Södervärnskolan i Visby.
Har liknande jordmassor dumpats också på andra ställen? Det är ju frågan som infinner sig när man läser handlingarna som politikerna i tekniska nämnden har att begrunda inför sitt sammanträde den 14 maj.
På skolgården och i grönområdet intill Södervärnskolan är det läbbigt innehåll i/under asfalten och i jorden. Jordmassor som dumpats på platsen innehåller oacceptabla halter av ämnen som inte ska finnas i barns vardag och inte heller riskera marklevande liv och vatten.
Region Gotlands redan ansträngda ekonomi får sig en oönskad törn här, att döma av den uppskattade prislappen för hanteringen av olägenheten. ”Någon budgeterad post för åtgärden finns inte” får tekniska nämndens ledamöter veta i tjänsteskrivelsen från ekonomichef Ylva Svangren. Förslaget till beslut är nu att nämnden ska ansöka om tilläggsanslag på tolv miljoner kronor för sanering av marken. På samma sammanträde ska politikerna också klubba igenom hur tekniska nämnden ska lösa sitt besparingsbeting på en procent för 2025, motsvarande 4 913 000 kronor.
Den slabbiga hanteringen av förorenad jord - alltså, vem är det som står för den? Kan inte den som orsakat skadan stå för saneringsutgifterna. Varför syns det noll ansträngning att försöka gå till botten med varifrån jordmassorna kommer? Finns det jord som innehåller ännu mer skit, på någon annan skolgård? Varför sanerades inte den förorenade jorden innan den användes i skolmiljö?
I sagan heter det katten på råttan och råttan på repet och repet på slaktar´n... i den långa händelsekedja som ska få pojken som inte ville gå i skolan att just gå till skolan. I den ruggiga skolgårdssagan från Södervärn är händelsekedjan inte så lång än. Just nu är det miljö- och byggnämnden som är på och flåsar på Teknikförvaltningen. Region Gotland jagar sig själv med ett föreläggande i 14 punkter med många försiktighetsmått för hur saneringsarbetet ska gå till.
Utbildnings- och arbetslivsförvaltningen ville passa på att piffa till skolgårdsmiljön i samband med att de tillfälliga baracker där Alléskolans barn tillfälligt undervisats, togs bort. Då visade sig marken mer förorenad än tidigare känt. Både på skolgården och i det intilliggande grönområdet. Det talas också om kraftigt förhöjda PAH H halter i de prover som tagits. Polycykliska aromatiska kolväten. Omysigt. Men vem bär ansvaret?
”Ursprung för konstaterade föroreningar eller vem som har orsakat dem är inte känd”, står det i miljö- och byggnämndens beslut om avhjälpandeåtgärder för det förorenade området.
Att sanera förorenad mark är viktigt för att kunna erbjuda en giftfri miljö för barn och vuxna på Södervärnskolan, står det i förslaget till beslut om tilläggsanslag. Vilken underdrift. Det är inte bara ”viktigt” med giftfri miljö. Allt annat än giftfri miljö är underkänt och oacceptabelt. Vilken skola ska ens behöva marknadsföra sig med säljande formuleringen: ”Vi har en giftfri miljö för ditt barn”. Giftfritt ska inte vara tillval. Det är utgångsläget. Så sätt igång och spåra varifrån skiten kommer och se till att den inte får fortsatt spridning. Om det går att hitta en ansvarig för verksamheten som jordmassorna kommer från; testa att skicka saneringsnotan dit. Våra gemensamma pengar börjar ju ta slut.
Vi har inte råd att skita ner på det här viset. Ekonomin medger det inte. Vi har heller inte råd att utsätta barn och skolpersonal för den eventuella oro och risk föroreningarna innebär.
Statligt bidrag för saneringen? Nix. Inget att hoppas på. ”Inte en möjlighet i detta ärende”, får politikerna veta.