrelsen gick på försvarets linje, men familjen vände sig då till mark- och miljödomstolen – och fick åter rätt. Försvarsmakten överklagade igen, till Mark- och miljööverdomstolen, som enligt Johan de Verdier blev närmast ”förbannade” på sin underinstans.
Numera finns ett litet bostadsområde längs grusvägen vid Stora Klintegårde i Väskinde.
Ett annat exempel där fastighetsägaren vunnit är Hotell Kokoloko i Visby, som Försvarsmakten också ville stoppa.
Till slut låg det lilla bygglovet i Väskinde på den förra regeringens bord. De avgjorde till slut, sommaren 2021, till familjens fördel.
– Det var den förra regeringen. Om jag minns rätt var det nån miljöpartist som sa till försvaret att nu får ni ge er.
Hur reagerade du på beskedet?
– Det var helt overkligt! Min jurist ringde och sa att jag behövde sätta mig ner och sen berättade han att vi vann! Skämtar du, undrade jag. Men nej, det var bara att börja bygga.
2022 stod huset klart. Året efter bebyggdes även fyra grannfastigheter och det nya bostadsområdet var ett faktum.
– Det är många som har hört av sig i sociala medier, speciellt efter den första intervjun. De undrar hur vi gjorde helt enkelt och vill jämföra sin egen situation med våran, berättar Johan de Verdier.
Vad svarar du då; hur vinner man mot Goliat?
– Nyckeln för oss var ju att det fanns ett förhandsbesked på plats, innan den där gränslinjen flyttades. Sedan hade vi nog tur med tajmingen, bara ett halvår efter det blev klart kom invasionen av Ukraina, efter det hade regeringen säkert sagt nej.
Vad säger du om den här intressekonflikten i stort?
– Jag förstår att försvaret inte vill ha en massa problem, men de får ju ännu mer problem om de försöker stoppa allting. De har ju själva svårt att hitta bostäder till nyrekryterade, så de behöver hitta nån slags medelväg, menar Johan de Verdier.