Conny Bohlin, bröderna Matz och Björn Haack, Peter Loob firar andra raka avancemanget med Follingbo. Nu väntade division 2.
Roma IF hade tagit steget upp i division 1 som då var landets näst högsta serietillhörighet.
Peter ”Limpan” Lindström styrde laget med fast hand och hade via sina kontakter värvat två ryska stjärnor och med deras hjälp nådde man playoff till elitserien.
Samtidigt ett par divisioner ner fanns Sudret och Follingbo Flyers.
Follingbo Flyers var uppstickaren där kamratskap och garv var minst lika viktigt som sportsliga resultat. Just den inställningen tillsammans med kravlösheten gjorde klubben till en fristad för spelare som inte riktigt platsade i division 1 eller var på väg att runda av sina karriärer utan att klippa bandet helt.
– Vi hade så jävla kul och det var väl det som var så jävla avbeväpnande för många som tänkte sluta. Nu behövde de inte sluta tvärt utan vi fanns där som ett alternativ, säger Bobbo Werkelin som själv inte nådde de högre serierna men ändå inte var redo att sluta på grund av kärleken till sporten.
– Jag var inte särskilt bra, men ville vara med och träna och känna mig som en i laget, säger han.
Follingbo Flyers var poplaget som gick sina egna vägar och fick saker att hända. Det behövde inte alltid behövde vara så seriöst.
Ola Georgsson var som vanligt den stora stjärnan och när Roma gick upp i ettan valde han spel i Flyers.
Bröderna Jan och Peter Loob hade båda spelat elitseriehockey och den sistnämnde hade så väl A-landskamper som NHL-matcher i ryggsäcken.
När Roma värvade Alexej Salomatin och Evgeny Chizmin lyckades Follingbo samtidigt värva den lettiska stjärnbacken Andrei Matizin från finska ligan och han var väl egentligen överkvalificerad för division 3.
I laget fanns grundskolechefen Jörgen Norström, GGN-generalen Conny Bohlin och en lång rad av andra gotländska profiler inom både näringsliv och ishockeyn.
Follingbo IF hade en lång historia, men under början av 1990-talet tog det fart i Flyers och när Jörgen Norström under en utekväll i Visby lockade över Bobbo Werkelin och Peter Närström tog det fart rejält.
– Roma tyckte nog att vi var väldigt jobbiga eftersom vissa spelare valde att kliva ner i trean för att köra med oss. Vår grej var att vi vill sticka upp mot Roma och det är alltid lättare när man kommer underifrån. När det blåser uppe på toppen så kunde vi runda hörnen lite grann och hitta på lite grejer som stack ut, säger Bobbo Werkelin som i dag driver Kneippbyn Resort.
– Från början var det tänkt att vi skulle träna en gång i veckan. Det skulle bara vara kul. Det var lite som veteranhockey på söndagar i ishallen. Vi tackade ja och sen var det igång, minns Bobbo Werkelin.
Follingbo Flyers var på många sätt embryot till vad som några år senare skulle bli Wisby Islanders.
Det var i Flyers som idéerna testades och ingen idé var för galen. Inspirationen hämtades från Nordamerika och internt stavade man Follingbo med PH – Phollingbo – för att efterlikna Philadelphia Flyers och färgerna ändrades från blå/vit/röd till orange/vit/svar och replicatröjor köptes in.
När Follingbo Flyers blev för seriöst, planerades det även att starta upp B-lag i Gotlandsserien och både Kneippbyn Canucks och S:t Hans Blues var uppe som förslag.
– Som jag minns det nådde det inte mer än till planeringsstadiet, säger Peter Närström.
