Charlotte Ahlin och Thomas Nilsson har mycket att göra efter branden. Alla saker de lyckades rädda ligger i husen som finns kvar och infrastrukturen även i de andra byggnaderna är skadad. Sen väntar allt pappersarbete innan uppbyggnaden av ett nytt hus ens kan starta.
Skorstensstocken står kvar mitt i resterna av det som varit Charlotte Ahlin och Thomas Nilssons hem. Allt annat har brunnit upp.
– Det känns som om man blåser på skorstenen så tippar den omkull, säger Thomas Nilsson.
Både han och Charlotte var hemma den där kvällen 25 april när branden startade.
– Jag hörde att det knattrade på vinden. Det lät nästan som ett duggregn, berättar Charlotte.
På kvällen den 25 april rasade branden i huset.
Hon sprang upp för att kolla om det var något med torktumlaren som fanns på övervåningen men ljuden kom från vinden på husets norra sida. Det blev sista gången hon var på övervåningen i huset där familjen levt och bott i 30 år.
När de tittade ut såg det ut som om det var dimma ute, men i själva verket var det brandrök som lagt sig över trädgården. Samtidigt hade elden fått fäste och höll på att sprida sig uppe på vinden och inne i husets väggar.
Kvällen var kall och det var helt vindstilla. Snart stod lågorna höga från huset och räddningstjänsten som ryckt ut med full styrka kämpade för att släcka branden och för att elden inte skulle sprida sig till de intilliggande byggnaderna. Bara några meter bort ligger både deras butik Todej och flera växthus.
När räddningsledaren senare konstaterade att huset inte gick att rädda flyttades fokus från att släcka till att försöka få ut så mycket av deras tillhörigheter som möjligt. Några grannar hade kommit för att hjälpa till och ett febrilt arbete startade.
– Det blev absurt. Det var rökigt och mörkt och det rann vatten från taket, säger Charlotte.
Lågorna syntes lång väg när det brann i huset i Västergarn på kvällen den 25 april.
Utan någon riktig strategi försökte de rädda så mycket som möjligt.
– En del grejer undrar man varför de plockades ut, det var plastbackar från köket och någon tog ut en gammal kaffebryggare. Det skulle bara ut, det logiska tänkandet fanns inte, säger Thomas.
Men det var mycket som de inte fick ut och allt som fanns på övervåningen brann upp.
– Alla foton från barnen och vår familj och alla kläder var på övervåningen. Du hade inte ens strumpor, säger Charlotte till Thomas som står framför det nedbrunna huset i trädgården.
Charlotte Ahlin och Thomas Nilsson vaknar upp varje morgon till resterna av huset. "Vi väntar på att få bort huset så att man slipper se eländet", säger Charlotte Ahlin.
De bor just nu i flygeln, det gamla boningshuset, på gården. Varje morgon vaknar de upp och ser resterna av sitt hus utanför.
– Det är 30 års liv, säger Thomas.
Fotoarkiv, arvegods, skulpturer och tavlor försvann på några timmar.
En sak de lyckades rädda var en skulptur som deras bortgångne son hade gjort.
– Du bara sprang in och tog den. Både du och jag var fokuserade på att få ut den, säger Charlotte till Thomas.
Deras ena son Felix har flyttat och bor i Sanda. Han driver kaféet Mjukis på tomten i Västergarn tillsammans med sin fru där de säljer bagels, glass och kaffe. Men Charlotte och Thomas hade även sonen Victor som gick bort i cancer 2015.
– Han skulle precis fylla 23, säger Charlotte.
Victor var den i familjen som var drivande i projektet med växthus och därför har Todejs serie med växthus i trä uppkallats efter honom och heter nu Victor green house.
Vid 20.30 på fredagen den 25 april började Thomas Nilsson och Charlotte Ahlins hus att brinna. Några timmar senare var deras hem och livsverk borta.
Charlotte och Thomas driver familjeföretaget Todej med butik, ateljé och galleri i Västergarn samt snickeri som tillverkar kök i Hejde. Butiken är nu stängd på grund av branden och än vet de inte om de kommer kunna ha öppet i sommar. På tomten i Västergarn finns även showroom för deras egna kök och växthus, just nu är det endast öppet för bokade besök.
– Vi köpte huset när Felix föddes, så det här blev ju en fin 30-årspresent till honom, säger Charlotte ironiskt.
Galghumorn har flödat sedan branden.
– Vi har hållit på med galghumor i flera veckor för att hantera det, säger Charlotte och får medhåll av Thomas:
– Man måste se framåt och göra det bästa av det, säger han.
Thomas Nilsson konstaterar att det var ett bra hus. Han är själv snickare och när han renoverat genom åren har han aldrig hittat några konstigheter med husets konstruktion. "Vi har varit väldigt nöjda med huset."
Men trots det så har branden satt djupa spår.
Båda har märkt av att minnet inte fungerar som vanligt och mat har blivit en sak de inte riktigt orkat med. Därför har svaret när vänner och grannar frågat om det finns något som de kan hjälpa till med ofta blivit just; mat.
– De har försett oss med mat i två veckor, säger Charlotte.
Även om det är tufft försöker de komma in i vardagen igen.
– Man går inte för fullt. Nu har vi varit med om värre saker. Ett hus, det är världsliga ting men det sätter sig ändå. Det kommer att vara en lång process, det vet vi, säger Charlotte.
Tack vare att det inte blåste den där kvällen och räddningstjänstens professionella arbete, spred sig branden inte till några intilliggande byggnader.
– Vi har några hus kvar som är våra, om man ska vara positiv så känns det tryggt, säger Charlotte.
En byggfirma har satt upp stängsel runt huset på grund av rasrisken.
Mycket arbete återstår efter branden. Allt som räddades ur huset har flyttats in i butiken och växthusen och mycket av infrastrukturen förstördes, både el och vatten.
– Vi har el i flygeln där vi bor men inte i butiken, säger Thomas.
Nästa etapp blir försäkringsbolaget. Försäkringen ska täcka kostnaderna för ett nytt hus.
– Vi ska bygga ett nytt hus men hur det kommer att se ut, det vet vi inte.
Huset som brann var ner ett tvåvåningshus som byggdes under åren 1947 till 1948 och sen har de byggt ut, renoverat och fixat under åren de bott där.
En ljusstake i betong som är gjord av Tove Adman klarade sig i princip oskadd genom branden. "Vi tänder den symboliskt varje kväll", säger Charlotte Ahlin.
Förhoppningsvis kan det nya huset stå klart om 1,5 år.
– Vi står i samma läge som någon som köper en tomt och vill bygga ett hus, säger Thomas.
Försäkringsbolaget har föreslagit att de ska titta på modulhus, en enplansvilla. Men i avtalet står det att försäkringen ska täcka ett fullvärdigt hus.
Thomas Nilsson hittar fortfarande nya grejer bland bråtet efter branden. "Man går och letar i spillrorna och så hittar man något".
Thomas Nilsson och Charlotta Ahlin hoppas kunna ha ett nytt hus på plats om 1,5 år.
Det tog inte många timmar innan branden förstört både Thomas och Charlottes hem och nästan alla deras ägodelar.
Just nu bor de i flygeln men eftersom den är uthyrd kommer de att behöva flytta ut under sommaren. Efter en efterlysning på sociala medier har flera personer hört av sig för att hjälpa till med boende.
– Det kommer att lösa sig, säger Charlotte.