Svenskar som i år fyller 35 tillhör de första årgångarna som får det sämre än sina föräldrar. Under så gott som hela landets historia har den nya generationen fått det bättre än sina föräldrar. Tydligast har vi sett det för de som växt upp under 1900-talet mitt. Men nu är det slut med det, i alla fall för den generation som fötts från 1990-talet och framåt.
I Sverige har de nyliberala experimenten förstört vår välfärd. Utförsäljningarna och avregleringarna har bevisligen försämrat välfärden, och skolan är det bästa exemplet.
Ute i världen såg det länge ut att bli stadigt, men långsamt, bättre. Krigshärdarna blev färre, biståndet gjorde verkan och allt färre räknades som fattiga. Fler fick färskvatten, färre barn dog i tidig ålder och fler mödrar överlevde graviditet och förlossning. Allt detta kunde Hans Rosling visa med sina bubbeldiagram, och förvånade var vi som ännu levde kvar i Biafra-krigets dagar.
Men sen några år tillbaka blir det allt värre och Trumps syn på bistånd, och hans brist att vara snäll när man är stark, ser ut att få katastrofala följder. I de geografiska delarna av vår värld där svältkatastrofer är vanliga läggs nu barnsjukhus ner i brista på pengar. Något som leder till att fler barn kommer att svälta ihjäl.
USA:s tvärnit för bistånd drabbar även sjuka då livsviktiga mediciner inte längre kommer fram till de som behöver dem i länder där den allmänna välfärden är kraftig begränsad.
Även välfärden på Gotland står inför stora utmaningar. Mycket kan komma att förändras till det sämre.
Det senaste året har skolorganisationens dubbla utmaningar diskuterats och debatterats. Att regionen haft det tufft ekonomiskt känner vi till genom alla år av sparbeting. Det har även satt sina spår för skolans möjligheter att bedriva sin verksamhet.
Något som också ställt till det är SKR:s nya beräkning av befolkningsutvecklingen. Som en blixt från klar himmel fick de flesta kommunerna veta att antalet barn kommer att minska drastiskt. Så även på Gotland där antalet barn i skolålder beräknas minska med 12,5 procent till 2033.
I den gamla skolorganisationens värld, innan de nyliberala experimenten, hade det inte varit lika knepigt, men då skolan i dag finansieras med en skolpeng per elev blir varje tom skolbänk ett minus i bokföringen.
Problemet för skolor som tappar elever är att en halverad klass behöver lika stor skola och lika många lärare. Tills det inte längre blir hållbart och skolan tvingas läggas ner. Något som då skapar ramaskri, inte bara från föräldrar till elever och blivande elever utan även från bygden. Inte sällan en person med en partitillhörighet som hyllar det fria skolvalet och skolpengen, men som kämpar emot de problem som systemet skapar.
Nu är det inte bara den gotländska skolan som har utmaningar. I en artikel på Helagotland kan vi läsa att nämnderna tillsamman äskar 310 miljoner kronor i budgettillskott för 2026.
Då vet vi att nämndernas budget för 2025 blir svår att hålla om det inte sker några under, särskilt när deras sammanlagda underskott för 2024 landade på 123 miljoner kronor.
Utmaningarna hopar sig runt omkring oss nu för tiden, och jag är inte avundsjuk på våra politiker för det är inte roligt att verka i tider när allt blir sämre.