Insändaren lyfter viktiga perspektiv om turismens påverkan på samhälle och miljö, som förtjänar att tas på allvar. Samtidigt riskerar generaliseringar att skymma sikten för en mer konstruktiv väg framåt – en väg där turismen utvecklas hållbart och integrerat med andra delar av samhället.
Att turism är en industri är helt korrekt. Det är en näring som – precis som andra – har både positiva och negativa effekter. Den är arbetsintensiv, skattegenererande och bidrar till livskraft i orter som annars riskerar avfolkning. Men ja, den kräver också styrning, ansvarstagande och samverkan. Det är därför Gotlands Förenade Besöksnäring finns – för att samla, företräda och utveckla näringen i rätt riktning.
De exempel som nämns – från Teneriffa, Rom och Grekland – speglar problem kopplade till massturism i storskaliga destinationer med hög exploatering. Gotland är något annat. Här består besöksnäringen till största delen av små, lokala företag. Det handlar om kaféägare, guider, restauranger, stuguthyrare och bagerier. Många lever året runt med sin verksamhet, bidrar till lokal utveckling, sysselsättning och ökad service även för bofasta. Våra medlemmar skapar levande mötesplatser i Burs, Katthammarsvik, Fårö och Klintehamn – året om.
En stark besöksnäring på Gotland är inte ett hot, utan en förutsättning för att öbor ska kunna leva, bo och arbeta här.
Det innebär inte att vi blundar för utmaningar. Därför arbetar vi också aktivt med hållbarhet – socialt, miljömässigt och ekonomiskt. Gotland har till exempel tagit fram en gemensam besöksnäringsstrategi med sikte på 2030, där målet är en balanserad utveckling som inte tär på de resurser vi är beroende av: naturen, kulturen och människorna.
Insändaren antyder att Region Gotland ger Gotlands Förenade Besöksnäring ”miljonbelopp i bidrag”. Det är inte korrekt. Vi får stöd för specifika projekt som Region Gotland själva beslutat om, precis som andra näringar kan få. Men vi har inget generellt eller långsiktigt ekonomiskt stöd i den storleksordningen.
En hållbar turismpolitik handlar inte om att förkasta turismen, utan om att forma den medvetet. Att styra flöden, förlänga säsonger, minska klimatpåverkan och stärka det lokala värdskapet. Och – som insändaren själv skriver – att inte bygga ett ensidigt samhälle. Det håller vi med om. Gotland behöver flera ben att stå på. Därför välkomnar vi en bred diskussion om turismens roll – men den behöver baseras på fakta, lokal förankring och en vilja att utveckla snarare än att fördöma.