Ett livslångt musicerande tystnade för alltid, ett drygt halvsekel sålde han dragspel och andra instrument till gotlänningarna för att inte tala om hans stora pedagogiska gärning bland många av öns dragspelsfantaster.
*
Dolle vann åtskilliga dragspelsmästerskap under sitt långa musikantliv, men något egentligt kulturpris fick han inte förrän 2003 när han var den förste gotländske musikern som fick ta emot Bacchii Bröders då nyinstiftade musikantpris "Vandringskäppen". Prisets statuter verkade vara skräddarsydda för just Dolle Muthas - "för att ha vigt sitt liv i den gotländska musikens tjänst".
Och när man ser tillbaka i de gotländska pressklippen så är det just den bilden som hela tiden exponeras - "ett liv i musikens tjänst" - och då det har inte bara att göra med att hans musikaffär hette "Musiktjänst". Den ideella delen av den gärningen skulle mer än väl räckt för att också ge honom Gotlands Tidningars kulturpris. Men han var för tidigt ute och det blev aldrig så.
Till detta skall adderas hans liv som musiker och dragspelare, samt initiativtagare till gruppen Gutebälgarna som blev en musikinstitution för gotlänningarna redan från starten 1974.
*
När jag gjorde en intervju med honom inför prisutdelningen av "Vandringskäppen" berättade han om de där 20 omvälvande sekunderna i sitt liv då han 1955, som försäljare vid Sundströms bilaffär, fick en förfrågan av Arvid Hagström i Älvdalen om han ville starta en filial av Hagströms musikaffär i Visby. Det var efter de där magiska 20 sekunderna han hade bestämt sig och även hunnit med att säga upp jobbet hos Sundström.
Året efter var det just hans affär som sålde flest dragspel av alla de 22 Hagström-butikerna i hela landet. Men det gick utför med dragspelsförsäljandet när alla skulle spela pop och rock på elgitarr och elbas och 1962 blev dragspel nästan ett skällsord tills det åter vände uppåt med Bosse Larsson och "Nygammalt" på teve.
Närapå varenda ung gotlänning som spelat ett instrument eller i grupp har någon gång handlat på Hagströms eller Musiktjänst som han kallade den lilla butiken på Söderväg efter att han blev sin egen. De sista åren flyttade han butiken till källaren i villan i Vibble och det var kanske tur eftersom han drabbades av en stroke. Där kunde hustru Ulla-Britt som varit med och drivit företaget de senaste 30 åren både sköta om Dolle och butiken.
I butiken gällde kinesisk kreditgivning, enligt ett anslag på väggen, men i praktiken sköttes affärerna på ett för gotlänningarna mycket bättre sätt - nämligen genom förtroende. Och det var inte många som missbrukade det förtroendet genom åren. Här kunde man köpa sitt livs första gitarr på kredit, hälften av betalningen efter första sommarjobbet och resten sommaren därpå. Allt sedan antecknat i hans lilla svarta bok.
När det gällde priset på själva prislappen så hittade Dolle gärna en anledning att pruta sitt eget pris, både en och två gånger, tills alla var nöjda.
*
Dolle Muthas drabbades i början 2000-talet av en stroke som var nära att knäcka en av öns mesta musikanter. När han kom hem från sjukhuset lydde inte fingrarna honom ens att spela "Nybörjarvalsen". Men med hjälp av hustru Ulla-Britt och alla spelkompisarna försökte han spela och till slut så lossnade det mer och mer.
Han konstaterade att utan musik och dragspel hade han aldrig blivit så pass återställd från sin sjukdom som han trots allt blev. Något om kulturens läkande kraft som politikerna som beslutar om framtidens kulturbidrag borde tänka på.
Men sitt öde kommer man ändå aldrig ifrån, inte ens om man är ett med sitt dragspel och hela sitt liv roat sin omgivning med ljuva toner. Många av dessa lyssnare och medmusikanter hoppas just nu att det finns ett dragspel i himlen. I så fall kanske det är inköpt på Musiktjänst i Visby. Om det är så, kan det finnas en liten notering i en svart anteckningsbok. Om det är köpt på kredit, vill säga.