Förra året arrangerades en studiecirkel där Storsudrets ägarförhållanden av jordbruksmark kartlades.
I en studiecirkel kartlade boende på Storsudret förra året vilka som äger marken i de fem socknarna längst söderut på ön. Resultatet var anmärkningsvärt, över 40 procent av fastigheterna har ägare skrivna på fastlandet. För att motverka att ytterligare fastigheter säljs till avlägsna köpare diskuterades bland annat boplikt och stärkt jordförvärvslag, och politiker bjöds in till en debattkväll i Bottarvegården.
Nu väcker en pågående fastighetsaffär känslor. Försäljningen av en fastighet med fem hektar mark i en av socknarna är på väg att slutföras. Köparen har adress i Stockholm. Gotländska spekulanter visade intresse för samma fastighet, varav några hade för avsikt att bosätta sig permanent.
Det som återstår innan affären kan slutföras är ett tillstånd enligt jordförvärvslagen. Ett sådant tillstånd krävs, eftersom det rör sig om en jordbruksfastighet. Syftet med köpet ska anges i ansökan, och i det här fallet uppger köparen att marken ska brukas på fritiden, och att bostaden ska användas som fritidshus.
Förhoppningen om att jordförvärvslagen kan stoppa affären är dock låg bland suderbor som vi talat med.
– Lagen är en tandlös papperstiger. Länsstyrelsen som handlägger ansökningarna ger alltid bifall, säger en av dem som vi pratat med.
För att bekräfta det påståendet har suderbon tagit del av de senaste tio årens beslut om förvärvstillstånd på Gotland. Länsstyrelsen har sedan början av 2014 handlagt 521 ansökningar. Av dem har endast åtta avslagits, och ytterligare åtta har fått bifall med särskilda villkor.
I sju av ansökningarna som avslagits har köparen varit ett aktiebolag. Det åttonde ärendet gällde EFS missionsförening i Fole, som 2017 fick avslag för köp av en lantbruksfastighet i Norrlanda. Ett nytt försök gjordes i år, och då fick missionsföreningen förvärvstillstånd.
– När aktiebolag är köpare har lagen vassa tänder. Det ska finnas en rimlig balans i ägandet mellan aktiebolag och privatpersoner, och det är väldigt svårt för aktiebolag att få förvärvstillstånd i dag, säger Gösta Cedergren, som arbetar med förvärvstillstånd vid länsstyrelsen.
De särskilda villkor som beslutas om gäller oftast att köparen bara får köpa en viss del av marken, och att till exempel åkermark måste säljas vidare.
Kartan visar om det är bosatta eller andra som äger marken i Sundre. Grönt för gotländsk ägare, rött för ägare som bor på fastlandet.
Hittills i år har länsstyrelsen handlagt 18 ansökningar. Samtliga har fått bifall. Nära två tredjedelar av köparna har adress på fastlandet, bland annat i Stockholm, Gävle, Västerås, Segeltorp, Åkersberga, Mora och Sundbyberg. En köpare bor i Lübeck, Tyskland.
– Det går att neka förvärvstillstånd, under förutsättning att det finns en alternativ köpare som är beredd att bjuda lika mycket, eller mer än högsta budet. Problemet är att de ekonomiska musklerna mer finns på fastlandet än på Gotland, säger Gösta Cedergren.
Han påpekar att statistiken till viss del är missvisande. Innan en affär slutförs hör ofta mäklare och köpare av sig till länsstyrelsen och frågar om det är lönt att söka förvärvstillstånd. Är beskedet att förvärvstillstånd kommer att nekas lämnas ansökan (som kostar 4 600 kronor) inte in, och syns därför inte i statistiken.
För närvarande har länsstyrelsen fyra ärenden på sitt bord.
– Länsstyrelsen behöver veta om det finns alternativa köpare. För att upplysa om vilka ansökningar som är aktuella lägger vi ut vilka fastigheter det gäller på vår hemsida, säger Gösta Cedergren och tillägger att den som vill kan prenumerera på den sidan.
Kartan visar vilka områden (rödmarkerade) som räknas som glesbygd och där förvärvstillstånd krävs för att få köpa jordbruksfastigheter. På mellersta Gotland krävs inget tillstånd.
Förvärvstillstånd krävs bara i områden som räknas som glesbygd. 49 av öns socknar klassas som glesbygd i jordförvärvsförordningen från 2005. För en stor del av ön behövs alltså inga förvärvstillstånd.
– Inledningen följer den som gällde i det gamla skördeskadeskyddet som upphörde 1988. På mellersta Gotland behöver man inte söka förvärvstillstånd, säger Gösta Cedergren.
Regeringen gav förra året en särskild utredare i uppdrag att se över jordförvärvslagen. Allt fler lantbruk drivs i dag som aktiebolag, och det primära målet är ta fram förslag som kan underlätta för juridiska personer att förvärva skogs- och jordbruksmark.
– Det är en förändring som kan gynna gotländska lantbruksföretag. Många av dem drivs som aktiebolag. Ändras lagen får de lättare att få förvärvstillstånd, och marken kan räknas som en tillgång i bolaget, säger Gösta Cedergren.
De senaste tio åren har länsststyrelsen beslutat i över 500 ärenden om förvärvstillstånd för lantbruksfastigheter. Och nästan varje gång blir det bifall, även när köparen är bosatt på fastlandet.
Men även en översyn av hur jordförvärvslagen fungerar i glesbygd ska göras. Länsstyrelserna i landet prövar årligen cirka 2 000 ansökningar, och bara en handfull ärenden avslås. Detta trots att lagen säger att tillstånd kan vägras om egendomen behövs för att främja sysselsättningen eller bosättningen på orten. Bestämmelserna syftar till att stärka sysselsättningsunderlaget för dem som redan är bosatta i glesbygden eller att få till stånd varaktig bosättning där.
Den översyn som är på gång verkar ha en annan riktning än den man önskar på Storsudret, trots att Regeringen konstaterar att bestämmelserna hittills har haft liten effekt.
Enligt lagen är det så att vägras en försäljning med hänvisning till jordförvärvslagen, är staten skyldig att lösa in fastigheten till det bud som köparen lagt. Pengar till det finns i Jordfonden, men med tanke på den prisuppgång som varit på fastigheter de senaste åren bedöms fondens tillgångar inte räcka till om fler nekas förvärvstillstånd.
Utredningen ska redovisa sina slutsatser senast den 30 april 2025.