Trots att det talats om ”ett batteri av åtgärder” efter den akuta situation som rådde på Tingsbrogården i Bro i höstas, ser det mörkt ut inför sommaren. Om personal ska få sin lagstadgade semester - vilka ska då sköta gamlingarna på Gotland?
Lika bra att skriva det på en gång: Det är inte personalens sak att lösa bemanningen i sommar. Det är arbetsgivarens ansvar. Att komma med ett kletigt brev där redan utarbetad personal får höra att det nu är ”dags att göra skillnad för kollegor och deras brukare” är svagt. Eller magstarkt. Så ska det inte vara. Verkligen inte.
Det är inte personalen som måste ”tänka i nya banor” och se vad de kan göra, som det står i brevet om att ta extrapass på Tingsbrogården. Det är de som sitter på stålarna och makten som ska styra saker rätt!
Personal som jobbat på, vardagar, nätter, röda dagar och helger sedan de hade semester förra gången, ska inte vädjas till med ledsna huvuden på sned och formuleringar som lägger dåligt-samvete-börda på deras välförtjänta sommarledighet.
I det vädjande brev som gått ut till anställda på andra boenden om att erbjuda sig att hjälpa till, talas om ”ett jättebehov av stöd från medkollegor på andra enheter”. Så är det säkert. Jag unnar alla avlastningen. Men det är ju inte hållbart för hösten, vintern våren och alla dagar därefter heller att den personal som ännu står på benen ska köras slut på.
Nej, fy Fabian vad lumpet. Att på tröskeln till semester vädja till anställda att täcka för kollegor som fått nog och fattas på andra håll och kanter. Dessutom i en motbjudande uppfordrande ton, blandad med ord som vittnar om att avsändaren förstår att det är mycket begärt.
Det sägs att det inte handlar om ett extra önskemål, utan att det rör sig om ”ett ansvar de har mot varandra”.
Så fel. Det ansvaret ligger hos politiker som bestämmer och förvaltning som sköter rekryteringen till äldreomsorgen. Det är dags att slanta upp nu. Och bemanna så att personalen pallar. Med schema som gör att det finns ork till ett liv utanför jobbet också.
Kommunals ordförande Pia Malmros, vars medlemmar alltså förväntas hugga in och rädda situationen, anser att situationen kräver fler drastiska åtgärder från regionen. Andra boenden än Tingsbrogården kämpar ju också med personalbrist. Till Helagotland säger Pia Malmros:
– Jag vet inte vilken värld man lever i om man tror att detta ska lösa sig av sig självt.
Socialnämndens ordförande Håkan Ericsson kan börja fila på svaret på frågan vad han gjort det gångna året för att göra det attraktivt att jobba inom äldreomsorgen på Gotland. Liksom hur han agerat för att säkra semesterplaneringen i tid.
Läget väcker många frågor: Vad görs för att åtgärda situationen på de särskilda boendena? Vad måste hända för att läget inte ska upprepas? Det värsta är att de frågorna redan har ställts, medan tid ännu fanns att styra mycket rätt. I mitten av november 2024 frågade Eva Nypelius (C) socialnämndens ordförande Håkan Ericsson (S) i regionfullmäktige varför inga åtgärder vidtagits tidigare runt Tingsbrogården med anledning av de många avvikelserapporterna där. Det var ju först när media började rapportera om personalens larm om hur det var fatt som åtgärder sattes in.
Håkan Ericsson svarade bland annat att: I arbetet med att anpassa verksamheten efter de ekonomiska ramarna läggs mycket tid på att hitta vägar till bemanning efter behov, få till smarta scheman som ger möjlighet till flexibilitet, rätt bemanning under dag och natt och samtidigt ge medarbetarna bra arbetstider och ledigheter.
Drygt sex månader senare saknas 16 ordinarie medarbetare på demensboendet i Bro, liksom 8 sommarvikarier. Rekryteringen går inte precis som smort. Ordinarie medarbetare vet inte om de får sin semester.
Det är inget fel på solidaritet, systerskap och yrkesstolthet, men semesterlagen gäller också för de anställda på Region Gotlands särskilda boenden. En ledighetsperiod om minst fyra sammanhängande veckor under juni-augusti är inte för mycket att önska. Och att en sommarvikarie dyker upp och tar hand om de människor du har omsorg om resten av året.
Det är ett så tondövt tilltal i brevet, där en fråga till personalen är: ”Vad krävs för att du ska kunna bidra?”
Som om de inte bidrar redan på det boende de tjänstgör, utan ska springa ännu lite fortare för att chefen vädjar: ”Vi klarar inte den här sommaren om vi inte hjälps åt – på riktigt”.
Räkna med kyss mig i arslet-svar från de brevläsare som ruttnat ihop på den förväntade solidariteten. Medarbetarna på de särskilda boendena lär vilja ha en förklaring till formuleringen att det är "tillsammans" som sommaren ska lösas. ”Vi kan klara det, om vi gör det tillsammans”, stod det i brevet. Gissar att både politiker och chefer lär få höra kontringar om att kavla upp ärmarna och hugga i då.