Onsdagen den 18 juni för 20 år sedan blev en svart dag i Gotlands Fornsals historia.
Då stals nämligen Havorringen. Den försvann under mystiska omständigheter.
Ringen är troligen det mest fantastiska guldfynd som gjorts inte bara på Gotland, utan i Sverige. Den är oskattbar och osäljbar och borde ha varit omöjlig att stjäla.
Nu har den varit borta i 20 år.

Ringens guldvärde är cirka 40 000 - 50 000 kronor men värdet som konstföremål uppgår troligen till tiotals miljoner. Hur kunde den försvinna? Vem stal den och varför? Finns den fortfarande någonstans eller är den nedsmält?
Stölden anmäldes till polisen först den 19 juni 1986, dagen efter stölden.
Att ringen var borta upptäcktes inte förrän klockan tolv på torsdagen. Stölden hade dock med all säkerhet skett redan dagen innan, på onsdagen den 18 juni. Då utlöstes nämligen larmet i Skattkammaren två gånger, först klockan 12.00 och sedan klockan 12.45.
Den tjänsteman som var ansvarig för säkerheten återställde larmet både första och andra gången. Den andra gången upptäckte hon att en låspigg var infälld, vilket innebar att montern var olåst. Hon låste montern men lade inte märke till att ringen var borta.

Polisen konstaterade att någon åverkan inte skett varken på låset eller montern. Låset hade troligen öppnats med nyckel eller dyrk.
- Gärningsmannen har haft kännedom om låsets konstruktion, skriver polisen i förundersökningsprotokollet.
En efterlysning av ringen skickades omedelbart till samtliga polisdistrikt i Sverige och till Interpol. Enligt vissa tidningsuppgifter var det också strax efter stölden på tal att köpslå med tjuven för att få ringen tillbaka. Det blev inget av med det. Men en belöning på 25 000 kronor utfästes, till den som kunde ge polisen sådana upplysningar att ringen kunde återbördas till Gotlands Fornsal.

I samband med polisförhören direkt efter stölden fick polisen veta att en yngre man uppehållit sig onödigt länge i skattkammaren. Han blev misstänkt men man lyckade aldrig få tag i honom. Stölden togs också upp i TV-programmet "Efterlyst" i TV3 under andra hälften av 1990-talet.
- Efter programmet fick vi in ett flertal tips men inget som ledde någonstans, minns dåvarande kriminalkommissarien Gösta Svensson.
Ett flertal personer har förhörts under årens lopp men utan resultat. En av dem, en man i 60-årsåldern, fick frågor om Havorringen i samband med utredningen av en omfattande stöldhärva. Mannen besvarade frågorna med ett leende!

Brottet är numera preskriberat men det kommer fortfarande tips till polisen i Visby.
- För något år sedan fick vi ett tips från en man om att en mansperson utklädd till kvinna skulle kunna vara den som begick stölden. Eftersom brottet är preskriberat har vi inte kunnat starta någon förundersökning, säger tillförordnade kriminalkommissarien Roger Björkander vid Visbypolisen.

Ringen påträffades av en slump i april 1961 i samband med utgrävningar i fornborgen vid Havor i Hablingbo.
Den som gjorde det stora fyndet var arkeologen och antikvarien Peter Manneke. Han har berättat att han fick en chock, en glädjechock. Ett sådant fynd gör en arkeolog en gång i sitt liv och de flesta gör det aldrig.
Han kontaktade sin chef, professorn Erik Nylén, som befann sig i Stockholm och han tog första plan till Gotland. Första natten sov båda utomhus i sovsäckar vid sidan av fyndet.
Både ringen och övriga föremål som hittades vid Havor placerades i Skattkammaren på Gotlands Fornsal och kunde där beskådas av museibesökare och forskare i 25 år.

Något år efter stölden beställde Gotlands Fornsal en kopia av den kopia av Havorringen som finns på Historiska museet i Stockholm. Den finns nu i montern tillsammans med de andra föremålen som hittades vid Havor. (Just nu finns inte skatten från Havor i montern. Där visas föremål som hör till den vikingautställningen "Möte i Kabul - vikingen i världen".)
I fjol gav Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien ut boken "The Havor Hoard, the Gold - the Bronzes - the Fort" av Erik Nylén, Peter Manneke och den danska arkeologen Ulla Lund Hansen. Boken är skriven på engelska och innehåller det samlade resultatet av utgrävningarna vid Havor.

Det är Erik Nylén som skriver om själva Havorringen. I samband med utgivningen av boken sade han att han tror att ringen fortfarande är intakt och inte nedsmält. Långt tidigare, i en intervju i Dagens Nyheter i december 1986, gjorde han följande uttalande:
"Att smälta ned Havorringen för att komma åt guldet vore som att stjäla Tre skilling banco-märket för pappersvärdet."

Det finns inga säkra svar på frågorna som ställdes i början på artikeln. Det är inte klarlagt vem som stal ringen, om den finns kvar eller är nedsmält. På frågan varför den stals fanns det redan från början åsikter om att det måste vara ett så kallat beställningsjobb. Men inte heller det är helt säkert.
Det som är någorlunda säkert, är att tjuven kände till hur låset till montern där ringen låg var konstruerat. Det framgår av polisens förundersökningsprotokoll.
Om stölden någonsin kommer att klaras upp och ringen återlämnas till Fornsalen är således skrivet i stjärnorna.
Man kan ju alltid, som den som fann ringen, Peter Manneke, uttryckt det, hoppas att tjuvens skuldkänslor till slut blir så starka att han ångrar sig så mycket att han en vacker dag hänger ringen på Fornsalens dörr.

Gunnar Geisle