KalkstensgÄrden pÄ Gotland, med bÄde ladugÄrd, brygghus, flygel och ekonomibyggnader, kan storstadsbon nÀmligen köpa för samma pris som en risig skÀrgÄrdskÄk i norrlÀge.
Problemen Àr bara att 1) det Àr olagligt för en storstadsbo att köpa en jordbruksfastighet pÄ Gotland, sÄvida hen inte blir bofast pÄ fastigheten. Och 2) att köpet utarmar sjÀlva essensen av Gotland, hela anledningen till att merparten av de nÀra en miljon besökarna, inklusive de sjÀlva, reser hit.
För sÄ fort budgivningen om kalkstensgÄrden gÄr igÄng sÄ försvinner chanserna till köp för det unga jordbrukarparet som hade tÀnkt bedriva lantbruk och bilda familj pÄ gÄrden. Som hade stora planer men liten budget, dÄ lönerna pÄ Gotland Àr betydligt lÀgre Àn i storstÀderna.
De stora planerna handlade om hur betesmarkerna skulle hÄllas öppna med nöt och lamm, hur Àngena skulle fortsÀtta hÀvdas, och ta vidare den tradition som Äret runt, sedan bronsÄldern har format de unika gotlÀndska Àngena. Men det faller platt, precis som planen pÄ 2-3 barn i socknens skola som skulle bidra till att hÄlla den öppen. Ortens livsmedelsbutik, som hittills hankat sig fram tack vare de fÄ fastboende, inser att det inte gÄr att hÄlla öppet en vinter till nÀr Ànnu en gÄrd blir sommarhus.
KalkstensgÄrden dÄ? Ja den töms snabbt pÄ spiltor, brygghus och smedja, för att ge plats Ät rymliga sommarkök och gÀstrum Ät 22 storstadsvÀnner. Bara nÄgra Är senare har Àngena buskat igen, och av den öppna betesmarken och de fria vidderna finns ingenting kvar, eftersom inga djur lÀngre betar den. PÄ tio Är vÀxer sÄ mycket sly pÄ Gotlands karga marker att knappt en katt kan trÀnga igenom, Àn mindre solen.
Skola och dagis Àr nerlagda, och de fÄ fastboende i socknen fÄr Äka till Visby och handla mellan augusti och juni, för matbutiken kan knappt hÄlla öppet ens pÄ sommaren.
Och sÄ blir Gotland Ànnu fattigare. PÄ öppna vidder, pÄ levande lantbruk, betande nötkreatur, strandÀngar, hagar. Fattigare pÄ naturbeteskött, gammal visdom, mÀnniskor och den genuina glesbygd som lockade besökarna till sig. Samma besökare som nu bidrar till att utarma den landsbygd som de kom hit för att uppleva.
Detta ska JordförvĂ€rvslagen hindra. Dess syfte Ă€r att fĂ„ fler att bli bofasta genom att köparna av jordbruksfastigheter mĂ„ste bevisa att de ska bo dĂ€r permanent. Men som Helagotland skrev i en artikel i augusti Ă€r lagen en tandlös papperstiger. LĂ€nsstyrelsen kan visserligen neka förvĂ€rvstillstĂ„nd till den som vill anvĂ€nda fastigheten till fritidshus. Men â och det Ă€r inget litet men â bara om det finns en alternativ köpare som Ă€r beredd att bjuda lika mycket, eller mer, Ă€n storstadsbon. Och de ekonomiska musklerna saknas som sagt hos det unga jordbrukarparet.
LÀnsstyrelsen kan ocksÄ vÀgra ge förvÀrvstillstÄnd om köparen som avser att bo permanent har lagt ett lÀgre bud. Men för den lösningen krÀvs pengar för inlösen frÄn statliga Jordfonden. Och pÄ grund av prisuppgÄngen pÄ gotlÀndska fastigheter sÄ rÀcker inte fondens tillgÄngar.
Men vi behöver förstÄs inte sÀlja till högstbjudande. Det finns Àgare till gÄrdar som har sökt upp unga jordbrukarpar och erbjudit dem att köpa gÄrden för ett rimligt pris. Och sÄnt Àr ljuvligt, i tider nÀr fritidsboende Àger över 40 procent av marken pÄ Storsudret, och likadant Àr det sannolikt Àven pÄ FÄrö och andra socknar som Àven rÄkar vara semesterparadis.
För att vara Ă„ret-runt-boende i glesbygden, Ă€ven i semesterparadis som Gotland, det Ă€r att titta sig omkring i bygden en mörk vinternatt, se att det Ă€nnu lyser i granngĂ„rden â och kĂ€nna tacksamhet för att grannen inte har sĂ„lt till högstbjudande storstadsbor. För drömmar om en kalkstensgĂ„rd pĂ„ Gotland, det Ă€r det fler Ă€n turisterna som har.