”I dag är ett mord en mindre grej, det händer ofta, men då var det inte så”, säger Fröjelbon Mats Blomberg som äger marken där två människor brutalt dödades 2005.
En liten skogsväg leder in till ett gammalt grustag. De höga tallar som omgärdar jordhögar och sorteringsverket ger både lä och avskildhet.
Mats Blomberg står vid slutet av den lilla grusvägen. Marken har tillhört hans familj sedan medeltiden. Han var först motvillig till att ställa upp på den här intervjun.
– Men någon behöver säga hur det är att uppleva det. I dag är ett mord en mindre grej, det händer ofta, men då var det inte så. Jag vill att folk ska förstå att det följer med en resten av livet, säger han.
Gotlands Allehanda den 25 april 2005.
UTREDNINGEN
Söndagen den 24 april 2005
Polisen Karin Hansson är ledig när hon får ett sms av en kompis som skriver att det har hänt något ”stort” på Gotland. Karin slår på tv:n och läser på text-tv. Två kroppar har hittats i ett grustag – allt tyder på att de har blivit mördade.
Tillsammans med sin kollega fick Karin Hansson jobbet att hålla förhör med de misstänkta. Sammanlagt hölls 17 förhör med huvudgärningsmannen. ”Det var många och långa förhör. Det var ingående och vi fick ta det bit för bit”, säger hon när hon minns tillbaka.
På polishuset i Visby efterlyser chefen personer som kan komma in och jobba. Karin Hansson anmäler sig omedelbart. Under de kommande dagarna ska i princip alla gotländska poliser arbeta intensivt för att lösa dubbelmordet. Dessutom skickar Rikskrim två mordutredare, samtidigt som en rättsläkare flygs in från fastlandet.
Karin Hansson kommer tillsammans med sin kollega Mikael Åslund hålla i förhören – där de slutligen får båda gärningsmännen att erkänna delar av förloppet. Det är första gången som hon har en central roll i en mordutredning.
– Det var stort. Mycket att göra, mycket att tänka på, säger hon i dag.
MORDDAGEN
Lördagen den 16 april 2005
Pia, 47, och Börje Liljegren, 49, har varit gifta i tre år. Efter att ha flyttat runt en del bor paret nu i en lägenhet i Hemse. De bodde tidigare i Stenkyrka, men flyttade därifrån efter att ett fönster krossats och de blivit hotade. Orsaken påstods vara obetalda skulder.
Pia var rädd och orolig, enligt närstående. Det fanns starka misstankar om vem som låg bakom, men just den här aprilkvällen kommer hotet från ett helt annat håll. En 44-årig man som heter Peter Grönkvist planerar att kidnappa paret Liljegren. Han lyckas lura dem till huset som han hyr på Hagagatan där han vill skrämma Pia och Börje, eftersom han är arg.
Enligt honom har Pia tipsat polisen om ett narkotikaköp på fastlandet, vilket gjorde att Peter greps när han steg av färjan. Under tiden uppges paret ha stulit pengar från hans hem och de har en obetald skuld till honom på 5 000 kronor.
Klockan är runt 20 på kvällen när Pia och Börje kommer till villan. Paret binds fast i köket, sedan förs de ut till en vit Passat.
Från sin husvagn ser en granne bilen lämna uppfarten. Han är säker på att han ser fyra huvuden i bilen. Han känner inte bara igen Peter Grönkvist utan även en 25-årig man som också bor i trakten.
I grustaget i Fröjel miste Pia och Börje Liljegren livet på ett mycket brutalt sätt.
Bundna, försvarslösa och med munkavle tas Pia och Börje Liljegren på en två mil lång bilresa. Målet är ett ensligt grustag i närheten av länsväg 561.
– De måste ha känt maximal ångest. Dödsångest, säger Fredrik Persson, som leder polisens utredning.
UPPTÄCKTEN
23 april 2005
En ung grävmaskinist har knappt inlett dagens arbete vid grustaget i Fröjel innan han gör den fruktansvärda upptäckten
– Det gick inte att tro på det man såg, säger han till Gotlands Allehanda dagen efter.