Här är laget som spelade upp Flyers i division 2. Många spelare följde inte med upp och ett år senare åkte Flyers ut med buller och brak. Bakre raden: Age Thomasson, Kenneth Nilsson, Patrik Konradsson, Conny Bohlin, Lars Engström (materialförvaltare), Göran Pihl, Peter Jakobsson, Peter Loob, Stefan Johansson, Conny Johansson, Kent Fordal, Janne Loob, Ulf Larsson, Robert Söderman, Peter Närström (tränare), Sievert Nilsson och Anders Öjefors (kassör). Främre: Lars Jakobsson, Kenneth Olofsson, Kjell Eriksson, Jörgen Norström, Matz Haack, Roger Ronsten, Thomas Engström, Björn Haack, Esbjörn Jakobsson, Jan Ivarsson och Bobbo Werkelin.
Peter Närström var spindeln i nätet med ett finger med i det mesta.
1990 vann Flyers den lokala Gotlandsserien och året därpå tog man hem division 3 och kvalade sig till division 2 genom att besegra Skärplinge med 2–0 i matcher.
Där och då hade man en perfekt brygga gentemot Roma som höll på att etablera sig i division 1, men Flyers sejour i division 2 blev kort och brutal.
Flera tongivande spelare var inte beredda att lägga tiden och hoppade istället av tåget. Man lyckades till slut få ihop en trupp som till största delen bestod av juniorer och förstaårsseniorer, vilket förklarar det faktum att Follingbo Flyers gick genom en hel säsong utan att vinna en enda match.
– Den säsongen var inte rolig, inte ens för oss i Follingbo Flyers. Vi var helt enkelt inte förberedda på att gå upp i division 2. Vi räckte inte till. Den gamla tvåan är ungefär vad hockeyettan är idag, säger Peter Närström.
– Jag vet att någon, flickvänner kanske hade köpt en stor flaska champagne inför säsongen. På den stod det: ”Öppnas vid vinst”. Men vi vann inga matcher den säsongen. Jag vet inte om de öppnade den ändå, säger Bobbo Werkelin.
Men tiden läker sår och idag skrattar alla åt säsongen och den ledde till att föreningens styrelse knöt nävarna i fickorna, lyckades locka över många rutinerade spelare från Roma IF, ökade träningsdosen för att ånyo försöka ta ett steg upp i seriesystemet.
När Follingbo Flyers kommer på tal så är skrönorna många och den ena skönare eller tokigare än den andra.
– Bättre en bra skröna än en dålig sanning, säger Bobbo Werkelin som själv spelade huvudrollen i en rolig historia under en match i Mariefred men som förtjänar att repriseras.
– Jag körde bussen till bortamatcher och satt i omklädd på avbytarbänken när Ola Georgsson kommer in för byte. Vi leder stort när Ola säger: ”Bobbo, ta mitt nästa byte”. Okej, tänkte jag och så kommer jag in och lyckades göra mål direkt och alla blir jätteglada trots att målet bara var ett av många, säger Bobbo Werkelin.
– Motståndarcoachen började undra och kom fram och frågade varför vi blev så glada över det där målet. Då svarar någon att det var busschauffören som gjorde målet haha, fortsätter Bobbo Werkelin.
Ola Georgsson var den stora Follingbostjärnan som egentligen var överkvalificerad för division 3-spel, men valde att prioritera familjelivet framför ishockeyn.
Ola Georgsson var talangen som aldrig fick slå ut i full blom, men som stuntals var överlägsen på Gotland.
– Jag minns att Ola hade glömt skridskorna när vi skulle spela dubbla bortamatcher. Age Thomasson som var tränare frågade motståndarna om de hade några skridskor att låna ut och vi fick låna ett par av deras tränare. Ola snörde på sig dom och avgjorde matchen. Tränaren blev rätt lack över att han hade lånat ut sina skridskor, skrattar Peter Närström.
– Vi hade ”Balken” (Peter Jakobsson) i laget och han hade väl storlek 47 eller något. Han skadade sig på lördagen och dagen efter fick Ola låna hans skridskor. De var så stora så Ola kunde inte åka översteg men han gjorde väl ändå några mål och vi vann även den matchen, fortsätter Närström.
Ola Georgsson har själv berättat med värme om tiden i Follingbo Flyers där kraven inte var lika hårda och där kamratskapet värderades högt.
