IF Metalls förbundsordförande Stefan Löfven besökte Gotland i tisdags. Det är rätt uppenbart att han inte bara ville stödja sina lokala medlemmar, utan även de företag de arbetar för. Löfven besökte både Nordkalk och Cementa, och sade brytningen på Gotland är av riksintresse. Miljön blir en förlorare om vi tvingas till långväga import av kalk.
Nordkalk väntar på ett utlåtande från miljödomstolen om man skall få börja bryta i Ducker, och tydligen känner sig företaget osäkert på hur den prövningen kommer att sluta. I maj beslöt man sig för att inte bryta lika djupt i det nya brottet. Det kanske beveker miljödomstolen. Men samtidigt innebär det att Nordkalk kraftigt kommer att dra ner på personalstyrkan.
Men finns det inte nya jobb inom exempelvis besöksnäringen för dem som blir av med sina arbeten? Hm. Alla försök att förlänga säsongen till trots, så är besöksnäringen fortfarande mycket säsongsberoende. För de som lever sina liv på norr är det ett hårt slag när Nordkalk krymper, och slaget mildras inte av att även andra industrigrenar på norr har problem. Båttillverkaren Nimbus lägger nu en rad varsel. Nya dåliga nyheter varje vecka har det varit på slutet.
I Gotlands Folkblad hoppas Håkan Ericsson (s) på en lösning. Han skrev i onsdags:
"Därför behövs en ny Thage G. Peterson, som först bidrar till samordning och utveckling och om det fullständigt kör ihop sig och kalkindustrin läggs ner, då samordnar fram ersättningsjobb."
Jag vet inte vad Ericsson menar med "samordnar fram". Men om det "kör ihop sig", om kalkindustrin jagas från ön, då tror jag inte att det blir några ersättningsjobb. Och jag tror hur som helst att stenarbetare på norr känner sig måttligt hjälpta om ännu en statlig institution flyttas till Gotland. För övrigt är kommunen och staten redan oerhört dominerande arbetsgivare på Gotland.
Jag förstår om en del av dem som bor nära Ducker i Bunge inte vill att Nordkalk skall få bryta. Jag kan också förstå om man inte vill bo granne med behandlingshem, ungdomsgårdar, industrier, krogar och andra verksamheter som kan vara störande. Men dessa verksamheter måste få finnas. Någon måste bo granne med dem. Och om vi vill att exempelvis stålindustrin skall rena sina processer så måste kalkbrytning också få finnas. Även här på Gotland. Under former som inte hotar tillgången på vatten.