För ganska precis ett år sedan tog Aron Jegerhjelm en pallplats i den riksomfattande tävlingen Årets kockelev. Då var han tydlig med att tävlingen hade givit honom blodad till att tävla mera inom matlagning.
– Oavsett vad man tävlar inom för något, så är det något särskilt med tävlingsmomentet. Det är upphöjt fokus och alla strävar mot förstaplatsen, det är en press som är mycket lärorik och ger ytterligare en dimension, säger Aron Jegerhjelm.
Aron ser tydliga paralleller till sin arbetsvardag i köket på Signum, Thomas Sjögrens restaurang i Mölnlycke som har en stjärna i den gastronomiska bibeln Guide Michelin.
– Där finns också den här pressen på daglig basis som gör att man är fokuserad. Man känner att det är mycket på spel och att man behöver vara skärpt, eftersom jag är högreceptorisk och lätt blir distraherad.
Så varje fullsatt sittning på Signum blir ett tävlingstillfälle i sig?
– Ja det skulle jag säga, men på olika nivåer såklart. Ibland misstänker man att Michelin guiden är på besök, eller om krogens största finansiärer är och äter, då måste vi visa oss från vår allra bästa sida.
Det har varit ett händelserikt år för 21-åringen. Efter Årets kockelev blev han Georg Hall-stipendiat, tog studenten och tillbringade sommaren att jobba tillsammans med Luqaz Ottosson på restaurang Rot på Furillen innan flyttlasset till hösten gick västerut till Mölnlycke och Signum, där han även gjorde sin gymnasiepraktik.
– Det har varit väldigt utvecklande samtidigt som det har varit en stor omställning, att komma in i ett visst tänk där allt som serveras ska vara perfekt.
Under året har den där blodade tanden för tävlingsmomentet funnits ständigt närvarande.
– Jag har hela tiden känt att jag verkligen vill tävla mera, det har varit ett stort sug.
Därmed var det självklart för honom att försöka kvala in till Årets unga kock.
– Jag är för ung för Årets kock, man måste vara 23, så det här är det naturliga steget.
Kvalet gick ut på att, utan ingående förhållningsregler, komponera en trerättersmeny för fyra personer.
Aron blidkade juryn med en kall förrätt där huvudråvarorna var ostron och örten ostronblad. Till huvudrätt blev det grillad piggvar, vårprimörer och fermenterade kantareller. Desserten kretsade runt älggräs, myskmadra och vårbrodd, tre svenska örter med smak av vanilj.
– Mycket går att lära sig i teori, men det är först efter att man har fått se, smaka, känna och lukta som man verkligen kan förstå råvaran. Sedan lär man sig med tiden att skapa smaksensationer och lyckade kombinationer.
Nu är han en av sex finalister som gör upp om titeln den 23 maj. Närmast väntar fyra späckade arbetsdagar med förväntansfulla gäster på Signum, sedan teoriprov för jägarexamen.
Därefter detaljerade förberedelser och träning inför finalen? Nej, men samtidigt ja. Ett par timmar efter teoriprovet, då bär det av till Thailand i två veckor.
– Ja jag åker på måndag, vilket en del ställer sig frågande till. För egen del känner jag att det som kommer avgöra på tävlingsdagen, i och med att det är en korg med okända råvaror, är att jag har grundkunskaperna. Och de kommer jag inte kunna sätta med två veckors träning. Så för mig är det återhämtning som gäller, att kunna släppa allt och komma tillbaka med gott om energi och fokus till tävlingsdagen.
I Thailand ska han bland annat försöka vandra i djungeln och ta del av djur- och naturlivet.
– Jag ska väl hyra någon form av färdmedel och ta mig ut på landsbygden. Jag tycker det är väldigt roligt med natur och djur, och där är det exotiskt. Men jag har lovat nära och kära att vara försiktig, så det kommer jag vara.
Han kommer hem till Sverige ett dygn innan finalen, som avgörs på Teatergrillen i Kulturhuset i Stockholm. Liksom i kvalmomentet ska en trerättersmeny för fyra personer komponeras och tillagas utifrån en på förhand okänd råvarukorg, och de tävlande har fyra timmar på sig tills förrätten serveras, sedan följer varmrätten och desserten i femton minuters intervaller.
– Det ska bli spännande och roligt. Jag har rätt bra koll på konkurrensen och den är hård.
Hur viktigt är det att få passande råvaror i den okända korgen?
– Jag känner mig hyfsat trygg i att laga det mesta, jag har fått testa på de flesta råvarorna som finns.
I tävlingen kan det bli fråga om att snabbt välja mellan att satsa på ”säkra” kort eller att ta innovativa risker i hopp om att imponera på juryn.
– Ja absolut, jag har tänkt mycket på det och jag tror att jag kommer gå relativt mycket på den säkra linjen. Sedan kan det vara så att det jag tycker känns säkert är avancerat och riskabelt för någon annan, det är ju subjektivt. Jag kommer nog sätta mig tryggt i båten och utföra de tekniker som jag har erfarenhet av, utan att det nödvändigtvis anses som fegt, säger Aron Jegerhjelm.