Nyligen avslutade Socialdemokraterna sin kongress där det som vanligt togs en massa kloka socialdemokratiska beslut.
Under fem tuffa dagar fulla av debatter, voteringar och beslut är det inte enkelt att välja ut några ”best of”, men jag gör ändå ett försök.
Några av frågorna som debatterades redan innan kongressen drog i gång handlade om arbetares villkor.
Den i mina ögon svåraste frågan är den om arbetstidsförkortning. Jag är för en kortare arbetstid men inser att det hunnit komma fram en hel del bra initiativ genom kollektivavtal att någon generell sänkning av arbetstiden inte är möjlig rakt av. Det finns dessutom en skev fördelning av lösningar i kollektivavtal som gör det hela ännu svårare. Men behovet finns och det är i de branscher som redan ligger efter som behovet är som störst för de anställda.
Kongressen kom till slut fram till ett beslut som innebär att arbetstiden behöver förkortas, men att frågan i första hand bör lösas av arbetsmarknadens parter.
Den andra frågan som debatterats innan kongressen behandlade karensavdraget. Det har blivit än mer uppenbart att karensavdraget först och främst drabbar de som måste jobba på sin arbetsplats det vill säga många av LO-förbundens medlemmar. Och skillnaderna ökar eftersom möjligheten att jobba hemifrån blir bättre och bättre för de med normala kontorsjobb.
Pandemin fick teknikutvecklingen att ta fart men för busschaufförer eller personal inom vård och omsorg är det omöjligt att jobba hemifrån varför de drabbas hårt av karensavdraget om de väljer att sjukskriva sig. Alternativet som många tvingas till av ekonomiska skäl är att ha en hög sjuknärvaro, vilket i längden kan få svåra konsekvenser för deras hälsa.
Socialdemokraternas kongress var tydlig med att partiet kommer att jobba för ett borttagande av karensavdraget.
Många är de som jobbat mer eller mindre hela livet men ändå inte får ihop till en pension som de kan leva på. Det handlar främst om arbetare inom låglöneyrken och då främst kvinnor. Här vill Socialdemokraterna hitta lösningar som ökar deras pensioner. Mer pengar in i systemet genom att den procentsats som man kom överens om från början också betalas in, men även att den så kallade ”gasen” aktiveras oftare.
Kongressen beslutade även att se över möjligheten att ta in en årsberäkning för pensionen för att ge de med många arbetsår men låga löner högre pension. Med i pensionsdiskussionerna fanns också möjligheten för de som slitit ut sig under sina yrkesliv att kunna ta deltidspension utan att förlora pension för att klara av att jobba hela vägen fram till pensionsålder.
Tandvården är en ständig källa för debatt och många med mig tycker det är märkligt att vi har två olika högkostnadssystem när det kommer till kroppen. En för alla delar utom tänderna och en för tänderna. Högkostnadsskyddet för tänderna är också så högt att tandhälsan nu blivit en klassfråga.
Kongressen beslöt att Socialdemokraterna ska jobba för att högkostnadsskyddet för tänderna stegvis ska närma sig det högkostnadsskydd som gäller för alla andra sjukdomar. Ett steg i rätt riktning men om jag får se lite in i framtiden är risken stor att det blir med myr steg som förändringen kommer att göras om det ens blir tillfälle för det.
Av många bra beslut i sann socialdemokratisk anda ser jag ändå det där partiet vill att statsbidrag ska värdesäkras som det viktigaste. Kvalitén på vård, skola och omsorg ska inte hänga på vilken partifärg regeringen har. Efter åtta år med S-ledda regeringar där statsbidragen till välfärden sakta men säkert höjdes mot de nivåer som krävdes för att bibehålla den kvalitet vi vill ha har den SD-styrda Tidöregeringen dragit ner på statsbidragen till skola, vård och omsorg, med en sjukvårdskris som följd.
Om statsbidragen värdesäkrades och räknades upp på liknande sätt som det görs med många andra ersättningar så skulle vård, skola och omsorg kunna planera sin organisation utifrån en mer långsiktig plan. Som det är i dag vågar ingen tänka mer än fram till nästa val för de vet inte hur förutsättningarna kommer att förändras. Något som är nog så viktigt för vi ska kunna ha en skola, en omsorg och en sjukvård som håller en jämn kvalitet på lång sikt.
De gotländska ombuden skötte sig med den äran då det inte är enkelt att vara den minsta delegationen. Meit Fohlin som var ett av de gotländska ombuden redogjorde under helgen på ett formidabelt sätt sina intryck och de avtryck gotlandsdelegationen gjorde på kongressen, för GT:s och Helagotlands läsare. Läs gärna hennes krönika.