Regionens företrädare låter meddela Helagotland att ”säkerhet är någonting vi jobbar med hela tiden”. Så är det nog, men det arbetet måste nu sätta i gång på allvar.
Jag upplever att regionen i och för sig har bra säkerhet kring kvalitén på det dricksvatten de levererar. Det visar inte minst det arbete som gjordes när det upptäcktes bakterier i dricksvattnet i Visby med omnejd.
När det gäller att skydda själva anläggningarna verkar säkerhetsarbetet gått på sparlåga. Att någon kan knalla in på området där viktiga delar till öns vattenproduktion finns, är anmärkningsvärt. Men att personer sedan kan öppna ett elskåp, enligt polisen utan verktyg, för att därefter dra ur en elkabel och därmed kapa strömförsörjningen till en råvattenpump som förser öns största vattenverk med råvatten, är inget annat än en skandal.
Själva händelsen har nu fått regionen att vakna. Till Helagotland säger Lars-Göran Uddholm, räddnings- och beredskapschef på Region Gotland: ”Det är klart att vi utifrån en sådan här händelse ser över skyddet av våra anläggningar så att man inte kan sabotera dem.”
Under tisdagens regionstyrelsemöte togs sabotaget upp som en extrainsatt punkt på dagordningen och politikerna gav regiondirektören ett antal uppdrag.
Bland annat ”att återkomma med samlad lägesbild av arbetet med risk- och sårbarhetsanalyser och kontinuitetsplanering inom Region Gotlands hela verksamhet”.
Bra och snabbt agerat av regionstyrelsen och regionledningen.
I det pressmeddelande som sändes ut efter sammanträdet i regionstyrelsen understryker regionstyrelsens ordförande Meit Fohlin (S) vad som behöver göras:
”Gotland ligger beredskapsmässigt bra till i vissa delar medan vi i andra delar behöver snabba upp arbetet.” Hon fortsätter. ”Det handlar om uppdateringar av risk- och sårbarhetsanalyser, säkerhets- och sårbarhetsanalyser kring skalskydd och annat inom våra förvaltningar.”
Jag upplever den beredskap som regioner har och det säkerhetsarbetet som regionen bedrivit på ett liknande sätt som Meit Fohlin.
Mycket arbete har lagts på vad som ska göras när något väl händer och där ligger regionen väl framme. Men hur man ska agera för att minska riskerna för att något allvarligt inträffar har man varit sämre på.
Helgens sabotage är ett bevis på ett bristande säkerhetstänk kring möjligheten att fysiskt ta sig in och göra åverkan på viktiga verksamheter. Samtidigt visar det i mina ögon snabba agerandet av teknikförvaltningens beredskapspersonal att larmsystemen fungerar när utrustningen väl slås ut.
Sent ska syndaren vakna och att regionen nu taggar upp säkerhetsarbetet är positivt och ska ses som ett sundhetstecken.