Investera och satsa. Driva och utveckla. Det är mycket roligare ord än besparingar, svångrem, återhållsamhet och försiktighet. Men just nu är det som om den styrande majoriteten och oppositionen inte befinner sig på samma ö, på samma planet.
Det är redan ganska osexiga ekonomiska minusprognoser för hur det här året ska sluta. Men när Meit Fohlin (S) och Andreas Unger (M) höll presskonferens efter årets budgetberedning lät det som om de ser ljuset i tunneln. Det har varit jobbigt, men nu ska vi vara ”på väg mot en mer normal situation”, som Fohlin uttryckte saken.
Frågan är vad som är det nya normala. För samtidigt som Meit sitter till synes stolt över den budget de lägger, så visar årets prognos att alla nämnderna tillsammans går mot ett underskott på grymma 130 miljoner kronor. Framför allt är det sjukvården som går back.
Regionens ekonomi har försvagats under 2023 och 2024. Högt kostnadsläge, svag konjunktur. Värdet av de placeringar regionen har ”på börsen” påverkar resultatet i år, även om förlusterna inte är realiserade. Värdet på pensionsmedelsplaceringarna har sjunkit. Samtidigt som regionen tar nya lån för att göra stora investeringar. Puh. Innan året är slut flaggas det för att låneskulden kan bli nästan en miljard. Just nu är den uppe i 776 miljoner.
Men Meit Fohlin känner sig lite pepp ändå att vi går mot val. Hennes erfarenhet säger att de inte brukar vara lika återhållsamma i regeringskansliet när det är valår. Hoppet om ett stöd för att kompensera Gotland för ö-lägets fördyringar lever.
Det blir ingen skattehöjning. Fohlin (S) och Unger (M) föreslår oförändrad skattesats och det blir inga stora ”stopp-paket”.
Fohlin tycker att det är ”en budget som tar ansvar och ger lite andrum”. De tre honnörsorden på omslaget till Socialdemokraternas och Moderaternas gotländska budgetförslag 2026 är: Trygghet, tillväxt och välfärd. Att jämföra med oppositionsrådet Johan Malmros (C) etikett på samma dokument: Risktagande. Han ombads i radion kommentera majoritetens budget med ett ord. Men det blev två när han lade till: stort risktagande.
Meit Fohlin har uppenbara poänger när hon säger att det tar kraft och resurser att hela tiden hämta hem effektiviseringar och besparingar. Säkert är det slitsamt för både beslutsfattare och anställda medarbetare, men infinner sig verkligen lugnet av att problemen skottas in i framtiden?
Måste inte den där hårda, jobbiga styrningen och prioriteringarna pågå hela tiden för att det inte ska skena iväg? Att det kan kosta mer att inte göra saker är ibland en sanning. Hot om viten på Klinteskolan ett färskt exempel. Just nu har Gotland ofinansierade platser i omsorgen. Åtta miljoner i underskott på skolskjutsar. Och skolan, vården, omsorgen och bussarna måste fortsätta rulla.
När de av fullmäktige utsedda revisorerna nyligen lade fram sin revisionsberättelse för 2024 fick de styrande kritik. Svidande kritik brukar det heta, men det verkar inte som om skinnet svider. Revisorerna påpekade efter granskning på nytt vikten av ”åtgärder för att säkerställa en ekonomi i balans” framgent, från såväl berörda nämnder som regionstyrelsen.
Det tänkte jag på när Meit Fohlin pekade på den preliminära kalkyl som visar fortsatta minus bortåt vägen 2027, 2028 och heeeeeelt horribla investeringsbehov därefter.
Ekonomidirektören Ulrika Jansson har ju sagt upp sig och lämnar inom kort regionens alla siffror. Det sista jag hörde henne säga om det minus på 88 miljoner som syntes hägra i planen för 2028 var: Här behöver det vara noll.
Budgeten måste inte ”sexas till” alltså. Vet inte om de gotländska hushållen klarar en så mycket raffigare budget, faktiskt. Om den håller ska den landa på 75 miljoner plus. Det är redan upphetsande som det är.