Hundratals misstänkta svartbyggen utreds: ”Mycket som anmäls”

Ur en liten svart tygpåse plockar Julia Mårtensson fram en tumstock. Hon vecklar ut den och vänder sig mot buskhäcken, som något spretande sträcker sig längs gatan i ett av Visbys villaområden.

– Från marknivå är den 160 centimeter, det är dubbelt så högt som den får vara, säger hon till Anna Hallin, kollega på enheten byggprocess och tillsyn.

Det här är deras vardag, en vanlig gråmulen torsdag i januari – men de hanterar också alla misstänkta svartbyggen som kommer in till Region Gotland.

Tillsynshandläggare Julia Mårtensson med tumstocken i högsta hugg. Ibland är det någon som byggt något olovligen – men även en alltför vildvuxen häck ligger inom Plan- och bygglagens område.

Det är inte lite heller, som anmäls. 1 347 ärenden har de fått in de senaste fem åren; det blir omkring 270 om året – och mer än fem i veckan.

Sedan 2019 är det möjligt att skicka in sina misstankar anonymt och digitalt, vilket ses som en trolig anledning till att mängden ökar.

En sådan anonym skrivelse ligger bakom utflykten denna torsdag. ”Skymd sikt och svårt att ta sig fram på cykel...”, anser anmälaren.

– När vi tar upp ett ärende kollar vi först igenom och gör en bedömning; finns det ett underlag och har detta med ”vår” lagstiftning att göra? Det är vanligt med frågor om staket – men ett helt sedvanligt staket är inte bygglovspliktigt, berättar Anna Hallin.

Plan- och bygglagen, PBL, det är den de jobbar med. Det inkluderar alltså ärenden om för höga häckar – eftersom denna lag har en skrivelse om att ”hålla fastigheten i vårdat skick” och att sådant som finns på tomten inte ska utgöra fara eller hindra trafiken.

Ett vanligt staket hör alltså inte hit och det som rör annan lagstiftning skickas vidare till andra avdelningar, eller helt andra myndigheter.

– Det kommer in sånt som går under Miljöbalken, då skickar vi vidare till miljö och hälsa eller till länsstyrelsen. Vi har haft en del som handlar om skyltar också och de kan hamna hos Trafikverket i stället.

Foto: Anna Ekeroth

Först ser vi på om det är fara för liv och hälsa

Rosanna Stenström

Enhetschef byggprocess och tillsyn

När gruppen väl bestämt sig för att utreda något, kommer nästa bedömning: Kan det som anmälts utgöra en fara för liv och hälsa?

Är svaret ja blir ärendet prioriterat; då kontaktas fastighetsägaren för att boka in ett tillsynsbesök. Inte sällan hör man även av sig till någon brandingenjör.

– Ja, vi har ofta någon från räddningstjänsten med oss, om det är ärenden där man måste bedöma brandfara. Det kan ibland bli den personen, snarare än vi, som ställer krav på åtgärder, säger Anna Hallin.

Vad brukar ni få för bemötande från fastighetsägarna?

– Det är ändå rätt sällan som folk blir sura, faktiskt. De flesta vill göra rätt och vill inte heller att någon ska råka illa ut.

Trots det stora ärendeflödet existerar det en myt på Gotland: Att mörkertalet skulle vara stort, att det finns hur många svartbyggen som helst – och att det skulle vara lätt att komma undan.

En svårkontrollerad teori. Men den stämmer inte med tillsynshandläggarnas bild av läget.

– Det är svårt att göra en generell bedömning, men det är ju väldigt mycket som anmäls, påpekar Rosanna Stenström, som är enhetschef för verksamheten.

– Känslan är att folk är väldigt uppmärksamma på sin omgivning och dessutom alltmer pålästa kring vad som gäller. Eftersom de flesta har en mobil med en kamera med sig överallt går det också lätt att dokumentera det man hittar, tillägger Anna Hallin.

Tror ni att det ibland är jantelag, missunnsamhet – eller ren avundsjuka – bakom anmälningarna?

– Det vill vi nog inte spekulera om.

Responsen varierar, men det är ändå sällan som fastighetsägarna blir sura, enligt tillsynspersonerna. Här syns Julia Mårtensson och Anna Hallin på väg ut på ett ärende.

Foto: Simon Bendelin

Men vad är det då som folk oftast anmäler? Enligt utredarna finns det två företeelser som förekommer särskilt ofta.

Den första handlar just om växtlighet.

– Precis det här, att man inte klipper sin häck så att sikten skyms i en korsning, är vanligt. Ganska ofta har tomtägare planterat som allra mest i hörnen – där man kanske ska ha som minst egentligen, med tanke på trafiken utanför. Eller man måste åtminstone hålla efter häcken; max 80 centimeter över gatunivå är det som gäller, klargör Anna Hallin.

Det andra, som återkommer regelbundet, ligger kanske närmare definitionen av ”svartbygge”. Då handlar det om komplementbyggnader, som friggebodar eller attefallshus.

– Eller förråd och garage. Det kan gälla att det finns för många, eller att de ligger för nära tomtgränsen. Tipset här är att reda på fakta innan du bygger något; man kan alltid höra av sig till oss först!

Friggebodar, attefallshus, garage och andra komplementbyggnader är vanliga tillsynsärenden.

Foto: Martina Holmberg / TT

Teamet består av tre handläggare och en koordinator. De hanterar inte bara nyinkomna ärenden; det finns en rejäl hög med gamla sådana att komma ikapp med också, något som Helagotland har rapporterat om tidigare.

Av de 1 347 anmälningarna från de senaste fem åren hade man kring det senaste årsskiftet hunnit utreda 822, som är helt klara. 99 av dem, det vill säga tolv procent, har lett till någon form av påföljd.

– Det kan bli ett föreläggande, till exempel att man måste komma in med en lovansökan i efterhand, men även att man måste rätta vissa delar för att undvika sanktionsavgift, säger Anna Hallin.

– I den bästa av världar behövs inte vår händelsestyrda tillsyn alls, för där gör alla rätt från början, avslutar Rosanna Stenström.

Att det skulle vara ”lätt att komma undan”? Nej, det är inte tillsynspersonernas uppfattning. Här Anna Hallin och Julia Mårtensson.