Först tror han att det är en docka som ligger i jordhögen. Men det är en kvinnokropp. Han ringer sin mamma, som direkt hör på rösten att något har hänt. Snart är platsen full av poliser.
Senare samma dag markerar en polishund bara ett par meter från platsen där Pia Liljegrens kropp hittats. Det visar sig vara hennes make Börje, som även han utsatts för brutalt våld och grävts ner.
Det är ruggigt, jävligt ruggigt.
Mats Blomberg
Fröjelbo
Fröjelbon Mats Blomberg är på väg från sitt dåvarande bostadshus till släktgården där han har djuren, då han ser poliser och möter avspärrningar. Han får inte veta vad som har hänt. Det är först senare, när en kriminalinspektör kommer för att prata med honom, som han får nyheten. Två döda kroppar har hittats i jordhögen på hans mark.
– Det är ruggigt, jävligt ruggigt, säger han.
Tankarna far direkt till det olösta mordet på Selma Thimgren 50 år tidigare.
Mats Blomberg var en liten pojke när hon ströps till döds – också det på familjens mark.
– Det dök upp och jag tänkte direkt: ”Vad är det här?”
Redan samma dag som offren hittas håller en polis förhör med Peter Grönkvist, eftersom han ingick i parets bekantskapskrets. Han ger då polisen namn på flera personer som han tror kan ha hotat eller haft något otalt med paret Liljegren. Själv säger han sig ha sett paret senast en eller två dagar innan morden, när han cyklade genom Hemse.
LEDTRÅDARNA
Måndagen 25 april 2005
Fredrik Persson står nu inför uppgiften att lösa ett dubbelmord. Det finns ännu ingen misstänkt, så det klassas som ett spaningsmord. Arbetet är helt inriktat på att få fram en eller flera misstänkta. Polisen använder alla resurser och förhör anhöriga, vänner och grannar för att kunna kartlägga paret Liljegrens sista tid i liv.
– Jag förstod direkt att vi hade jättemycket att göra. Det är ovanligt med mordutredningar på Gotland. Nu var det dessutom två som dödats på ett ganska spektakulärt sätt, nedgrävda på en enslig plats på landet, säger Fredrik Persson.
Över 50 personer förhörs i utredningen och det genomförs dörrknackningar i både Fröjel och Hemse. Mängden uppgifter som kommer in är enorm. Det är också bland alla dessa förhör som avgörande uppgifter kommer fram.
– Ett vittne hade pratat med en av gärningsmännen och kommit in på Pia och Börje. Då ska han ha sagt: “De får du aldrig mer se igen”, berättar Karin Hansson.
Polis på plats i Fröjel i samband med mordet.
Bit för bit läggs pusslet. Samtidigt analyseras telefontrafik och positioneringar från offrens mobiltelefoner.
Allt pekar i samma riktning.
MEDIEINTRESSET
26 april 2005
Med hemlig avlyssning av Peter Grönkvists telefon stärks misstankarna.
– Han ringer bland annat en reporter på Expressen och försöker att sälja storyn, berättar Fredrik Persson.
I samtalet nämner inringaren saker som ännu inte har kommit till allmänhetens kännedom, som att offren hittades med svarta buntband runt händerna.
Det finns ett stort medieintresse för dubbelmordet. På polishuset i Visby hålls presskonferens och i det annars så lunga området i Fröjel rör sig pressfotografer och reportrar. Mats Blomberg tycker att det är jobbigt.
– Det var en massa murvlar. Jag tycker inte om det. Vid ett tillfälle brann det till, den personen lyssnade inte och tjatade. De sprang runt vid husen, men fick respass hos de flesta, säger han.
Den 28 april anhålls en av gärningsmännen. Dagen efter grips han i sitt hem i Hemse.
GRYNINGSRÄDEN
29 april 2005
Klockan är 06.00 när polisen kommer till Hagagatan i Hemse.
– Vi kom så tidigt så att vi väckte dem. Det var ett väldigt lugnt gripande, säger Fredrik Persson.
Målet är inte bara att gripa den misstänkte, utan även att säkra så många bevis som möjligt. Därför har de redan på förhand förvarnat Statens kriminaltekniska laboratorium så att deras personal finns på plats.
Vid husrannsakan hittas avgörande bevis – både mordvapnen och ett av offrens telefoner.
