I går inspekterade hon den delvis hoprasade rauken söder om Visby.
- Ur säkerhetssynpunkt är det bästa naturligtvis att ta bort alltihop. men ur kulturhistorisk synpunkt och för de som bor häromkring har stenstoden ett jättestort värde, så det handlar om att göra en avvägning, säger Anna-Lena Fritz.

Rasade ner
Det var i tisdags kväll som stenmassorna med stor kraft plötsligt rasade ner över stranden och ut i vattnet. Frostsprängning antas ha bidragit till kollapsen.
Under torsdagen gjordes tillfälliga avspärrningar för att uppmärksamma flanörer på rasrisken, medan länsstyrelsen funderar på vilka åtgärder som måste vidtas.
- Detta är ett mycket välbesökt naturreservat, och eftersom vi anvisat besökare hit ska det naturligtvis vara säkert att vistas här. På kanten är det lätt att ordna med avspärrning, men det är värre på stranden, säger Anna-Lena Fritz.
Länsstyrelsen ansvarar för större delen av Gotlands kust, eftersom den ingår i naturreservatet Gotlandskusten.
- Det är möjligt att vi måste inventera de farligaste platserna, det visar ju inte minst händelsen vid Rövar Liljas håla, säger Anna-Lena Fritz.

Är tveksamma
Men Anita och Lars Olson, boende på Högklint, är tveksamma till att stenformationer som riskerar att falla loss rivs av myndigheterna.

Sätta upp varningsskyltar
- Naturreservat ska vara som de är, där ska naturen ha sin gilla gång. Då är det bättre att sätta upp varningsskyltar, säger Lars Olson.
- Jag tycker att det är konstigt att länsstyrelsen inte redan satt upp mer information, säger Anita Olson, som ofta ser besökare på Högklint uppehålla sig vådligt nära kanten.
Sara Eliason, geolog och styrelseledamot i Naturskyddsföreningen Gotland, säger att säkerheten måste gå före naturvården i detta fall:
- Hela kusten förändras ständigt. Måste man av säkerhetsskäl ta bort material är det inget kontroversiellt i det.
Det här rör sig om en falsk rauk, alltså en delvis nedhasad del av klinten. Det hade varit annorlunda om det varit en riktig.

Innehåller fossiler
Hon tycker däremot det är viktigt att stenmassorna inte forslas bort eftersom de innehåller fossiler som tillhör platsen.
Jörgen Renström, avdelningen för kulturmiljö vid Gotlands Museum, säger att klintkusten är karaktäristisk för det gotländska landskapet, men att det är naturligt att den förändras av ras.
- För bilden av Gotland är raukarna mer exponerade än ringmuren. Men hotet mot klintarna är större när vi bygger hus där.
Daniel Bergvall, miljöpartist och aktiv i intresseorganisationen Bevara Södra hällarna, säger att det av säkerhetsskäl kan vara nödvändigt att ta ner resten av rauken. Han jämför med att träd som hotar att välta på platser där människor rör sig ofta sågas ned.
- Det viktiga är att man kan känna sig trygg när man är ute och går på Gotland.
Vi vill främja att folk kan röra sig längs kusten, och det ligger i det allmännas intresse att kunna gå på stranden.