Några kilometer ner i skogen från Toftavägen, strax norr om Gnisvärd, ligger den gamla Toftatippen.
Här slängde gotlänningarna hushålls- och trädgårdsavfall, latrin, skrotbilar och döda djur under mer än 40 år.
Under 70-talet dumpade Ericssonfabriken kemiskt slam på platsen. Möjligen slängdes här också växtskyddsmedel och kvicksilverrester från jordbruket.
Ingen vet säkert.

Övertäckning
Toftatippen stängde 1999, och idag är platsen en ödslig, övervuxen kulle med enstaka hjulspår och en stängd infart.
Undersökningar har visat att det finns risk att föroreningar från tippen sprids i grundvattnet.
- Toftatippen var en grovtipp långt fram i tiden, och då misstänker man att hushållsavfall och grovsopor kan ha innehållit mer farliga ämnen, säger Anders Lindholm, tidigare renhållningschef och nu projektledare på kommunen.
Toftatippen är en av de tippar som står på kö för att slutbehandlas, vilket innebär att man täcker över den så att regnvatten inte kommer ner i tippen och tar med sig farliga ämnen ut i grundvattnet.

Kommunala tippar
Men det finns många fler - och de flesta kommer även i fortsättningen att lämnas orörda av kommunen.
Många av de soptippar som döljer sig i skog och mark härstammar från 1940- och 1950-talet, då Gotland forfarande var uppdelat i en mängd småkommuner som bestod av tre-fyra socknar. Ofta ville varje kommun ha sin egen soptipp, och det var därför det fanns så många.
Merparten av soptipparna stängdes på 1960- och 1970-talen, då antalet kommuner minskade och avfallshanteringen centraliserades. Tipparna täcktes över med lera och jord, och glömdes bort av allmänheten.,

Okänt innehåll
Kommunen har gjort en inventering av vilka gamla tippar som finns, och försökt att ta reda på vad som slängdes på platsen. Men så här långt efteråt är det svårt att veta vad som döljs under marken.
- Det vet bara den person som har varit där och slängt sopor, säger Anders Lindholm. Många av tipparna hade inte ens en bom, så folk kunde åka dit på natten och slänga vad som helst, fortsätter han.
Eftersom kontrollen av tipparna var så dålig förr i tiden kan även "vanliga" tippar - som inte har bedömts vara grovtippar - innehålla miljöfarliga ämnen. Det vet Jacob Bäckstäde, som jobbar med inventering av förorenad mark på länsstyrelsen.
- Hushållssopor kunde ju innehålla till exempel termometrar med kvicksilver då. Och ett enda bilbatteri som har legat och läckt kan göra att det blir väldigt allvarliga föroreningar i tippen, säger han.

Olämplig lekplats
Länsstyrelsen har ansvar för inventeringen av förorenad mark, men när det gäller soptipparna så har kommunen ansvaret eftersom tipparna var kommunal verksamhet.
Men registren över de gamla tipparna är inte fullständiga, vilket Jacob Bäckstäde själv har erfarit.
- Jag upptäckte av en slump att backen i Tallunden, där barnen åker pulka på vintern, är en gammal soptipp.
- Miljö- och hälsoförvaltningen visste inte om det. Och det kan ju vara olämpligt att barn leker på en sådan plats, säger han.
Jacob Bäckstäde poängterar att ansvaret för inventering och tillsyn av de gamla soptipparna inte ligger på länsstyrelsen och honom själv. Men han jobbar andra typer av förorenad mark, och tycker att soptipparna är en viktig fråga som borde utredas noggrannare.
- Rent intuitivt kan jag tycka att det här är minst lika allvarligt som de föroreningar jag jobbar med. Kommunen borde angripa det på samma sätt som vi gör med mindre föroreningar, säger Jacob Bäckstäde.

Kostsam provtagning
Soptipparna i Väte, Havdhem, Etelhem och Roma har blivit slutbehandlade, och på ytterligare åtta platser, däribland Visbytippen och Toftatippen, har arbetet påbörjats. Sammanlagt finns 22 miljoner kronor avsatta för kommunens arbete med de gamla tipparna.
Ytterligare provtagning och undersökning av tipparna är dyrt, och i sig en miljöfarlig verksamhet. Om man gräver upp tipparna är risken att man bidrar till att sprida de farliga ämnena.
De tippar som inte ingår i kommunens efterbehandlingsprogram kommer därför sannolikt att förbli orörda.