- Sjung nu denna visa den som vill, dra intet från, lägg hellre till... Olika visor är samma och samma visa är olika, säger Owe Ronström med en folkloristisk flirt till den folkliga kulturen.
I Eddan samlade islänningarna sina berättelser i skrift. På Gotland ristades sagorna i bild på sten. En gotländsk Edda har nu tagit form och förenar isländska texter med de gotländska bildstensberättelserna.

 

Eva Sjöstrand har just läst några rader ur sin nya bok med bilder av Ann Nilsson, i formgivning av Christer Jonson och utgiven av Gotlandsboken. En gotländsk Edda är titeln på volymen rymmande nio kapitel där vart och ett innehåller en poetisk tolkning i ord av motiv hämtade från gotländska bildstenar.
Vid sidan om boken på papper finns En gotländsk Edda också utgiven som cd där Eva Sjöstrand läser de nio kapitlen i en inspelning från en augustikväll 2007 vid Alvena i Eskelhem.
- Kärlekens gudinna heter Freja, månens, jordens härskarinna över trolldom, öde, födelse och död. Det är magi i stenarnas bilder och i Eddans ord. Måste jag välja en favoritberättelse så är det nog en om Freja, kärlekens gudinna. Hon var betydande och kanske togs kulten kring Freja upp av kristendomens Mariakult, säger Eva Sjöstrand.

Gudinnor och gudar träder fram där vi står i Fornsalens hall klädd med ristade stenar som i bild berättar sagorna från förr. I miljön känns utgivningen av en gotländsk Edda alldeles självklar. Att det skulle bli Eva Sjöstrand som skrev känns lika självklart.
Vem vem annars skulle ha kunnat göra en radiointervju år 2004 med Thorgunn Snaedal, isländska ingift i en gotlandssläkt som doktorerat på gotländska bildstenar, som tyckte att någon borde skriva en gotländsk Edda med sagor hämtade från öns bildstenar och som nu skrivit efterordet i En gotländsk Edda.
- En gotländsk Edda är en modern klassiker redan när den kommer ut, säger Gunnar Pettersson, ordförande i Gotlandsboken, sedan i somras Gotlands nyaste bokförlag.
Edda på Island är egentligen flera, den Poetiska Eddan med diktad nordisk mytologi av okända författare och Snorres Edda eller den Prosaiska Eddan, en lärobok i skaldekonst av islänningen Snorre Sturlasson. Edda var också en kvinna som omnämns i den Poetiska Eddan.

Som Edda förmedlar nu Eva Sjöstrand sagorna från förr och gör som duktiga berättare alltid har gjort, drar inte ifrån men lägger till, och följer därmed berättartraditionen och levandegör på nytt den forntida skatten av sagor och myter.
Nytt mot bakgrund av det gamla skapar också Ann Nilsson i sina träsnitt med bilder som följsamt förstärker orden.
De foro vida, islänningarna och gotlänningarna, över land och tid. Detsamma har deras berättelser gjort. Märkligt är att förstå hur nära det vi kallar forntid är oss i dag och hur angelägna de berättelser, som tecknades ner eller ristades för tusen år sedan, känns i vår tid.
Kanske beror det på, som Eva Sjöstrand så insiktsfullt säger, att sagorna handlar om det viktiga i livet. Volund till exempel, som handlar om strid, har ett viktigt budskap om att hämnd föder hämnd.