Ledare Gotlands Folkblad En av punkterna i Januariavtalet, JA, gör gällande att de skolor som vill ska ha rätt att införa betyg från och med fjärde klass. Möjligheten skall börja gälla från 2020 är det tänkt. Trots att jag är helt emot betyg i skolan har jag svårt att bli upphetsad över tilltaget att tillåta betyg från en allt lägre ålder. Jag vet nämligen att jag kämpar i motvind. Elever betygssätts i svensk skola och då tycker inte jag att det är så enormt viktigt från vilken ålder det sker.

Orsaken till att jag är emot betyg i skolan är flera, men den största orsaken är det märkliga i att betygsätta eleverna, då det borde vara skolan som betygssätts.

Ingen annanstans i samhället lägger vi så stort ansvar på det eller den som genomgår någon form av produktion eller tjänst. Ingen betygsätter dig efter det att du har nyttjat en mataffärs tjänster. Tänk om affären hade kontrollanter vid kassabandet som utifrån statliga folkhälso- och miljödirektiv betygsatte innehållet i din matkasse. Det känns rätt utopiskt. Däremot vill många affärer att du ger dem ett betyg. Konsoler med glada eller sura miner där du trycker på den min som mest speglar din upplevelse.

Ingen annanstans i samhället är det den som köper produkten eller tjänsten som drabbas om produkten/tjänsten inte lever upp till deras förväntningar. Det har vi konsumentlagstiftning till. Är köttfärsen jag köpte i affären skämd får jag byta den. Är kaffet blaskigt på fiket kan jag få nytt. Eller så får vi pengarna tillbaka.

Om vi inte skulle vara nöjda med den mat vi köpte i affären utifrån sortiment byter vi troligen affär. Visserligen kan en eller flera måltider blivit undermåliga, men det kan man ta. Har jag fått dålig service på fiket eller restaurangen går jag inte tillbaka. Men i bägge fallen kan man leva med den erfarenheten.

Då är det svårare att leva med en misslyckad skolgång. Speciellt nu för tiden då gymnasieutbildning är extremt viktig för att kunna få ett arbete och då godkända grundskolebetyg är en förutsättning för att få gå på gymnasiet. Hur reklamerar man tio års undermålig utbildning? Intresset att gå om skolan under samma villkor som var de tio ordinarie skolåren är nog begränsat, både från eleven och från samhället.

Så varför nyttjar vi inte de tester som faktiskt finns för att kunna betygsätta skolan. De nationella proven används i dag mest för att bedöma eleverna. Varför inte nyttja provresultaten som det utmärkta underlag de är för hur skolorna fungerar? Det skulle också kunna vara underlag för de resurser skolan behöver. Har eleverna inte lärt sig det dem ska, utifrån skolplanen, är det viktigt att resurserna sätts in direkt. Annars blir det eleverna som drabbas.

Nu funkar inte detta som fördelningsmodell av resurserna om vi lägger dem på skolpengen, då de privata riskkapitalsägda skolkoncernerna mycket väl skulle kunna se det som ett incitament att hålla låg standard då det kan ge snabba inkomster.

Nej, att sätta betyg på elever är förlegat, bättre då att nyttja de underlag som finns för att sätta betyg på skolorna.

Rättelse: I min tisdagsledare stod det felaktigt att Skattemyndigheten skickar ut Det orange kuvertet. Det skall givetvis vara Pensionsmyndigheten. Dessutom lades de regionala Skattemyndigheterna ned i samband med bildande av Skatteverket 2004.