P18-spelaren Clara Jonsson har ett väldigt tufft år bakom sig.
Hennes journal har det senaste året bara vuxit och vuxit.
Efter att fotbollstalangen Clara Jonsson, 19, började få problem med en kraftig hosta i januari 2024 har hon studsat fram och tillbaka mellan olika läkarundersökningar, och nu, ett år senare, är läget detsamma.
– Det är ingen som vet vad det är för fel på mig. Och jag vet inte själv. Det blir så jobbigt psykiskt, att man lever i en ovisshet. Om man drabbas av en skada vet man hur länge man är borta, men jag har ingen aning om när jag blir bra och kommer att kunna spela igen.
Det första besöket på vårdcentralen gjordes i februari förra året. Hostan hade blivit så pass illa att Clara fick svårt att sova på nätterna, och läkare ordinerade hostmedicin och inhalatorer.
Förhoppningen där och då var att det skulle lösa problemen, och hon fortsatte att hålla igång med fotbollen i P18.
Men hennes mående blev gradvis sämre.
I april var hon på nytt hos läkare för att röntga lungorna och ta blodprover, men man såg inget konstigt.
– Jag var med fram till någon gång i maj och spelade, men jag hade det väldigt tufft. Jag minns min sista match, då låg jag i halvtid på golvet och nästan hyperventilerade, säger hon.
Clara har genomgått många olika undersökningar. Det enda som har kunnat konstateras med säkerhet är att hon har astma.
Läget fortsatte sen att bli sämre. Clara Jonsson blev tröttare och andningen försämrades. Dessutom märkte hon att hennes röst blivit hes, vilket den är än idag.
I mitten av sommaren fick hon lägga ned fotbollsträningen helt och hållet. En märklig yrsel hade tillkommit, det kunde räcka med att gå i en trappa för att bli rejält andfådd, och nu började hon för första gången känna av hjärtklappningar.
Efter ett nytt läkarbesök konstaterades det att Clara Jonsson hade en infektion i kroppen, och nu misstänktes en långvarig lunginflammation.
Hon fick också genomföra en spirometri, ett lungfunktionstest, och där slog man fast att Clara hade astma.
Därefter gick månaderna med oförändrat tillstånd och i oktober var det dags för nya undersökningar. Hennes hjärta undersöktes med ultraljud och ett långtids-EKG.
Jag hade aldrig trott att det skulle påverka mig så mycket psykiskt
Clara Jonsson
Men även denna gång saknades tydliga svar på vad det var för fel på Clara.
– Då hade jag börjat känna att hjärtat slog konstigt. Att jag fick hjärtklappningar och hjärtrusningar. Men de kunde inte hitta något på EKG:et heller. Efter det så har det inte varit något mer, och nu är det som att de inte vet vad de ska längre.
– De vet inte vad ska göra, det är lite som att de har gett upp på mig.
Här är vi nu, ett år efter att de första symptomen uppenbarade sig och Clara Jonsson kan konstatera att hon har en mörk tid i backspegeln. Året som skulle bli så kul, med division 1-spel och studentexamen, blev något annat.
– Jag hade aldrig trott att det skulle påverka mig så mycket psykiskt, det var jag inte beredd på. Så dåligt som jag har mått det senaste året, både fysiskt och psykiskt, har jag aldrig gjort. Jag är annars en glad och sprallig tjej med mycket energi, men nu är jag totalt trött.
Clara Jonsson gjorde a-lagsdebut blott 13 år gammal, men nu kan hon inte spela alls.
Clara Jonsson säger att orken saknas. Efter arbetspassen på förskolan där hon jobbar är hon ”helt färdig” och så snart hon kommer hem får hon lägga sig ned att vila. Hon berättar att hon kan ha uppemot 100 i puls när hon ligger i sängen, och bara att knyta skorna gör att hjärtat slår hårt och snabbt.
Hon har under den svåra perioden fått mycket stöd från familjemedlemmar och personer i P18.
– De ser ju en tydlig skillnad, att jag inte är samma glada Clara, säger hon.
Clara Jonsson gjorde a-lagsdebut blott 13 år gammal och har spelat fotboll i P18 i stort sett i hela hennes liv, från att hon var 6-7 år gammal, och att inte kunna göra idag gör henne ledsen.
– Jag har aldrig varit långtidsskadad eller liknande, så det här kommer som en vägg.
– Fotbollen har betytt jättemycket för mig. Laget, allt runtomkring, sammanhållningen... Jag älskar att träna liksom, och det har alltid varit en stor del av mitt liv. Så att inte kunnat göra det påverkar mycket negativt.
Clara Jonsson hoppas kunna få svar på vad hon drabbats av.
Strax före jul bestämde hon sig för att trots allt testa sig själv under en träning med fyscoachen Ulf Stillman. Hon ville se om han pallade – men fick snabbt ett negativt svar.
– Vi körde fysvarv, men i början på det andra varvet svimmade jag ihop. Jag tappade synen, känsel... Jag svimmade liksom. Det var också första gången som jag gick smärtor i bröstkorgen, och det hade jag inte haft tidigare.
– Uppenbarligen får jag inte tillräckligt med syre, och det gör att jag mår illa och svimmar.
Sen dess har hon återigen fått ta det lugnt och i veckan kom hon överens med sin tränare om att tillfälligt lägga skorna på hyllan. Nu ska hon fortsatt fokusera på att må bra igen, och hoppas kunna hitta ett svar på varför hon mår som hon gör.
Hennes klubb undersöker om de kan hjälpa henne att få göra ett arbets-EKG, men hon vet inte om och när det blir av.
Under det senaste året har många tankar vandrat, och på frågan om hon har en egen teori om orsaken till hennes problem svarar Clara:
– Det enda som jag har tänkt efter att ha pratat med andra är om jag kanske har post-covid? Det vet man ju inte jättemycket om.
Det är lite som ett rop på hjälp
Clara Jonsson
Hur det blir med den kommande fotbollsäsongen vet hon förstås inte. Hon har insett att den hur som helst inte kommer att bli vad hon hade tänkt sig. Kanske är hon tillbaka i höst, kanske inte.
Clara Jonsson längtar oavsett att bli sitt vanliga jag, och hon tänker att den här intervjun kanske kan hjälpa i jakten på svar om vad hon drabbats av.
– Det hade verkligen varit skönt att veta om någon varit med om något liknande. Om det finns någon som kan hjälpa mig. Det är lite som ett rop på hjälp.
När Clara kan vara tillbaka på fotbollsplanen igen vet hon inte.