En hälsning till de som tidigare haft inlägg i debatten om Strandskyddet, Landshövdingen, Börje Nordh, Anders Thomasson och Torsten Gislestam,

Vad var det som en gång på 1950-talet lockade min familj till Gotland? I klartext, det var den underbara fria kusten med sina olika stränder på Storsudret. Vi blev därför småningom fastboende i Sundre.

Var vi speciellt extrema som kom att så älska dessa landskap? Nej inte alls, mängder med fastlänningar och gotlänningar tycker som vi. När man strövar på stranden där den speciella tystnaden och miljön finns, är också ro och glädje. Att få åka till Gotland var en lisa. Naturligtvis tycker inte alla som vi, många vill vara i miljöer där det till synes händer saker ting, en miljö som i exempelvis Visby.

Till landshövdingen vill jag därför uttrycka en önskan - slåss för strandskyddet. Det är nya tider, javisst, men när det gäller kustremsan och stränderna har turisternas syn inte förändrats. Att vara starkt restriktiv med nära bebyggelse är därför en viktig åtgärd som gåva till kommande generationer. Ekonomiskt är det också ett stort dragplåster.

Till Börje Nordh, Anders Thomasson och Torsten Gislestam har jag följande synpunkter. Nu är det nya tider! Jordbruket i de aktuella områdena är under stark omvandling. Gårdarna läggs ner och i många fall säljs dessa till entreprenörer som vill skapa åretomboenden, men i första hand skapa sommarhus till försäljning.

Ett nyligt fall visar att inköpet av den kustnära gården såldes och sedan kom det stora exploateringsförslaget. I detta fall alldeles uppåt väggarna med ett 80-tals sommarhus inom en kort sträcka. En förödande exploatering på grund av fullständig avsaknad av vårdande tanke om kusten och stranden. Exploateringen kunde ha föreslagits på ett helt annat sätt- ett sätt för vår tid! Det kommer säkert fler dåliga förslag.

Slutligen måste vi också tänka på miljöfrågorna, vägar, vatten, avlopp som styckar sönder landskapet.

Deltar gärna i diskussionerna.