Sverige behöver hobbyhöns och privata brunnar

Jag trodde vi skulle satsa på att gemene man skulle ha en god hemberedskap i dessa tider, inte nya regler som gör att vi får arbeta med uppgiften i motvind. 

Höns är beredskap.

Höns är beredskap.

Foto: Jeanina Santiago

Insändare2025-03-18 14:05
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vi är ju uppmanade att klara oss i minst en veckas tid utan hjälp utifrån vad gäller bland annat mat, vatten och värme. Nu får regeringen tänka till och lägga in veto. På både jordbruksverket och livsmedelsverket har man haft för mycket otur när man tänker att man ska strama åt regelverk eller ekonomi vad gäller förutsättningarna för oss alla att kunna reda oss själva utan samhällets insatser.

Artikeln ”Hårdare krav för husdjur...” publicerad i GA 15/3 blir bägaren som får det att rinna över för mig. Det fina med Jordbruksverkets nya förslag om större yta för våra djur är på många sätt något som är på tiden att det kommer till dager. Våra djur ska ha bra åtminstone drägliga ytor men det är också det enda positiva med deras nya tanke.

Ska hobbyverksamma hönsägare behöva ha 30 kvadratmeter (kvm) för sina höns medan industriproducerande hönsägare bara ska krävas ha en kvm per 9 höns. Jag blir ju mörkrädd av det bakvända i det. Det finns väl ingen småskalig hönsägare som någonsin skulle kunna tänka sig att tränga in ens en höna på bara en kvm. Däremot så innebär 30 kvm att många hobby-hönsägare nu skulle behöva lägga ner. Dessa hönsägare skulle väl om något kunna representera idealbilden av en god beredskap som finns utspridd och inte koncentrerad på liten yta av landet. Kan man uppmana Jordbruksverket att tänka om och göra rätt. Man behöver väl i dessa tider inte dra det så långt.

Livsmedelsverkets ljusa idé var att för cirka ett år sedan kraftigt strama åt nivåerna på vilka gränsvärden som innebär godkänt för tjänligt vatten i brunnar och vattentäkter. Det är också jätteviktigt. Men innebär dessa nivåer på gränsvärden verkligen att vårt vatten i brunnarna som innan varit långt ifrån giftigt vatten nu helt plötsligt är giftigt och helt odrickbart? Det bidrar till att många som inte uppfyllt de nya kriterierna för tjänligt vatten har fått lägga ner sina brunnar och koppla in sig på det kommunala vattnet. Är detta rätt tänkt i tider då vi talar om hybridkrigföring där vattnet kan komma att slås ut. Är det då inte klokt att hitta en mellanväg för att ha kvar dessa brunnar och därmed öka förutsättningarna för att kunna ge drickbart vatten till invånarna?

Vi behöver öka våra förutsättningar till att vara självförsörjande, inte stjälpa dem.