På fredagen visade arkitekturstudenter upp sina examensjobb för Region Gotland och andra intresserade. Johana Tuulse var tidigare lärare, men bestämde sig för att byta bana – nu har hon en nyskapande idé om hur öns nästa skola ska se ut.
– Jag har barn med adhd-diagnos, så det här blev lite av att knyta ihop säcken. Jag har ritat en skola som ska passa barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, säger Johanna Tuulse.
Inför examensarbetet hörde hon av sig till Region Gotland och frågade om de hade en tomt, i planlagt område, där en skola kan komma att ligga. Skolan Johanna Tuulse ritat ligger i utkanten av Visborgsområdet.
– Det finns lagar och regler kring hur fysiska handikapp möter arkitekturen. Det finns krav på rullstolsramper och hissar, men i nybyggda skolor tänker man inte på barn som har neuropsykiatriska diagnoser. De målas i glada och lekfulla färger, men man tänker inte på en sådan sak att det kan vara jättejobbigt för de här barnen, säger Johanna Tuulse.
LÄS MER: Särskilt stöd för skolbarn saknas
– Jag har tänkt på att barnen inte ska bombarderas med ljud och ljus. De ska inte behöva möta så många människor, eftersom många har lite av en mötesallergi. Det ska inte heller vara så att barnen behöver lägga så mycket energi på att hitta rätt.
Skolan kallas Visborgsskolan i skissen och ligger i utkanten av det planerade området. Det är en låg- och mellanstadieskola med skolgård och lekskog i mitten.
En genomgående detalj är att det bara finns fönster på en vägg i klassrummen och bara två är i sådan höjd att det går att se ut, de andra sitter lite längre upp så att de släpper in ljus. Fönster är något som lätt stjäl uppmärksamheten från barn, men särskild för dem med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
– Det är en lekskog på skolgården. Den har en bana som går i en cirkel kring den. Tanken är att en lärare ska kunna säga "gå ut och spring två varv på banan". En instruktion med tydligt start och slut, vilket är bra, säger Johanna Tuulse.
LÄS MER: Adhd-diagnosen förändrade Emmas liv
Inne i skolbyggnaderna finns det också många hörn som skapar platser där skolbarnen kan dra sig undan. I aulan har en avskild del ritats in, medbalkongläktare för de barn som inte klarar av att vara med på scenen.
När presentationen var över utbröt spontana applåder i publiken.
En intresserad person som kommit för att se den utbrast: "Bra! Det här är precis vad som skulle behövas här på Gotland".