Först: Fårösundsskolan är inte en ”dålig skola”. Det har jag inte heller påstått. Men på Gotlands Folkblads ledarsida vädras irritation över att jag skulle ha skrivit att de som bor på Fårö och i Fårösund är ”drabbade av en dålig skola genom sina postnummer”. Så har jag inte uttryckt saken.
Vi tar och stoppar in orden i tombolan igen och vevar runt. För det jag skrev, efter nya centerledaren Anna-Karin Hatts tal i Almedalen var att hon har rätt när hon säger: ”Vilket postnummer du råkar födas med ska inte avgöra vilka chanser du får”. Kan någon säga emot?
Men Erik Franssons uträkning är att om postnumret styrt skulle Fårösundsskolan ha haft ett par fulla högstadieklasser till, då 44 barn valt bort Fårösund som högstadieskola.
Jag skrev att Anna-Karin Hatt (C) är något på spåren när hon vill komma åt sveket mot landsbygdens barn, utjämna skolans geografiska klyftor. Erik Fransson påminner om att Centerpartiet varit den största fancluben för det fria skolvalet.
Ja, låt oss då prata om det problematiska med det fria skolvalet, eftersom Fransson kanske tror att Gotlänningens ledarsida ryggar för ämnet?
Alla de föräldrar och barn som använt möjligheten att välja en annan skola, än den de geografiskt tillhör, är säkert mycket tacksamma och lyckliga för reformen. Skolvalet har möjliggjort val av annan pedagogik, annan huvudman, andra lösningar i familjens liv och pussel.
Men. Det fria skolvalet har spelat stor roll för antalet elever i Fårösundsskolan. Det gör inte ont att skriva det. Gotlänningens ledarskribent är inte okritisk megafon till Centerpartiet. Ingen politruk. Ingen partifunktionär. Varken för skolpolitik eller annan sakpolitik. Men jag skrev att Hatt har rätt i fråga om att postnummer inte ska styra barns chanser. Jag hörde mellan raderna i hennes tal en insikt om att det fria skolvalet har missgynnat landsbygdsskolorna. Men att det också borde skapas politik för att komma till rätta med de problem som det fria skolvalet inneburit. Eftersom reformen också är bra.
Ibland låter det som om det bara är de som ”väljer bort” den kommunala närmaste skolan som har använt sin rösträtt, nyttjat sitt fria skolval. Vi valde aktivt Kräklingbo skola i vår familj. Andra gjorde det inte och barnen har fått se klasskompisar försvinna till friskolor i Visby. Fint för dem att kunna göra det valet. Men visst riskerar det att bli färre elever kvar i landsbygdsskolorna.
Att det geografiska läget begränsar vissa elever i deras val har föräldragruppen i Fårösundsskolan noterat. När de tittar på hur man i Fårösund och Fårö väljer skola så väljer 100 procent av Fåröbarnen Fårösundsskolan. De flesta Fårösundseleverna gör detsamma.
Föräldrarna på norra Gotland fördjupade sig i utredningen kring Gotlands skolorganisation, bland annat för att återupprätta Fårösundsskolans elever och lärares rykte, kring lärarbehörighet och den statistik som blivit missvisande. Ja, det är tråkigt att de blivit stämplade som ”dåliga”. Att 44 barn väljer annan skola är inte ett kvitto på det. Trots påtryckningar från föräldrar på norr om att Lärbro inte borde höra till Fårösunds upptagningsområde, så har ingen ändring skett. Lärbros elever väljer andra skolor; Fårösund ligger åt ”fel håll”. Men det gör inte Fårösund för dem som bor där. Slite ligger åt fel håll för Fåröbarnen.
Den grupp inom Centerpartiet som tagit fram ny politik på skolområdet har landat i att det borde finnas ett kommunalt veto mot friskolor.
Reformgruppen vill att ”etableringar ska ske utifrån lokala långsiktiga förutsättningar och behov”.
Så jag tar och upprepar att postnummer 624 67 eller 624 62, för Fårö-barn och unga i Fårösund, inte ska vara nitlotter i livets lotteri. Inga andra postnummer heller.