Det duggar när vi kliver i kanoten. Det svarta vattnet är täckt av växande ringar och vid bryggan simmar mängder med mört.
Det känns lagom roligt att ge sig ut på sjön, eller träsket som det heter på Gotland, när risken att bli genomblöt är stor. Den brandbilsröda flytvästen känns redan lite tyngre än när jag satte på mig den för tio minuter sedan.
Vid Lojsta slott finns förutom byggnadsrester från järnålder även kanoter att hyra. Stället ägs av Lojsta slotts hembygdsförening och drivs sedan några år tillbaka av paret Pia Hederstedt och Nicklas Olofsson. Området är traktens samlingspunkt.


Hoppet tänds
Gotland är mer känt för sina havsbad och kalkbrott än sina insjöar. Det märks tydligt här i Lojsta.
Det är inte en kotte kring träsket. Allt är tyst och det enda som hörs när vi sitter i båten är våra paddeltag och regndropparnas nedslag.
Stilla glider vi genom Broträsks vatten och siktar snart en liten passage till nästa träsk. Målet är att ta oss längst bort till det tredje träsket genom handgrävda förbindelseleder utan att bli genomsura.
Efter tio minuter slutar det regna. Hoppet tänds om att solen ska titta fram. Rammträsk, som vi kommer ut på, är det djupaste träsket av de tre med sina 18 meter.
Träsket är spegelblankt och svart. Det är tomt på både människor och djur, och att åka ut över vattnet i den ganska vingliga båten ger mig en dubbel känsla: det känns spännande och fridfullt på samma gång.


Mot Fridträsk
Plötsligt hörs en bil svischa fram bakom gräskanten på andra sidan sjön.
- Typiskt att vägen var tvungen att gå just där, säger jag till Petra som sitter i fören.
Hon håller med. Framför oss närmar sig ett stort blått fält på himlen som håller på att spricka upp.
Nästa steg blir att ta sig genom en 300 meter lång kanal. Nästan igenväxt. Detta skulle jag själv kalla träsk. Vegetationen är tät och gång på gång paddlar vi in i vassen.
Temperaturen och fuktigheten är hög av nederbörden och den stickade tröjan jag har på mig bara måste av.
En gångbro går över kanalen är så låg att vi måste ducka rejält för att inte slå i huvudet. Efter lite kämpande öppnar sig träsk nummer tre framför oss.
Fridträsk är om möjligt ännu mer fridfullt än de två tidigare vattendragen med vita näckrosor växandes runt hela sjön.
Solen tittar fram med perfekt timing. Vår paddelteknik har också artat sig och att ta sig fram går som en dans. Det är som att vara på en vacker långpromenad med armarna.
Med solen kommer också djurlivet. Överallt flyger stora och små trollsländor i jakt på mat eller partner. En skäggdoppinghona glider fram med sina tre ungar. I bakgrunden skymtar Lojsta kyrkas topp. Idyllen är fulländad.