44-åriga Peter Grönkvist tas till arresten i Visby och anhålls senare samma dag.
– Då lärde jag mig att det inte är färdigt bara för att man har plockat in någon. Det är då det egentliga jobbet börjar, säger Fredrik Persson.
Det är så himla svårt och hålla det inom sig när pappa har gjort en sån sak
44-åringens dotter
Samma morgon har en 15-årig flicka kallats till polisstationen i Visby. I förhörsrummet sitter Karin Hansson och hennes kollega. Karin frågar henne: ”Vet du varför du är här i dag då?”
– Nej, men jag tror att det handlar om mordet, säger hon.
– Har du någonting att berätta om det då?
– Mm.
Hon berättar att hennes pappa har blivit förbannad på makarna Liljegren efter att de tjallat för polisen, hur hon hittat ett rep som suttit fastknutet på föräldrarnas köksstol och frågat sin pappa om det.
– Han bara: ”Jo, ja, kan jag få det liksom.” Jag gav han det och han sa: ”Det var bra det för det kan ge mig fjorton år eller livstid”, säger flickan i förhör.
Flickan, som inte bor hos sin pappa, får senare ett samtal där han uppmanar henne ”att hålla tyst”.
– Och det är så himla svårt och hålla det inom sig när pappa har gjort en sån sak, och det klarar jag inte av och bära på själv, säger hon i polisförhöret.
Peter Grönkvist förs till häktningsförhandling i Gotlands tingsrätt.
GENOMBROTTET
2 maj 2005
Peter Grönkvist, som sitter i arresten på polishuset i Visby, ber själv om ett förhör med en utredare. Han säger att han har uppgifter som kan föra fallet framåt.
– Nu är det såhär att jag, jag känner mig absolut inte skyldig till något mord på Pia och Börje Liljegren. Däremot så vill jag erkänna misshandel, grov misshandel alternativt då vållande till annans död, säger han.
Peter Grönkvist börjar berätta om kvällen. Hur han binder både Pia och Börje med en flagglina och sedan tejpar deras munnar.
– Jag ville ju skrämma dom lite eller ge dom en näsbränna, säger han.
Därefter berättar han att han körde paret till ett grustag i Fröjel för att skrämma dem och sedan lämna dem där. Sedan säger han: ”Det gick så fel”. Pia ska ha börjat skrika att han och hans familj var ”jävla idioter”.
– Sen vet jag inte vad som hände...måste ha slagit till henne.
Som tillhygge använde han en spade, men han vidhåller hela tiden att han inte planerat att döda varken Pia eller Börje.
Senare ska två olika domstolar slå fast att det inte finns några tvivel om att våldet var menat att ta livet av offren.
”Det sätt på vilket slagen utdelats och den kraft med vilken flera av dem träffat samt träffbilden ger klart vid handen att syftet måste ha varit att bringa offren om livet.”, skriver Svea hovrätt i sin dom.
MEDHJÄLPAREN
1 juni 2005
Peter Grönkvist vidhåller länge att han är ensam gärningsman. Efter en månad vänder han och medger att det finns en person, som han dock inte vill säga namnet på, som kört bilen under mordkvällen. Det bekräftar vad polisen länge har trott.
En 25-årig man har namngivits av vittnen och sitter redan häktad misstänkt för mord. I samband med att han också kom till häktet försökte Peter Grönkvist sprida olika meddelanden.
En handskriven lapp hittades i Peter Grönkvists cell. ”En man han hade en spade. Men han var bara en. Jag tar stöten mina vänner kan gå på roligare möten.”
På väggen i en gemensam toalett skriver han: ”Jag torskar alltid ensam. Peter G 4 maj 2005”. I hans cell hittas en undangömd lapp med en text som antyder att det finns ytterligare en gärningsperson och på väggen står det: ”Tala är silver. Tiga är guld.”
VÄNDNINGEN
7 juli 2005
Utredningen är i sitt slutskede – men plötsligt händer något.
25-åringen har i två månaders tid nekat till all inblandning i morden, men nu ber han om ett sista förhör.
– Jag minns att vi gick in och bara satte oss tysta. Det var ju han och hans försvarare som kallat till förhör, berättar Karin Hansson.
