Emma Hällström har under hela sitt liv funderat på vad det är som är fel på henne.
– Varför får jag depressioner? Varför är jag så överkänslig? Varför har jag alltid så svårt för att koncentrera mig? Jag har alltid känt att jag inte fungerar som jag ska och när jag var liten hade jag ganska svår ångest, berättar hon.
Men det var först under våren 2015, när hon var 34 år, som tanken på att göra en utredning för adhd väcktes. Emma Hällström var då sjukskriven för utbrändhet och hennes handledare på Försäkringskassan frågade om hon inte hade funderat på om hon har adhd.
– Han kände igen mig i sin son, som har adhd, säger Emma Hällström.
Adhd är en medfödd känslighet i hjärnans nervsystem och diagnosen kan yttra sig på flera olika sätt hos olika personer.
– Man måste inte vara den som klättrar på väggarna för att ha adhd. Och även om jag inte klättrar på väggarna rör jag på mig jämt, säger hon och rullar ihop en etikett som hon pillat bort från en vattenflaska.
Våren 2016 tog Emma Hällström till slut mod till sig och sökte hjälp hos en vårdcentral på Gotland. Hon remitterades då till psykiatrin som undersökte om hon behövde en utredning för adhd – och det gjorde hon. Trots det har den hittills uteblivit.
– Jag väntar fortfarande på en kallelse, säger hon.
I våras sökte därför Emma Hällström till en privat klinik i Stockholm. Då gick det desto snabbare. Under två dagar genomgick hon en grundlig utredning, och därefter tog det bara två veckor innan hon fick det svart på vitt – hon har adhd.
– Det var jätteskönt att få veta. Jag var rädd att jag inte skulle få någon diagnos, jag tänkte "vad är det för fel på mig i såna fall"? Nu känner jag att jag är del av något, förut kände jag mig utanför, säger hon och fortsätter:
– Insikten att jag har adhd gör mig mer villig att ta till de verktyg som kan hjälpa mig. Tidigare har jag alltid tänkt att "jag ska bara klara det där".
Just nu står Emma Hällström i kö för att få prova medicinering mot sin adhd.
– Jag hoppas att medicineringen ska få mig att kunna fokusera och lättare avsluta saker som jag har påbörjat, säger hon.
Hur reagerar andra på din diagnos?
– Vissa tycker att det är obehagligt att jag pratar om det så öppet. Men det får de leva med. Min familj har i alla fall varit jättestöttande.
De senaste tio åren har antalet svenskar över 20 år som använder adhd-läkemedel ökat med drygt 1 000 procent. År 2006 åt 4 675 vuxna svenskar medicin för adhd, och 2016 hade siffran ökat till nästan 55 000 personer. På Gotland använde 89 vuxna gotlänningar adhd-medicin år 2006, jämfört med 503 personer förra året.
Debatten om adhd är stor och har delat upp Sverige i två läger – de som menar att det förekommer inflation i adhd-diagnoser och de som menar att samhället måste sluta ifrågasätta adhd. Emma Hällström tillhör dem i det senare lägret.
– Det är inte så lätt att få en diagnos. Det är inte bara något man får i en handvändning, utan det tar tid. Världen skulle vara bättre om man hade mer förståelse för varandra, säger hon.
Vad skulle du vilja säga till dem som funderar på att göra en utredning?
– Gör det om du tror att du kommer att bli hjälpt av att få en diagnos. Jag gjorde det för att jag kände att jag behöver medicinering.
I dag tackar Emma Hällström adhd:n för mycket av vad den har gett henne.
– Jag tror att min kreativitet kommer ur min diagnos. Sedan är jag väldigt analytisk – när jag väl orkar sitta ner och analysera. Och när jag väl går in i något är jag ostoppbar. Jag tror att det är tack vare min adhd.