– Det som egentligen är roligast med idrotten är polarna man spelar med. Jag vill helst bara vara en i gänget. Inte bäst i laget, men absolut inte sämst. Kompisarna har jag kvar, men resultaten minns jag inte, sade han i en intervju 2020.
– Flyers var ett roligt gäng. I Flyers kunde man ställa in en hink öl i pausen i stället för läsk eller vatten, sade Ola Georgsson också i en intervju.
Follingbo Flyers spelade 1990 in en egen låt med text skriven av Micke Rickfors och under en period toppade den Gotlandstoppen på Radio Gotlans.
Follingbo Flyers hittade nya sätt att tjäna pengar hela tiden. Ingen skulle behöva betala ur egen ficka.
Sångaren Micke Rickfors behövde hjälp att måla om sin gård vid Grymlings i Eksta som han hade köpt och då ställde spelarna upp.
I gengäld skrev Rickfors en låt till Flyers och uppträdde på det årliga julbordet för klubbens sponsorer.
”Vi heter Flyers och har skoj fast vi ligger under med 17–0”, nynnar Bobbo.
– Det var en kul grej och det här var innan bandet Grymlings bildades. På den tiden fanns Gotlandstoppen på radion där man fick ringa in och rösta. Vi ringde som fan och den låg etta rätt länge.
Resultaten är av mindre vikt över 30 år senare, men de roliga historierna består som när man hade hyrt en limousin för att köra in spelarna till den traditionella line up:en på isen under en premiär men det visade sig att limon var för lång för att ta sig in i Visby ishall.
– Vi ville sticka ut mer än Roma där allt var så traditionellt. När det inte gick med limousinen, fick vi ta en spelare i lagets gamla Peugeot, och det gick ju lika bra, skrattar Bobbo Werkelin.
Follingbo Flyers var också tidig med att snappa upp hajpen kring innebandy som vid den här tiden var nästa grej och man kontaktade Visby IBK med ett erbjudande om att ta plats under sitt paraply. Frågan gick då vidare till Puma IK som tackade ja och som under några säsonger var öns främsta lag på både dam- och herrsidan.
Peter Loob hade spelat för Färjestad och Södertälje i elitserien, Tre Kronor och för Quebec Nordiques i NHL.
Andrej Matizin gjorde en säsong i Follingbo.
Follingbo Flyers 1993
Året är 1990 och mannen på bilden - Janne Loob - gör mål på Flen. Här är den första versionen av Flyersloggan som senare hottades till med skuggor och ljusa konturer.
Ola Georgsson under kvalet mot Katako. Ständigt detta Katako.
En annan rolig historia är incidenten med Janne Loob under en bortamatch som var som hämtad ur filmen Slagskott.
Bobbo Werkelin berättar:
– Det var vid mittlinjen på uppvärmningen. Vi la lite straffar som man brukar sen plötsligt bryter man in och åker två snabba varv. Då var det någon i motståndarlaget som stod på vår sida av mittlinjen. Janne Loob skrek:”Flytta på dig” men spelaren stod kvar och på nästa varv körde han över honom och då väger Janne säkert närmare 100 kanske mer. ”Vad gör du”, frågade vi och Janne svarar: ”Va fan, jag sa ju till honom att flytta sig redan på första varvet”.
Janne hade tillsammans med storebror Peter Loob tagit steget till Flyers för att runda av karriären.
– Båda hade spelat i elitserien och Peter hade även några NHL-matcher i bagaget med Quebec Nordiques, säger Peter Närström.
Det finns också en obekräftad historia om att Follingbo Flyers hade bokat en Finlandskryssning efter den sista matchen under en säsong, men att man varit lite för naiv i sin tidsuppskattning när resan bokades. Under matchens gång insåg man att det skulle bli svårt att hinna i tid till kryssningen. Flyers ledde stort efter andra perioden och vaktmästaren kan ha fått ett erbjudande som var svårt att motstå för inför tredje perioden för plötsligt var isen ospelbar.
