För paret Ehrenberg och Welin började det med ett sommarstugeköp för trettio år sedan, när barnen var små. Tanken var inte att lägga tid på renovering, men projekten dök upp ändå.

När man väl börjar inser man ganska snabbt att det finns ett dåligt och ett bra sätt att göra saker på, och då väcktes nyfikenheten för hur det bra sättet ser ut, säger Johan Ehrenberg.

Sedan dess har intresset för det hållbara utvecklats. Gunilla Welin är i dag chefredaktör på tidningen Kloka hem och genom det arbetet föddes en idé om en bok i ämnet. Johan, som är författare, och Gunilla, som också är fotograf, åkte runt och dokumenterade både en rad spännande ekohus och sina egna projekt. Resultatet är boken "Kloka hus".

Artikelbild

| Paret Johan Ehrenberg och Gunilla Welin vurmar för så kallade kloka hus. Sina tankar och erfarenheter har de samlat i en ny bok.

Ett klokt hus är byggt så att huset kan andas – det är energismart och kostar inte en massa pengar att värma upp och det är vackert, säger Johan Ehrenberg.

Gunilla Welin poängterar att det inte ska släppa ut farliga ämnen – emittera:

Det är något som ofta glöms bort i dag, men så länge vi bygger med plast så emitterar våra hus.

Olika byggtekniker

Artikelbild

| Gunilla Welins och Johan Ehrenbergs senaste husbygge, som började samtidigt som boken skrevs, har konstruerats lite som ett experiment för att prova olika tekniker: Foamglasgrund, trästommar, isolering med träull, isolerglas.

I boken går paret igenom en rad olika byggmaterial och tekniker. Hus i halm, lera, leca och hampa samsas om sidorna med trähus. Alla material har sina egna fördelar, men trä är något författarduon talar varmt om.

Det lagrar koldioxid – man får inga utsläpp genom att bygga det. Sedan är det ett lättarbetat material. Man kan bygga både extremt starka och lätta hus i trä, allt från broar och skyskrapor till små torp, säger Johan Ehrenberg.
Artikelbild

| Ett av husen som upptäcktes under bokens gång: Halmhus täckt med träpanel, på insidan lera.

De övriga teknikerna i boken är inte sämre, men däremot krångligare att arbeta med.

Omslagsbilden föreställer ett halmhus – ett fantastiskt projekt. Men ägarna är arkitekter och har ett enormt kontaktnät. För de flesta av oss blir det väldigt svårt, även om det börjar bli lättare genom till exempel färdiga byggelement som packas med halm på fabriker, säger Gunilla Welin.
Artikelbild

| Ett stadsekologiskt experiment i Trondheim, Norge, där återbruk och kreativitet fått sätta prägel på flerbostadshusen.

Trä och hampa

Ur klimatsynpunkt tror Johan Ehrenberg att hampa kan vara snäppet vassare än trä, framför allt för att materialet både binder mycket koldioxid och dessutom är snabbväxande till skillnad från skog som kräver 80 år på sig att växa upp.

Artikelbild

| Gunilla Welin.

Hampa är dessutom fantastiskt mot både röta och ohyra. Än så länge är det däremot svårt att få tag på, men jag tror att det kan förändras. Det är perfekt att odla i Sverige, vi provodlar själva till och med, säger Johan Ehrenberg.

Att många av de gamla, beprövade och pålitliga husteknikerna har hamnat i skymundan handlar framför allt om ekonomi, menar Ehrenberg och Welin. I mitten på förra seklet förändrades byggprocessen och blev mer industriell, och då ersattes tekniker och material med varianter som var billigare och enklare att hantera i stor skala.

Artikelbild

| Johan Ehrenberg.

De gamla teknikerna fungerar fortfarande jättebra, men de blir per automatik dyra för att de är så hantverksmässiga. Det gör att kostnaderna drar iväg och inte är lämpade för storskaliga projekt, säger Johan Ehrenberg.

Kunskap finns

Artikelbild

| Uppifrån och ned: Cellglasisolering, korkisolering och hård träfiberskiva.

En utmaning för de som är sugna på att bygga ekohus eller renovera klimatsmart är att den traditionella bygghandeln inte arbetar på det sättet, enligt författarna. Många av de standardrekommendationer som finns inom byggbranschen är inte i linje med ekohustänket alls. Impregnerat trä, frigolit, gullfiber, cellplast – allt sådant går bort i ekovärlden.

Men det finns massor av kunskap att inhämta på andra håll i stället. Det finns kurser i timring på flera håll i landet, byggnadsvården sitter på stor kunskap och det finns många som testat sig fram och kan ge råd, säger Gunilla Welin.
Artikelbild

| Mjuka naturfiberskivor. Uppifrån och ned: Linfiberskiva, träfiberskiva och hampaisolering.

Helt emot nya material är hon och Johan inte. Som exempel nämner han foamglas, ett modernt påfund. Returglas blir till ett material som är fuktsäkert även i liten mängd. För författarparets räkning är det viktigaste att välja det som fungerar långsiktigt.

Aktiva hus

Artikelbild

| Isolerande ull.

När man bygger eller renoverar klokt bör man fundera över om huset kan bidra till närområdet. I boken talar paret om ”slöshus, passivhus och aktiva hus”, där slöshuset är ett som kräver mängder av energi och passivhuset tvärtom kräver så lite energi som möjligt. Det aktiva huset däremot drar minimalt med energi och kan samtidigt producera energi till husen runt omkring – genom till exempel solceller.

Att ta sig an gamla hus och göra dem klokare är en utmaning, särskilt om det handlar om en byggnad från 1960- eller 1970-talen.

Artikelbild

| Lösull av cellulosafiber.

Jag växte själv upp i ett sånt hus. Om jag hade tagit över det i dag och haft som mål att göra det till ett ekohus? Fy, vilket jobb – jag skulle få byta allt, säger Johan Ehrenberg.

Under de trettio år som har gått sedan den där sommarstugan köptes har Johan Ehrenberg och Gunilla Welin både samlat på sig kunskap och egna erfarenheter. Tre hus har de själva byggt. Ett par av dessa skymtar i boken. På frågan om de gjort misstag längs vägen börjar båda skratta och utbrister i mun på varandra:

Artikelbild

| Skumglasgrus, lösull och lös perlit.

Ja! Många! Det är därför vi kan skriva en bok om detta!