Gotlänningar älskar Alex Schulman. Och hatar honom. Både ris och ros har kastats över Alex Schulman sedan han skrev sin första sommarkrönika i GT för två år sedan.


Vara tydlig
Medan vissa har gjort stort väsen över brutaliteten i hans texter har andra hyllat honom för hans ärlighet. Själv menar han att en bra krönika inte handlar om att folk ska hålla med honom. Vad en krönikör måste göra är att vara tydlig i sin ståndpunkt:

- Min uppgift som krönikör är att ta ställning. Folk i allmänhet vill gärna försöka förstå båda sidor. Jag måste välja en sida. En krönikör offrar sig för debatten, förklarar han.

Att skriva för en gotländsk tidning menar Alex Schulman är speciellt i sig. Han förklarar att det är som natt och dag att skriva för Aftonbladet, som han vanligtvis gör, och GT, eftersom gotlänningarna alltid visar så starka reaktioner.


Bästa beviset
- Gotlänningar bryr sig mer om vad som står i GT än vad en svensk bryr sig om vad som står i Aftonbladet, säger han.

Han menar också att en orsak till att hans texter har väckt så stor uppståndelse kan handla om att han är stockholmare. Inte fastlänning utan stockholmare.

- Just att man är stockholmare har folk problem med. De tänker: "Varför ska han komma hit och tycka saker?".

Att skapa insändarstormar menar han dock är det bästa beviset på att han har lyckats.

- Det handlar om att skapa diskussion. Allt som skaver och går utanför mallen är intressant att skriva om.


Samma råhet
Vad vi kan vänta oss i sommar är alltså att samma råhet som alltid levereras av herr Schulman. Men några specifika ämnen som kommer att dyka upp i sommarens texter har han ännu inte klurat ut.

- Jag sätter mig oftast bara ner framför en tom skärm och tänker över vad jag har gått och funderat på under veckan. Det är sådant som jag skriver om, säger han.


Skymundan
Det är oftast hatarna som får mycket utrymme att föra fram sin talan om Alex Schulmans prestationer, medan de som älskar honom hamnar lite i skymundan. Men Alex Schulman själv vet var han har sin publik:

- Jag får många positiva kommentarer, vilket är jätteroligt. Och att folk hatar mig kan jag leva med. Det är syftet. Annars är man ingen bra krönikör.