Mer än 30 år har gått sedan Peter Närström och Bobbo Werkelin lockades in i Follingbo Flyers av Jörgen Norström.
En annan profil i Follingbo Flyers var den lettiska backen Andrei Matizin som kom till klubben 1991.
– Han var alltid på Peter: ”Peter, I need suuuuuuuuit”, säger Bobbo Werkelin med ett tappert försök till rysk accent.
Peter Närström skrattar åt minnet:
– Han skulle ha suuuuuuuuuuit till allting. Han skulle ha suit för running, dancing, partying. Allt, säger Peter Närström.
– Han var riktigt, riktigt bra. Han stannade länge i Sverige och spelade efter flera år för lettiska A-landslaget i VM:s A-grupp. Vi värvade honom från finska elitserien men han hade innan det nio år i högsta sovjetiska ligan för Dynamo Riga samt juniorlandskamper för Sovjet. Vilka mackor han la, de satt direkt på bladet.
Hur kom ni i kontakt med honom?
– Hans frus syrra var gift med Jurij Popov som spelade i Gute på den tiden och på den vägen var det.
Kvalet till division 2 där Flyers två år i rad föll mot Katako.
Peter Närström berättar att från att ha tränat en gång i veckan togs det sportsliga alltmer seriöst och när man gick för division 2 tränade man tre gånger i veckan.
Lika underlägset som Flyers hade varit i tvåan, lika överlägset var man i trean som är att jämföra med hockeytvåan idag.
Follingbo Flyers flög fram i division 3 och vann 46 matcher, spelade två avgjorda och förlorade fyra under två säsonger, men så var det Katako HC. Ständigt detta Katako.
I två raka kvalspel till division 2 tog resan slut mot Katako med spelare som Mats Ulander och Dick Drott som fått sitt namn från ett företag i byggbranschen.
– De var lite som oss, men de ville inte gå upp till skillnad från oss. De hade inte tid, men det tyckte nog att det var kul att slå ut oss. De gamla rävarna i Katako växte i de här matcherna, säger Peter Närström.
– Luften gick väl lite ur oss efter de här matcherna men sen kom Roma och sa att de hamnat på obestånd och då fick vi ny energi och sedan startade vi Wisby Islanders
Bobbo Werkelin
De dubbla nederlagen var tuffa för Flyers och Peter och Bobbo, men det skulle också mynna ut i att fiender blev vänner för livet.
Ett tag fördes till och med diskussioner om att Katako skulle gå upp i Follingbo där sedan Katako skulle spela bortamatcherna i Stockholm och Follingbo hemmamatcherna i Visby. Till kval och play off skulle de två bästa femmorna från varje lag spela.
– Det här var ett förslag eftersom inget av lagen gillade att resa bort varje helg, och det här skulle ju dessutom spara respengar, men Anders fick inte riktigt gehör av Katakospelarna, de var nöjda som det var. Men vi blev jättegoda vänner med Anders Oskarsson som var den som höll i Katako och vi umgås än idag, säger Peter Närström.
När Follingbo för andra året i rad kollapsade mot Katako sprack blev det också slutet på en era.
– Luften gick väl lite ur oss efter de här matcherna men sen kom Roma och sa att de hamnat på obestånd och då fick vi ny energi och sedan startade vi Wisby Islanders, säger Bobbo Werkelin.
Follingbo erbjöds först att ta Roma IF:s skulder och dess plats i division 2, men för att markera starten på en ny grundades Wisby Islanders.
Follingbo Flyers och Wisby Islanders är idag inte aktiva föreningar.
LÄS ÄVEN REPORTAGESERIEN OM WISBY ISLANDERS
DEL 1: ”Wisby Islanders var en frisk fläkt - något helt nytt”
DEL 2: Nyfikenheten stör för öns nya hockeysatsning
DEL 3: Verkligheten kommer ikapp – nya styrelsen ger upp hoppet