25-åringen säger att han vill ”göra sin egen berättelse”. Han erkänner att han var på mordplatsen och att han körde bilen, men menar att han inte bundit varken Pia eller Börje.
– Vi var i princip klara, men nu måste vi ju göra ett omtag. Allt måste jämföras med den andres berättelse för att se om det är sant eller inte, säger Karin Hansson, som får sin sommarsemester inställd.
ÅTALET
15 augusti 2005
Fem månader efter morden är åklagare Björn Lindqvist klar med sin stämningsansökan. De båda männen åtalas för mord i förening med människorov. Men de nekar fortfarande och medger endast olaga frihetsberövande, 44-åringen erkänner även grov misshandel.
Även om alla spår snabbt pekade mot rätt gärningsmän, så får det inte finnas några lösa trådar när förundersökningsprotokollet färdigställs.
– Vi skulle inte sitta på rättegången och få höra att någon hittat någonting som vi inte har kollat upp, bland alla de tusentals sidorna. Det är jätteviktigt att man gör en bra utredning, så att anhöriga kan få de svar som är möjliga att ge, säger Karin Hansson.
Sex månader efter mordet hålls rättegången där två män, som kände offren, åtalas.
RÄTTEGÅNGEN
23 augusti 2005
Rättegången inleds i Gotlands tingsrätt. Åklagaren beskriver hur Pia och Börje Liljegren har fått ta emot flera slag mot huvudet med en spade och en tung hacka. Sedan har deras kroppar grävts ner.
– Skadorna har karaktär av en ren avrättning, säger åklagare Björn Lindqvist.
De båda tilltalade fortsätter att neka till mordanklagelserna. De menar att de inte ville döda någon.
Bland åhörarna sitter de fem barn som Pia och Börje Liljegren hade på varsitt håll från tidigare relationer. De företräds av advokat Richard Ploman. Han kallar dådet för ”en gränslös grymhet”.
– Det finns inte utrymme för förmildrande omständigheter av något slag, säger han.
Drygt två veckor senare faller domen. De båda männen döms för mord, Peter Grönkvist får livstid och 25-åringen tio års fängelse.
”Jag tror att de visste att det var allvar”, säger polisens utredare Karin Hansson, om timmarna innan Pia och Börje Liljegren förlorade livet.
20 år har gått sedan Pia och Börje mördades. De blev bara 45 respektive 49 år gamla. Kvar lämnades deras barn och anhöriga.
– Det är fruktansvärt att två personer ska förlora livet på det här sättet. Det är brutalt, säger Karin Hansson.
Sent på kvällen den 16 april mördades makarna Liljegren i det gamla grustaget. Det brutala mordet chockade både Fröjel och Hemse, där de inblandade bodde.
De skyldiga männen har avtjänat sina fängelsestraff. Peter Grönkvist dömdes till livstids fängelse, men fick senare sitt straff tidsbestämt till 28 år. På julafton 2023 släpptes han ur fängelset och är nu folkbokförd i en lägenhet i Visby. Den andra gärningsmannen fick tio års fängelse och frigavs efter sju år. Han har sedan dess dömts till kortare fängelsestraff för bland annat grovt rattfylleri, ringa narkotikabrott och olovlig körning. I slutet på förra året flyttade han från fastlandet till Gotland.
När morden begicks bodde Mats Blomberg bara ett stenkast därifrån. Trots att det känns olustigt att tänka på det går han ändå med på att prata med Helagotland.
Det brutala brottet har satt spår hos fler än de närmast anhöriga. Mats Blomberg tyckte under lång tid att det hela kändes olustigt. Han funderade på att flytta och det tog flera år innan familjen pratade om det som hänt.
Han minns särskilt när han ibland besökt puben i Klinte och cyklat hem i mörkret.
– Jag stirrade in här på platsen stenhårt. Att hela tiden bli påmind om det river upp en massa, säger han.
Flera av dem som vi har pratat med vill inte låta sig intervjuas med hänvisning till att de inte orkar dra upp detta igen. För Mats Blomberg är känslan densamma.
– Nu när vi pratat om det så vet jag att det här kommer att fara runt i skallen på nätterna.