Konstnären Carl Köhler (1919-2006) hämtade ofta sina motiv från teater, musik, dans och litteratur. Inträngande porträtt av både svenska och internationella författare intar en särställning i hans produktion.
"Varje anlete besitter en viss överdrift - vill leva vidare hos betraktaren. Kanske söker jag övertonerna i ett anlete, den poetiska dimensionen", var en av hans kommentarer om de egna bilderna.
Carl Köhler var en konstnär med en intensiv relation till klassisk musik, varifrån han hämtade sin inspiration, sin känsla, kraften och rörelsen i sina målningar.

Författarporträtt
På Clarion Hotel visas bland annat porträtt av de svenska författarna Gunnar Ekelöf, Lars Ahlin, Eric Hermelin och Vilhelm Ekelund, samt de internationella storheterna Franz Kafka och Samuel Beckett och konstnärerna Joseph Beuys och Natalia Gontcharova.
Teknikerna är udda och de mest iögonfallande är hans assemblage, där han skapat bilder på olika typer av plattor och skivor med häftade bitar av duk eller limmade bitar av andra material.
Gemensamt för porträtten är att de är inspirerade av de avbildade personernas temperament.
- Pappas måleri var väl lite före sin tid. Som senmodernist använde han mycket färg och form, klippande, klistrande, häftande, collage, överlappande. Han kunde jobba med ett motiv länge, bygga upp och riva ner och bygga upp igen, säger sonen Henry Köhler som tillsammans med sin syster vill återupprätta faderns konstnärskap.

Postumt erkännande
Det är först nu, efter hans död, som både publik och kritiker i större utsträckning uppmärksammat hans konst.
Sonen Henry Köhler har arrangerat utställningar både i USA och Kanada där bilderna fått uppmärksamhet. Ytterligare utställning planeras, även på Irland.
Att ett antal utvalda verk just nu visas i Visby beror på faderns kärlek till Gotland. Carl Köhler vistades ofta sommartid i Ljugarn där släktingar ägde ett hus.
Under de senaste åren har också flera utställningar visats i Stockholm, bland annat på Konserthuset.

Abstrakt och figurativt
Efter Konstakademien i Stockholm studerade Carl Köhler vidare under två år i Paris. Han tillbringade sju år i Spanien och tog intryck av de stora spanska målarna, exempelvis Picasso.
Tillbaka i Sverige inspirerades han av den nya saklighetens Otte Sköld, Sven "X-et" Erixson och Edvard Munchs virvlande linjer. Hans formspråk var abstrakt men ändå figurativt.
Under 70- och 80-talen blev den kompromisslöse målaren Carl Köhler en ganska ensam person och han stod utanför det konstnärliga etablissemanget, vilket också präglade hans självförtroende.