Centern kommer närmast från spel i allsvenska Vimmerby.
Han hade gått hockeygymnasium och fostrats i SHL-klubben Örebro HK.
Carl Sjöberg var talangen som hade gjort 15-talet ungdomslandskamper för Sverige.
I takt med framgångarna växte också pressen på sig själv fram. Styrketräningen och en kroppsfixering fanns tidigt där – och växte sig allt starkare. Till den grad då allt handlade om träning – och framför allt kost. Han hade full koll på vad han stoppade i sig. Alltid nyttigt och gärna tillföra kroppen något.
Det gick över styr. Carl slutade att äta och rasade i vikt.
– Det här fanns med mig redan på högstadiet och sen i gymnasiet. Men då var jag var inte mogen att förstå hur allvarligt det var, säger Carl Sjöberg.
Inför en match mot Mörrum i hockeyettan i november 2022 kulminerade det. Han satt i ishallen och petade i maten.
– Det gick bara inte att äta. Jag kunde inte ens få i mig maten. Det var stopp. Allt låste sig. Som en mental vägg. Jag satt bara där, stirrade och kollapsade till slut.
Han hade drabbats av en panikattack och diagnostiserades senare med anorexi och led av stark prestationsångest.
– Jag hade för höga krav på mig själv och när jag inte orkade äta gick det inte längre.
Han fick omgående professionell hjälp och klubben meddelade att han tagit timeout.
– Tidigare hade jag kunnat gömma mig bakom framgångarna. Jag hade haft en jättebra säsong i Kalmar och det hockeymässiga snurrade på.
Han hade långt tidigare känt att det inte stod rätt till, men gjorde inget åt det.
– När jag kom till gymnasiet i Örebro var det en annan mentalitet än jag varit med om tidigare. Med mycket hårdare träningar. Jag minns att efter en samling med u-landslaget hade jag svårt att hitta mig själv när jag kom tillbaka därifrån. Jag kände inte igen mig. Jag visste exakt hur mycket kalorier det var i allt jag stoppade i mig och åt i stort sett bara kyckling och sallad. Jag gick alltid i stora kläder och började isolera mig allt mer.
Han skrevs in på ABC (alla barns centrum och alla barns ungdomsmedicinsk mottagning) i Västervik.
– Jag var på återkommande besök en gång i veckan och fick jättebra hjälp, även av en psykolog jag fortfarande har regelbunden kontakt med.
Ishockeyn fick vänta. Efter två månaders uppehåll spelade han några matcher med Kalmars J20-lag.
– Jag fick till en början träna en gång i veckan med damlaget och gjorde några matcher med juniorlaget. Men i stort sett var det ingen hockey under nio månader. Det gav mig rejäl tankeställare.
Klubben och Sjöberg gick skilda vägar under den sommaren och i stället skrev han på för Vimmerby.
Hur mår du i dag?
– Jättebra. Visst finns det sämre dagar med kosten och så, men jag förstår att jag måste äta för att orka. Jag har ännu hjälp av en kostrådgivare. Helt återställd blir jag nog aldrig om jag ska vara ärlig, men har bra hjälp som sagt. Det är många som finns där och stöttar mig. Psykologen Paula Gullbring och min kusin Danijela Rundqvist (före detta svensk landslagsspelare).
Jag känner också till planerna på en ny arena och tror det skulle betyda väldigt mycket för att locka spelare.
Carl Sjöberg
Carl Sjöberg valde tidigt att berätta om sina problem efter uppehållet i Kalmar.
– Dels för att det är ett viktigt ämne och sen för att det inte skulle bli massa rykten om varför jag inte spelade. Det gjordes en stor intervju i Barometern bland annat. Att prata om det har också hjälpt mig jättemycket. Jag tror att runt tre av tio som drabbas av anorexi är killar och få av dem vill prata om det.
Gymmet och kosten är och kommer nog alltid att vara viktig för honom, vid sidan av rinken.
– Jag har koll på hur mycket kolhydrater jag äter och vet att träningen utanför isen är viktig. Den ger en helt andra förutsättningar att tävla och lyckas. Den är viktig för det mentala också. Hur huvudet rensas från allt annat när man är igång.
Sjöberg som fyller 24 år om en månad kommer från Oskarshamn och är fostrad i stadens ishockeylag. Poängmässigt bästa säsong i hockeyettam hade han i just Kalmar 21/22, när han svarade för 30 (10+20) poäng på 41 matcher. När Vimmerby tog steget upp i hockeyallsvenskan i fjol gjorde han 11 mål och totalt 22 poäng på 35 matcher.
Efter säsongen förlängde han kontraktet och gjorde 34 allsvenska matcher, innan han efter årsskiftet fick allt mindre istid och lånades ut till Troja Ljungby och även HC Dalen i hockeyettan.
– Det blev en lite hattig avslutning på den här säsongen.
Samtidigt klarade Vimmerby kvar som nykomlingar, även om det krävdes en holmgång i kvalet (4–3 i matcher) mot den småländska konkurrenten Tingsryd.
Carl Sjöberg är en hårt jobbande center som även gör poäng.
I torsdags eftermiddag presenterade Visby Roma Carl Sjöberg som klubbens första värvning inför hösten.
– Det känns jätteintressant och med den satsning som klubben gör. Den kan liknas mycket i det Kalmar gjorde när jag kom dit.
Han har stött på Visby Roma några gånger genom åren. Bland annat med Dalen nu senast i allettan.
– Det var speciellt. Mest för att jag blev upplockad av Dalen i buss innan resan till Gotland. Jag hade inte hunnit träna med laget före matchen och vi hade inte mycket att säga till om. Förra vintern var jag i Visby med Vimmerby och lirade en fredagskväll och det var kul med mycket folk på läktaren.
Sportchefen André Lundholm har visat intresse för honom tidigare.
– Jag har förstått det, även om det inte riktigt kommit fram till mig. Jag har fått veta att Visby Roma ville ha över mig redan i vintras, men då ville inte Vimmerby det. Och även att det funnits ett intresse inför någon säsong.
Vad vet du om klubben annars?
– Inte så mycket mer än att man vill framåt och uppåt. Jag känner också till planerna på en ny arena och tror det skulle betyda väldigt mycket för att locka spelare och så. Hela upplägget känns väldigt jämförbart med det i Kalmar och jag gillar det.
Hur vill du beskriva dig på isen?
– Som en tvåvägscenter. Jag vill bidra offensivt, men kan även ta en defensiv roll. Sen måste jag utnyttja min fysik, annars är jag ingen bra spelare. Jag kan spela på en kant också, men är som bäst i mitten om jag får säga det.
Vad tror du om Gotland då?
– Familjen har sommarställe på Öland, mycket är sig likt därifrån. Sen är det ett lugnare tempo på Öland. Alla vill till Gotland under sommaren och jag har varit där flera gånger själv. Säkert 4-5 år på Graips hockeyskola när jag var yngre bland annat.