Skådespelaren Emma Melkersson spelar Mille som anser att det finns viktigare saker att bry sig om än att gå till skolan om dagarna. I hemmet har det byggts ett fort av kuddar och filtar.
Det är dags för teaterpremiär vid Roma klosterruin igen. Nadine Holmberg är på plats med sitt manus för pjäsen “Fortet“.
– Nu ska det bli av och nu ska vi göra teater, säger hon entusiastiskt.
Förra året lade Romateatern ner och det blev ingen Shakespearföreställning den sommaren. Samma år var det flera som lämnade teaterföreningen Unga Roma och det blev ingen barnteater heller.
– Det var vissa som ville vara kvar och vissa som kände att de ville släppa, men alla tyckte att det skulle vara kul om det gjordes ett projekt den här sommaren, fortsätter Nadine Holmberg som är en del av Unga Romas generationsskifte.
Framför henne repeterar skådespelaren Emma Melkersson och musikern Alicia Söderman med ruinen som kuliss. Scenografen Emma Kellström bygger samtidigt upp teaterscenen inför premiären. Den stora läktaren från Romateaterns tid är borta men sittplatser ska finnas i en annan del för årets publik.
Skådespelaren Emma Melkersson som Mille. Ett nioårigt barn med en katastrofplan, med olika lärdomar, faror och fällor som delas i hemliga livestreams.
Scenografen Emma Kellström bygger “Fortet“, där årets föreställning utspelar sig och som karaktären Mille befinner sig i.
Teatergruppen Unga Roma bildades 2004 när några av Romateaterns grundare och skådespelare fick barn.
– Då gick det inte att spela på kvällarna och det var framförallt fyra kvinnor som sa att nu gör vi barnteater och spelar på dagarna. De var som en utbrytargrupp som startade en egen organisation, med egna lokaler och en helt egen styrelse och så, berättar Alicia Söderman.
Hon var själv ett av barnen som växte upp under repetitioner och föreställningar i ruinen.
– Det var jättefint men ibland lite rastlöst. Jag har haft många timmar som jag bara har väntat i ruinen på att mamma ska bli klar. Så jag har haft mina olika gömställen och räder åt olika håll.
Som barn var Alicia Söderman också med i produktioner och har velat komma tillbaka.
– Den här platsen ligger väldigt varmt om hjärtat och känns väldigt hemma, säger hon.
Emma Melkersson 30 år, Emma Kellström, 22 år, Alicia Söderman, 23 år, och Nadine Holmberg, 24 år, arbetar som frilans eller studerar samtidigt som de arbetar med Unga Roma. ”Jag frilansar i grunden och har jobbat väldigt mycket på kafé sista tiden, men vanligtvis är jag filmarbetare”, säger exempelvis Emma Kellström.
Emma Melkersson är skådespelare för Unga Roma. Hon frilansar på fastlandet och studerar även till internationell kulturproducent.
Alicia Söderman är musiker och kompositör för Unga Roma. Hon arbetar som frilansmusiker i Stockholm men jobbar även extra på förskola och kafé.
Nadine Holmberg är regissör och manusförfattare i Unga Roma. Hon tar både manusuppdrag och arbetar som regiassistent på teatrar i Stockholm.
För Alicia Söderman, och flera andra i hennes kretsar, var det något som fattades när teatern försvann.
– Jag tror aldrig att jag har sett det som att det skulle vara stängt så länge eller att det var helt dött. Nu har det inte varit teater här på ett år och människor märker att det saknas. Folk blir ledsna över det, säger hon.
Under året har planerna tagit form, med att skapa en ensemble, skriva nytt manus och sätta ihop föreställningen.
– Vi har blivit fler och fler. Det har verkligen varit en uppslutning och det har varit så fint att man nästan blir rörd. Vi kom hit och sa att vi skulle göra någonting och alla har varit så positiva och snälla och det känns verkligen som att man har stöd från alla som man möter, fortsätter Alicia Söderman.
Alicia Söderman står för musiken i föreställningen som de har kämpat för att få till. “Det krävs verkligen en vilja och ett hjärta att driva det här“, säger hon.
“Det här har varit ett slit och jag tror inte att folk förstår hur mycket jobb det är att göra en produktion“, säger skådespelaren Emma Melkersson.
Några anledningar till att teaterverksamheten i Roma lades ner förra året, var ett minskat finansiellt stöd och ökad administrativ börda.
– I och med att stöden ser ut som de gör så krävs det otroligt mycket hjärta. Vi har jobbat väldigt mycket ideellt i ett år och det vi tar ut i lön är inte mycket. Det motsvarar inte det arbetet, utan det krävs människor som är villiga och kan jobba gratis. Det är svårt att hitta, men vi vill ju det här så mycket, säger Alicia Söderman.
De har inte fått något statligt kulturstöd, men från Region Gotland har de fått 110 000 kronor i projektstöd och resurser i form av en koreograf, producent och replokal.
– De har varit givmilda och peppande och ger allt de kan känns det som, säger Alicia Söderman och nämner även två stiftelser som har bidragit med 50 000 och 30 000 kronor.
“Det finns otroligt mycket drivkraft i den här gruppen och då är det så fint med alla möjliggörare som finns på ön“, säger Nadine Holmberg.
“Det är en väldigt hjälpsam stämning här som vi verkligen har fått känna av“, säger Emma Kellström.
– Det var inte en självklarhet att vi skulle få pengar heller, men när vi väl fick stödet så var det bara att ösa, säger regissören Nadine Holmberg.
Hon hoppas att föreställningen får fortsätta även efter att deras första teatersommar tillsammans tar slut.
– Just nu känner vi alla att det här är så bra och att den har potential. Det hade varit tråkigt att stänga den efter två veckor.
Tankar finns om att turnera med “Fortet“ på gotländska skolor under våren, men att återvända till klosterruinen på somrarna.
– Det känns som att det bubblar med olika saker och idéer. Ju mer vi jobbar desto mer saker uppstår, säger Nadine Holmberg och nämner några av Unga Romas drömmar.
– Vi skulle kunna göra en annan familjeföreställning. Och vill vi kanske spela Shakespeare här igen?
“Det kan vara bra att veta att det här inte är en självklarhet. Nu vill verkligen folk, för teatern är ändå en stor del av Kungsgårdens verksamhet som har samlat människor“, säger Alicia Söderman om att skapa och finansiera en föreställning.