I mitten av september förra året fick Benny Forsman och Ulla Funk besked från sin hyresvärd att de med kort varsel skulle lämna huset de bott i sedan 2013. Därefter följde månader där paret utan framgång letade efter en bostad.
2013 flyttade Benny Forsman, 69, och Ulla Funk, 72, in i ett 135 kvadratmeter stort hus i närheten av Visby flygplats. Huset hyrde de privat, och de kom att trivas bra i det, även om det genom åren periodvis uppstod en del problem med hyresvärden.
– Han var inte riktigt som andra hyresvärdar. Han utförde alla reparationer själv, trots att han inte hade kompetens för det. Han byggde även nya hus på tomten lite då och då, men han gjorde inget åt de hus som redan fanns. Han ville helt enkelt få in så mycket pengar som möjligt, säger Benny Forsman.
Han och hustrun Ulla Funk tror själva att de kanske var lite obekväma, kanske klagade lite för mycket, för i mitten av september förra året kom hyresvärden plötsligt och sade att Benny och Ulla behövde flytta.
– Vi blev såklart väldigt förvånade. Han sa att anledningen till att han upphävde kontraktet var att han skulle ha huset själv, men det var nog snarare en ursäkt för få ut oss så snabbt som möjligt. Vi har också hört ryktesvägen att huset stått tomt sedan vi lämnade det, säger Benny.
De försökte ta hjälp av Hyresgästföreningen, men fick svaret att de varit medlemmar för kort tid. Av hyresvärden fick de tre månaders uppsägningstid, och det blev med andra ord bråttom med att försöka hitta en bostad.
Det kändes nästan som att tiden stod stilla där ett tag. Det blev ett tungt lass att dra så plötsligt
Ulla Funk
– Vi hade letat lite innan också, men då utan någon brådska. Nu blev det istället väldigt bråttom, och det kändes nästan som att tiden stod stilla där ett tag. Det blev ett tungt lass att dra så plötsligt, säger Ulla Funk.
De konstaterade att det inte fanns speciellt mycket att hyra för ”vanliga” gotlänningar, speciellt om man inte vill bo möblerat då man har många egna ägodelar.
Benny berättar även att alla hans poäng hos Gotlandshem försvann när han var någon dag för sen med att förnya sin köplats när bolaget gjorde om sitt system för ett par år sedan. De poäng som han i höstas hunnit samla på sig räckte därför inte långt.
– De där månaderna var ett helvete. Fan vad vi grinade och hade oss. Vi mådde skit, säger Benny.
Ulla fyller i:
– Man fixade nästan inte att göra någonting alls. Det här med var vi skulle bo malde i hjärnan hela tiden, och varje gång vi fick avslag på en bostad blev det värre. Man tappade lusten till allting, och samtidigt var vi tvungna att försöka lösa vår boendesituation.
De där månaderna var ett helvete. Fan vad vi grinade och hade oss.
Benny Forsman.
När november var på väg över i december hade Benny och Ulla ännu inte hittat någon bostad. Eftersom de inom kort skulle bli tvungna att lämna sitt hem tog de beslutet att försöka be Region Gotland om hjälp. I vissa lägen kan personer på Gotland få förtur till en lägenhet hos Gotlandshem, och det var det som Benny och Ulla hoppades på.
– Vi tog kontakt med socialförvaltningen, och där var det svårt att ens få prata med rätt person. När vi väl fick prata med någon på försörjningsstödsenheten förklarade vi att vi inte var ute efter pengar, utan att vi ville se om det gick att få förtur till en lägenhet, berättar Benny.
När Benny Forsman och Ulla Funk inte lyckades hitta en bostad på annat sätt kontaktade de Region Gotland med förhoppning om att kunna få förtur till en av Gotlandshems lägenheter.
Han och Ulla hade förberett sig på att man kanske skulle få ett nej, men man hade inte räknat med att få det bemötande som man säger sig ha fått.
– Det första mannen i andra änden av telefonen sa var att vi borde flytta till fastlandet, för där finns det hur många lägenheter som helst. När vi förklarade att det inte var någon bra lösning med tanke på vår ålder och hälsa så sa han: ”Då är det bara Birkagården jag kan hänvisa till”.
