FullmÄnen Àr det enda StÄngaborna har att hoppas pÄ, sedan vÀgbelysningen i deras samhÀlle slÀckts.
â Det Ă€r sĂ„ dumt sĂ„ man tror inte att det Ă€r sant, sĂ€ger smĂ„barnsförĂ€ldern Elise Pettersson utanför affĂ€ren.
Vid 17-tiden Àr trafiken tÀt, och vÀgrenen smal i mörkret.
â Det Ă€r en bedrövlig vĂ€g för barnen att gĂ„, och nu Ă€r det beck svart. Det finns ingen kant för dem att gĂ„ pĂ„ utan de mĂ„ste gĂ„ pĂ„ vĂ€gen, sĂ€ger hon och pekar upp mot skolan i StĂ„nga.
Sedan 2021 pÄgÄr ett arbete, "SÀkrare skolvÀgar pÄ Gotland", men det tycks inte gÀlla StÄnga. För samtidigt som andra skolor pÄ landsbygden fÄtt ökad belysning har Trafikverket och Region Gotland inte sett till att byta ut stolpar och elektrisk utrustning. I veckan slÀcktes en majoritet av de kvarvarande vÀgbelysningarna.
â Det hĂ€r Ă€r farligt, vi hoppas verkligen att de tĂ€nker till och att belysningen kommer upp igen sĂ„ fort som möjligt. Varför ska det vara sĂ„ hĂ€r pĂ„ landsbygden â varför ska vi behöva kriga för allting, sĂ€ger Elise Pettersson.
Hon fÄr medhÄll av Ulf Berg, en av de nÀrmaste grannarna till skolan.
â Det jag tycker Ă€r oroligt Ă€r att barnen som gĂ„r frĂ„n fritids gör det nĂ€r det har blivit mörkt. TĂ€nk om det hĂ€nder nĂ„gon olycka, sĂ€ger han och funderar:
â Det konstiga Ă€r att för 70 Ă„r sedan nĂ€r man sĂ„g till att det kom ljus hĂ€r, dĂ„ hade man pengar. I dag Ă€r Sverige ett rikt land â dĂ„ har vi inte rĂ„d. HĂ€r kör bilarna fort och barn leker. Det kan hĂ€nda vad som helst hĂ€r, sĂ€ger Ulf Berg.