Jag har full förståelse för att de som påverkas personligen av den planerade dragningen över ön för Gotlands nya elkablar till och från fastlandet helst skulle se att dessa drogs någon annanstans. Och de argument de anför saknar ju inte heller meriter. Om man exempelvis skulle ignorera Försvarsmaktens invändningar och dra kablarna via Ygne så skulle det bli både billigare och enklare och påverka färre privata fastighetsägare.
Det vore ju dock en väldigt stor och tungt vägande faktor att bortse ifrån. Försvaret och vår egen kollektiva säkerhet är ett väldigt uppenbart allmänintresse, viktigt för alla. Försvarsmaktens intressen har blivit ännu viktigare sedan vårt säkerhetsläge försämrades och sedan Sverige åter börjat bygga upp försvarsförmågan i en osäker samtid och ännu osäkrare framtid. Jag har svårt att tänka mig den regering som i dagsläget skulle ignorera avgörande invändningar från Försvarsmakten, oavsett om projekten gäller vindkraftparker eller var på Gotland kablar ska dras.
Detta innebär naturligtvis en stark maktposition, när Försvarsmakten tar ställning i en fråga. Ställningstagandet blir gärna helt avgörande. Jag hoppas att den maktpositionen enbart används när det verkligen är motiverat för att skydda betydande gemensamma intressen för försvar och säkerhet. För mig är det omöjligt att avgöra hur tungt Försvarsmaktens motiv verkligen väger just när det gäller elkablarna mellan Gotland och fastlandet, men jag har åtminstone ett stort förtroende för att man inte säger nej till dragning via Ygne enbart på pin kiv.
Om försvaret är ett allmänintresse så gäller det i hög grad även anslutningarna mellan Gotlands elnät och fastlandets. Det är något som alla på Gotland är beroende av. Om kablarna inte kan dras med utgångspunkt i Ygne, så måste de kunna dras någon annanstans. Och oavsett vilken dragning man valt, så hade det gjort många olyckliga.
På flera sätt tycker jag att äganderätten sitter trångt i Sverige, där inskränkningarna för exempelvis markägare går alltför långt. Men när det gäller tydligt definierade allmänintressen där man behöver inkräkta på äganderätten för det gemensamma bästa så måste den möjligheten finnas. Då är det naturligtvis också helt centralt att de som drabbas och får se sina egna intressen stå tillbaka för de allmänna också kompenseras för det.
Att döma om Helagotlands artikel om mötet i Tofta mellan kabeldragare och markägare så verkar det ju åtminstone finnas ett mått av flexibilitet i förhållande till den plan som ritats av någon som ”suttit bakom ett skrivbord”. Jag hoppas att man på detta sätt väsentligt kan minska effekterna av det intrång som markägarna kommer att utsättas för.