Enligt Benny Forsman och Ulla Funk ska en tjänsteman på socialförvaltningens försörjningsstödsenhet ha hänvisat dem till Birkagården när de hörde av sig för att se om de hade möjlighet att få förtur till en lägenhet.
Natthärbärget Birkagården erbjuder sängplatser för personer som är hemlösa, och det var dit som Ulla Funk och Benny Forsman, både med ålderskrämpor och sviktande hälsa, ska ha hänvisats till av en tjänsteman på Region Gotland.
– Det var otroligt. Jag blev helt stum och kom av mig totalt. I det läget så brast allting för oss, all livsglädje försvann, säger Benny.
I det läget så brast allting för oss, all livsglädje försvann.
Benny Forsman
Till slut, efter många om och men, lyckades paret få tag på en lägenhet i det gamla äldreboendet i Klintehamn. Dit flyttade de strax före jul, men innan dess var de tvungna att skänka bort stora delar av sitt bohag.
– Vi hade bott på 135 kvadrat, och hade möbler för en sådan yta. Nu bor vi i en enrumslägenhet på 40 kvadrat, så vi fick skänka bort nästan allt.
Hur kändes det när ni till slut ändå fick tag på en bostad?
– Det är klart att det var en lättnad att veta att vi skulle ha tak över huvudet. Men det känns inte rätt ändå. Det här är inte vad vi önskar, men man får vara glad för det man får. Är man inte rik, turist eller brottsling så verkar det inte vara meningen att man ska kunna leva och bo på Gotland, säger Benny.
I dag bor Benny och Ulla i en lägenhet i gamla äldreboendet i Klintehamn. Paret beskriver lägenheten som en nödlösning, men att man får ”vara glad för det man får”.
Han och Ulla är väldigt besvikna på hur de blev bemötta av Region Gotland, och de har i efterhand valt att anmäla försörjningsstödsenheten till justitieombudsmannen, JO.
– Hade de åtminstone försökt hjälpa oss, eller hänvisat oss någon annanstans än till Birkagården, då hade det varit en annan sak. Men nu gjorde de inte ens ett försök, säger Benny, och får medhåll från Ulla.
– Region Gotland sjönk så oerhört i mina ögon. De ligger så långt under golvet som man kan komma, och jag har inget till övers för hur de behandlade oss.
Regionen ligger så långt under golvet som man kan komma, och jag har inget till övers för hur de behandlade oss
Ulla Funk
Lina Wigsten är chef för försörjningsstödsenheten på socialförvaltningen, och när Helagotland pratar med henne känner hon inte till att det gjorts någon JO-anmälan. Eftersom Bennys och Ullas samtal inte blev ett ärende så finns det inte journalfört, men Wigsten beklagar hur de upplevt kontakten med hennes enhet.
– Utifrån vad du berättar om hur de upplevt bemötandet från oss så kan jag bara beklaga. Det är superviktigt att vi från vår sida har ett bemötande som präglas av respekt och lyhördhet. Vi vill kommunicera på ett sätt så att individer vågar och vill höra av sig till oss för att de stöd som de behöver, säger hon.
Benny Forsman och Ulla Funk har JO-anmält Region Gotlands försörjningsstödsenhet med anledning av att man upplever att man fick ett dåligt bemötande från en av enhetens tjänstemän.
Hon berättar att socialtjänsten själva inte förmedlar några bostäder, men att man kan hjälpa till på olika sätt.
– Där kan ju Birkagården vara en lösning om någon behöver en sängplats akut, men det låter som att vi har trampat snett i det här fallet. Det var inte där de här personernas behov låg.
Det låter som att vi har trampat snett i det här fallet.
Lina Wigsten
Chef försörjningsstödsenheten
Enligt Lina Wigsten finns det en hel del kriterier, både sociala och medicinska, kopplade till att få förtur på en av Gotlandshems lägenheter.
– Av förklarliga skäl kan jag inte svara på huruvida de här personerna uppfyller kriterierna, men man har ju såklart rätt att ansöka om förtur oavsett. Sammanfattningsvis så är det inte okej hur de har upplevt kontakten med oss. Alla som hör av sig till oss ska känna att man fått ett gott bemötande även om man kanske inte får beskedet man önskade.
