Socialförvaltningen, SOF, meddelade under måndagen att de gjort tre nya Lex Sarah-anmälningar efter de anmälningar som inkommit angående sexuella övergrepp på omsorgstagare.
Redan i mars gjordes den första Lex Sarah anmälningen i ett ärende som skulle komma att växa. En anställd inom hemtjänsten hade vid det tillfället stängts av från sitt arbete efter anklagelser om sexuella övergrepp på en omsorgstagare, men det fanns redan då misstankar om fler övergrepp.
Nu efter en längre utredning lämnar SOF in ytterligare tre Lex Sarah-anmälningar.
I det pressmeddelande som gått ut förklarar SOF att Lex Sarah-anmälningar inte tar upp eventuell skuldfråga. Anmälningarna görs för att säkra de rutiner som brustit i det aktuella ärendet.
Det man konstaterar i anmälningarna är att signaler om sexuella övergrepp funnits sen i höstas, men inte anmäldes enligt de rutiner som finns. När signalerna väl kom fram togs de om hand på rätt sätt. Den anklagade medarbetaren stängdes av och anställningen har därefter avslutat i samförstånd som det brukar heta på HR-språk.
Jag gillar det anmälningstvång som finns i socialtjänstlagen och kallas för Lex Sarah. Och jag gillar att meningen med anmälningarna inte är att leta syndabockar utan att rätta till fel så att det som hänt inte kan hända igen. I alla fall inte lika enkelt.
Nu ska SOF ta tag i de problem som uppdagats genom bland annat mer utbildningar och handledning i grupp samt översyn av introduktionen för medarbetare och chefer. I slutändan handlar detta om omsorgstagarnas trygghet och den kan aldrig bli för hög.
I anmälningarna enligt Lex Sarah kan vi läsa oss till att den anställda haft en relation med en omsorgstagare, framfört inviter till en annan och varit närgången i ett tredje fall.
Jag har alltid fått lära mig att det är dumt att ragga på jobbet. Risken att det uppstår problem är så mycket större än möjligheten att hitta sitt livs kärlek. Med det inte sagt att de kärleksförhållanden som växer fram på en arbetsplats alltid blir ett problem, det finns det alldeles för många fina exempel på motsatsen, men att ragga på allt och alla blir bara fel.
Vad som är än värre är att ragga på personer som står i ett beroendeförhållande till dig. Det kan gälla allt från lärare/elev till advokat/misstänkt/brottsoffer eller som i detta fall anställda inom omsorgen gentemot omsorgstagare.
Men olämpliga beteenden är inte alltid olagliga. Var gränsen går för ett övergrepp är upp till den utsatta, medan det som är brottsligt också måste kunna bevisas. I detta fall avskrevs den polisanmälan som gjordes, vilket jag tolkar som att brott inte kunde bevisa.
Känslan som de drabbade har kan man däremot inte avskriva lika enkelt. Har man upplevt att man blivit utsatt för ett övergrepp måste det tas på allvar, vilket jag upplever att regionen gjort, när de väl fick grepp om vad som hänt.