”I Danmark är vattnet dyrare – och då är det också färre som vattnar med dricksvatten. De har redan gjort den här omställningen”, berättar Susanne Bjergegaard Pettersson.
Jaha, så var det då dags för det där förbudet igen – och den här gången över hela ön. De senaste tre månaderna har vi bara fått drygt hälften av den normala nederbörden för året, vilket leder till de sämsta grundvattennivåerna på mer än ett decennium.
– Vi är ju en väderberoende verksamhet som inte kan få det att regna även om vi gärna skulle vilja det, sade regionens VA-chef Susanne Bjergegaard Pettersson när bevattningsförbudet presenterades i slutet av mars.
Men det är en förklaring som gotlänningarna har svårt att nöja sig med; även i år har beslutet kritiserats och det verkar finnas många frågetecken kvar. Vi försöker ju förbruka mindre – gör det ingen skillnad? Går det inte att ”fånga in” mer av nederbörden? Är det ens brist, egentligen? Och så vidare.
Helagotland har nu träffat VA-chefen för en mer omfattande intervju.
I Danmark är vattnet dyrare – och då är det också färre som vattnar med dricksvatten. De har redan gjort den här omställningen.
Susanne Bjergegaard Pettersson
Avdelningschef VA, Region Gotland
Huruvida det faktiskt saknas vatten, eller inte, det är väl en bra fråga att börja med. Redan här blir det tydligt att en del av frustrationen har med begreppsförvirring att göra; det är lätt att generalisera, men vi behöver specificera vad vi pratar om.
– Det är brist på grundvatten, inte vatten överlag. Grundvattnet kommer från regn och snösmältning och lagras på Gotland nere i kalkstenen. Lagren hade varit större om vi hade haft till exempel rullstensåsar, men de finns inte här. Därför är nivåerna särskilt känsliga och de senaste åren har vi inte fått den nederbörd vi behöver, säger Susanne Bjergegaard Pettersson.
Ön har även ytvattentäkter, alltså platser där man pumpar från sjöar och vattendrag. Men de är också regnberoende – och man får inte ta hur mycket som helst ur dem; det regleras i särskilda vattendomar.
– På grund av detta har vi på senare tid dessutom investerat i två avsaltningsanläggningar, för att utnyttja att vi har Östersjön runt oss. Men anläggningen söder om Visby producerar fortfarande inte på maxkapacitet, utifrån vad vi anser att vi har beställt.
Åtgången och myterna
Gällande förbrukningen är gotlänningen något bättre än fastlänningen; vi gör åt omkring 130 liter per person och dygn, mot rikssnittets 140 liter.
Under pandemiåren sparade vi mer, på ön – men detta visade sig tyvärr vara en parentes; i övrigt har nivåerna legat relativt konstant under det senaste decenniet.
– Inom tekniska nämnden har man beslutat att förbrukningen ska minska med 20 procent under mandatperioden och där har vi mycket kvar att göra. Och då finns det ändå experter som menar att vi måste minska mycket mer i framtiden, till neråt 50 liter per dygn enligt en del, berättar Susanne Bjergegaard Pettersson.
Nya kampanjer planeras nu, kring hållbar vattenanvändning.
– Men vi vet också att vi inte kan nå dit enbart med beteendesatsningar. Det måste till tekniska hjälpmedel som snålspolande duschar eller att toaletten spolas med regnvatten. Gotlandshem har också ett projekt med individuell debitering, som verkar minska förbrukningen med uppåt 25 procent.
Vattnet kan bli dyrare när tillgången är liten, som på elmarknaden
Susanne Bjergegaard Pettersson
Avdelningschef VA, Region Gotland
Apropå ön i förhållande till fastlandet, kan det vara på sin plats att ta död på några myter:
1. Gotland är inte alls den enda landsända som har bevattningsförbud. Enligt Svenskt Vatten, branschförbundet för landets VA-organisationer, har detta införts i omkring 20 till 50 olika kommuner de senaste åren.
2. Det är inte heller bara här det pratas om vattenbrist – detta gäller snarare nästan överallt i landet. Gotland ligger kanske snarare i framkant, sett till att problemet är belyst sedan länge.
En sak som särskiljer Gotland är dock säsongsskiftningarna. I Gotlands folktätaste område – Visby, Väskinde och Vibble – ökar förbrukningen med omkring 30 procent under juli månad, jämfört med lågsäsong. Detta har föranlett en idé som i sig kan komma att bli omdiskuterad:
– Vi har funderat på säsongstaxa, alltså att det blir dyrare när tillgången är liten, som på elmarknaden. Men då ska de fastboende också betala mindre på vintern i så fall. Just det här ska alltså inte leda till mer intäkter totalt, men det gör att de säsongsboende får betala något mer.
