I går kom miljödomstolens dom i målet om kostnaderna för en framtida sanering vid Södervägs brädgård vid Hardings i Vall. Kommunens miljö- och hälso-skyddsnämnd har krävt att Sylve Jakobsson, som ärvt marken av sin farbror, ska betala in elva miljoner kronor som en form av deposition till kommunen, för att den kraftigt förorenade marken skulle kunna saneras.
Sylve Jakobsson själv ville inte betala.
Och miljödomstolen gick på Sylves linje.
- Jag är mycket belåten. Som jag och mitt juridiska ombud ser det så är domen mycket tydlig.
Miljödomstolens dom kommer sju år efter det att Sylve Jakobsson ärvde farbroderns gård vid Suderbys i Akebäck och brädgården vid Hardings i Vall. Sylve visste redan då att marken i Vall var förorenad.

Decenniers kreosot
I den impregneringsanläggning som fanns på brädgården hade man från 50-talet och framåt kreosotimpregnerat bland annat telefonstolpar och slipers till tunnelbanan i Stockholm.
När impregneringen var klar bars virket ut på gården, där det fick dropptorka. Sista "koket" kördes 1999, då hade decenniers kreosotdroppar letat sig ned i grundvattnet och fördärvat vattnet i grannarnas brunnar, 300 meter bort.
- När jag ärvde gården visste jag att marken var förorenad. Först fick jag höra att det inte var något som man skulle kunna resa några krav om. Senare fick jag veta att saneringen skulle kunna kosta mig omkring en halv miljon.

Noll blev miljoner
En septemberkväll 2006 kom dråpslaget. Sylve skulle gå på bio med barnen i Visby när radionyheterna gav besked om att han skulle krävas på elva miljoner kronor.
Det blev ingen bio i stan den kvällen, minns Sylve.
- Det går inte att gå på bio med gråtande barn.
Sylve Jakobsson och hans familj har en tuff tid bakom sig. Om kravet på elva miljoner kronor stod fast skulle det innebära en konkurs, tror Sylve. Också länsstyrelsens beslut, som innebar att kravet sänktes till "bara" 5,5 miljoner kronor, kändes omöjligt. Alla investeringar på gården i Akebäck, som han ärvt av sin farbror, har därför fått anstå.
- Här finns massor av saker som måste göras. Uthusen måste rustas upp och diken ska dikas om, men jag har inte velat lägga ned en masa arbete på gården om allt ändå skulle gå förlorat. Och man orkar inte heller ge järnet när man har någonting som det här hängande över sig, förklarar Sylve.

Klampat fram
Miljödomstolens dom tar inte ställning till om marken omkring brädgården i Vall ska saneras eller vem som i så fall ska betala för den. Sylve Jakobsson befarar att det kan resas nya betalningskrav mot honom i framtiden. Men miljödomstolen vid Nacka tingsrätt slår åtminstone fast att kommunen inte kan kräva att Sylve ska göra just den här stora inbetalningen, som skulle fungera som en slags deposition i väntan på en sanering.
- Det kan bli fråga om att jag i framtiden måste betala saneringen själv, men det måste i så fall prövas. Det här är ändå ett stort fall framåt för min del, säger Sylve Jakobsson.
Sylve är rejält besviken på tjänstemän och politiker som har handlagt ärendet. Han har själv varit aktiv i Centerpolitiken, men under den här resan har han valt att gå ur partiet:
- Det har varit mycket konstigheter. En del handlingar har man fått dra fram med tång. Men det värsta har ändå varit att de inte har haft någon dialog med mig som är drabbad. De har varit cyniska och klampat fram med samma kraft som om det handlade om ett börsnoterat företag.
Sylve Jakobsson är vältalig och en dag som den här har han nära till skratt. Under de senaste åren har han också berättat om sin situation i de gotländska medierna.
Var har han fått kraften ifrån under de här tuffa åren?

Kröp undan
- Kraften? Ja, den har väl egentligen inte alls räckt till. Det här har överskuggat det mesta under de senaste åren och det har till och med kostat mig hälsan. Det var nog oron och alla sömnlösa nätter som ledde till att jag fick en hjärtinfarkt i juli i fjol.
- I början kröp jag undan och ville inte träda fram, men till slut gjorde jag det ändå. Jag tror att det var bra för mig och min familj att vi berättade öppet om vad som höll på att hända. Jag har fått stöd från släkt, vänner och bekanta och det har hållit mig uppe. Hade det inte varit för dem, så hade det varit ute med mig.