Insatser – som kostar
Några åtgärder och insatser har nu redan nämnts, men det jobbas på betydligt fler spår samtidigt. Gällande att öka produktionen letar man alltjämt efter fler grundvattentäkter, ett konstant arbete som fortgått i mer än 50 år nu.
– Många frågar varför vi inte använder mer från kalkindustrin, men det vattnet måste först renas ordentligt. Vi jobbar med både Heidelberg och Nordkalk kring detta, men det är ingen ”quick fix”, det kommer ta några år.
Det här med dammar då, för att spara mer när det finns överskott?
– Ja, vi tittar på det, men vattnet avdunstar lätt på sommaren och är dessutom mer smutsigt än grundvatten, eftersom det inte filtreras. Många lantbrukare har dock dammar i dag, till bevattning, och vi uppmanar även hushåll att samla vatten.
Men det blir inga regionala dammar till bevattning?
– Det ingår inte riktigt i det kommunala uppdraget och vi har fullt upp med det vi måste göra.
Kan man fånga upp mer av det som rinner ut i havet, till exempel med våtmarker?
– En våtmark är ju tät i botten, det gör man mer för den biologiska mångfalden. Men visst, lite grundvatten blir det kanske och man kanske skulle kunna bromsa upp vid Tingstäde träsk, så att det kan ”sippra tillbaka” dit vid behov. Men enligt vattendomen måste vi också släppa en del genom Ihreån, för mångfalden där men även med tanke på privata brunnar i området, svarar VA-chefen.
Hur mycket vatten vi får ta från till exempel Tingstäde träsk regleras genom en vattendom från mark- och miljödomstolen.
Idéer finns, men mycket analys- och utredningsarbete återstår. Man kan fråga sig varför inte mer av detta redan är gjort? Men Susanne Bjergegaard Pettersson ser det inte så.
– Självklart kan man tycka det, men många av de här problemen har ändå blivit mer akuta först på senare år, till stor del på grund av klimatförändringarna. Vi har också fått mer kunskap hela tiden – men samtidigt tuffare krav, via lagstiftningen. De beslut och prioriteringar som gjorts tidigare var säkert rätt där och då, utifrån förutsättningarna.
Det går naturligtvis inte heller att bortse från det ekonomiska. VA-verksamheten av taxefinansierad, inte via skatten, och har behövt fokusera på både förnyelse och utbyggnad av själva nätet.
– Alla tänkbara lösningar kostar; ett till avsaltningsverk skulle säkert gå på en kvarts till en halv miljard. Och det ska våra abonnenter i så fall betala.
Kommer vattnet bli ännu dyrare, över tid?
– Enligt Svenskt Vatten lär alla VA-kollektiv behöva höja avgifterna varje år framöver, så svaret är ja. Sedan lobbar även den organisationen mot regeringen för att skattepengar ska skjutas till också. Framförallt när det är satsningar som har med säkerheten att göra, de borde inte kollektivet ensamt behöva betala.
Vattentornet i Visby firar 100 år i år. Det finns mycket inom VA-verksamheten som man behöver se över och förnya. Vad enheten ska lägga tid och pengar på är hela tiden en prioriteringsfråga.
Fuskarna slipper böter
Det sista delämnet för dagen blir det så kallade ”fusket”. Alltså om man kan få ner förbrukningen genom att sätta dit fler av dem som bryter mot förbudet.
I en artikel från 2022 berättade VA-avdelningen om nya metoder för att hitta fuskare, bland annat genom ny övervakningsteknik som kunde monteras på sopbilarna.
– Vi har även andra sätt att upptäcka om det finns ökad förbrukning när vi inte borde ha det. Då tar vi kontakt med fastighetsägaren. Oftast är det inte fusk, det kan vara till exempel en läcka. Visst kan det vara någon som har fyllt poolen, men det ser vi nästan inte i dag, det är stor skillnad mot bara några år sedan.
Vad gör ni om det är någon som fyllt poolen?
– Oftast är det någon som inte har koll och då löser vi det genom dialog. Vi kan inte ge böter, men vi kan begränsa mängden vatten de får i kranarna.
Har ni gjort det någon gång hittills?
– Nej, aldrig på grund av bevattningsförbudet, det har bara varit om någon inte betalt sin räkning, svarar Susanne Bjergegaard Pettersson.
Susanne Bjergegaard Pettersson, chef på Region Gotlands VA-enhet.
Många försöker verkligen spara, men den totala vattenförbrukningen på Gotland ligger ändå kvar på en relativt kontant nivå.